Gå till:

Återbeskogning av övergiven jordbruksmark i Sverige

Det finns en hög tillväxtpotential för de flesta trädslag vid beskogning av tidigare jordbruksmark. Mark som kan användas för biomassaproduktion och kolbindning.

Snabbväxande trädslag utgör ett viktigt bidrag till framtida förnybara energikällor. De kan ersätta fossila energikällor och binda kol. Sverige har stora områden med övergiven jordbruksmark som kan användas för biomassaproduktion och kolbindning, men kunskapen om olika trädslags potential för detta är inte tillräckligt känd. Ändrad markanvändning från jordbruk till skogsbruk påverkar den globala koldioxidbalansen. Förutom att minska användningen av fossila bränslen kan klimatfördelar uppnås genom att öka andelen skogsmark. För närvarande finns det begränsad kunskap om skillnader i kolbindning mellan olika trädslag. Ändrad markanvändning från åker till skog kommer också att påverka markens kemiska förhållanden. Det är därför viktigt att följa utvecklingen av markegenskaper i intensiva skogsodlingssystem med kort omloppstid och skörd av biomassa för att kunna göra markförbättrande åtgärder i tid. Huruvida det finns en effekt av trädslag på markegenskaperna har länge diskuterats och det finns behov av fler studier om olika trädslags påverkan på näringsmängder och näringens fördelning i mark­profilen.

Läs fördjupning

Studien

För att studera olika trädslags tillväxtpotential över landet, uttryckt som produktion av ovanjordisk biomassa per arealenhet, anlades ett experiment där sex potentiellt högproducerande trädslag inkluderades. Det bästa tillgängliga växtmaterialet för varje trädslag användes på fem försökslokaler från latitud 56 till 64°N. De sex trädslagen var gran (Picea abies (L.) Karst), hybridasp (Populus tremula L. x P. tremuloides Michx.), lärk (sibirisk lärk, Larix sukaczewii Dylis, på de två norra lokalerna och hybridlärk, L. x eurolepis Henry, på de tre södra lokalerna), poppel (Populus spp., arter och hybrider främst från sektion Tacamahaca, dvs. balsampopplar), pil (Salix dasyclados Wimm., klon "Gudrun" på de två nordliga lokalerna och S schwerinii Wolf x S. viminalis L., klon 'Tora' i söder) samt vårtbjörk (Betula pendula Roth).

I experimentet undersöktes även effekterna av de olika trädslagen på kolinlagring, på näringsämnen i marken och på andra markparametrar i ett tidigt skede av omloppstiden. Totala kolförråd, dvs kol i biomassa, förna och mark, sammanställdes för respek­tive trädslag. Provtagning av mark, förna och trädslagens ovanjordiska vedbiomassa utfördes upprepade gånger. Rotbiomassan beräknades med hjälp av funktioner hämtade från litteraturen. Utvecklingen av olika markegenskaper följdes genom provtagning av mineraljorden ned till 30 cm djup uppdelat i två djupnivåer, 0–10 och 10–30 cm. Den första markprovtagningen gjordes före plantering för att erhålla initiala värden. Jordens volymvikt bestämdes, näringskoncentrationer analyserades och storlek på näringspooler beräknades. Förnaprover samlades in samtidigt med markprovtagningen. Resultat från de första 8–9 åren efter plantering avrapporteras.

Skottskogsbruk med Salix med kort omloppstid uppvisade den högsta initiala produk­tionen i södra Sverige. Hybridasp och poppel, odlade som konventionellt skogsbruk med kort omloppstid liksom övriga trädslag, växte bra på samtliga lokaler och hade en jäm­förelsevis hög tillväxt på de två nordliga lokalerna. Hybridlärk uppvisade en hög potential på de två sydligaste lokalerna, medan vårtbjörk hittills varit ett medelproduktivt trädslag. Granen har startat långsamt och sibirisk lärk har haft en svag inledande tillväxt på de två nordliga lokalerna. Alla trädslag har följt de höjdutvecklingskurvor som finns tillgängliga för respektive art på en hög nivå av ståndortsindex.

Inga skillnader i kolförråd

Det upptäcktes inga skillnader i kolförråd mellan trädslag efter 8–9 års tillväxt, med undantag för Salix som uppnådde en hög tidig produktion på grund av den betydligt högre stamtätheten jämfört med övriga trädslag. Den totala kolbindningen varierade från noll till 4,9 Mg C ha-1 år-1 över försökslokalerna. Det fanns emellertid inga effekter av trädslag på organiskt markkol (SOC). En betydande minskning noterades på lokaler med hög initial mängd, medan SOC var oförändrat eller ökade på lokaler med lägre initial mängd. De genomsnittliga förändringarna av SOC varierade mellan -3,0 och 0,78 Mg C ha-1 år-1 över lokaler. Det fanns få skillnader mellan trädslag i förnans kolinnehåll.

Det noterades också få skillnader mellan trädslagen i deras påverkan på mineraljordens egenskaper. Minskning av SOC och totalkväve (N) observerades i det lägre markdjupet för de flesta trädslag efter 8–9 år. Dessa förråd minskade med 12–18 procent respektive 13–15 procent från de initiala mängderna. Kol/kväve-kvoten var i allmänhet oförändrad. Det enda undantaget var under gran där en liten minskning kunde ses. Växttillgänglig fosfor (P) minskade i marken för samtliga trädslag. De växttillgängliga koncentrationerna och förråden av baskatjonerna kalium (K), magnesium (Mg) och kalcium (Ca) visade olika utveckling. Medan Ca minskade i hela den undersökta markprofilen ökade K och Mg i det övre markskiktet och minskade eller var oförändrat i det nedre. Detta innebär att K och Mg omfördelades från djupare marknivåer till grundare genom trädens upptag och återföring via nedbrytning av förnan. En minskning av markens pH-nivå med i genomsnitt 2 procent observerades för alla trädslag.

Hög tillväxtpotential

Experimentet har visat på en hög tillväxtpotential för de flesta trädslag vid beskogning av tidigare jordbruksmark. Vi drar slutsatsen att en hög och ökande biomassaproduktion hos träd har en positiv effekt på den totala kolinlagringen i ett tidigt skede av omloppstiden. Det är av avgörande betydelse att inkludera kol i såväl biomassa, förna som mark när man diskuterar kolbindning vid ändrad markanvändning. Det syntes få trädslagsspecifika effekter på markegenskaperna. Nästan ett decennium efter skogsplantering av den tidigare åkermarken sågs huvudsakligen generella markeffekter vilka förknippades med upphörande av årlig markbearbetning, ökad förnaproduktion från träd och markväxter, och förmodligen också med förändrade fysiska förhållanden såsom fuktighet och temperatur, i de växande planteringarna. Tidsfaktorn är viktig och experiment som det här behöver därför följas under en lång tid för att ge bästa möjliga information.

Nr 55-2020    Publicerad 2020-09-14 14:14
Förädling & plantor
Hänsyn
0 Kommentarer
Läs mer
Författare

Lars Rytter

Tidigare anställd

Rose-Marie Rytter

Rytter Science
 073-980 16 83
Kommentarer (0)
 Kommentera
Skicka in
Kommentarer granskas innan publicering
Tack för din kommentar!
Vi granskar och publicerar din kommentar så snart som möjligt.
Tyvärr lyckades vi inte spara din kommentar.