Låggallring av tall är bäst för beståndet och ekonomin

Många skogsskötare har diskuterat gallring i Kolfallet under den 20-åriga försöksperioden. Foto: Mats Hannerz

Gallringsformer och stickvägsavstånd

Gallringsförsöket i Kolfallet i södra Gästrikland var ett av fyra större praktiskt tillämpade gallringsförsök som Skogforsk anlade på 1990-talet. När skogsvårdslagen ändrades 1993 blev gallringsformen höggallring tillåten och lokalt även populär, samtidigt som kunskapen om dess effekter var liten. Syftet med Skogforsks gallringsförsök var att studera hur virkesproduktion och ekonomi påverkas på lång sikt av olika gallringsformer och stickvägsavstånd.

På grund av omfattande vind-, snö- och svampskador, framför allt på höggallrade ytor, fick de övriga tre försöken läggas ned. Men försöket i Kolfallet har klarat sig mycket bra från olika typer av skador. Kolfallet har följts i 20 år, och har med åren gett värdefull information om hur beståndet och ekonomin påverkas av olika gallringsformer.

Totalt jämfördes nio gallringsbehandlingar samt ett ogallrat referensalternativ. Sex av behandlingarna upprepades i flera block: låggallring, kvalitetsgallring och höggallring, vart och ett utfört med två stickvägsavstånd: 18 meter respektive 32 meter. Vid det längre stickvägsavståndet tillämpades motormanuell mellanzonsfällning.

Med ett tätare stickvägsnät kommer en stor del av gallringsuttaget att ske i stickvägen och det finns inte så mycket utrymme till selektiv gallring i beståndet. Med 32 meters stickvägsavstånd görs en stor del av uttaget i beståndet mellan stickvägarna. Denna avverkning kostar mer per träd men ökar möjligheterna till selektiva stamval.

Gallringsformen talar om vilka träd som gallras bort och vilka som står kvar. Ett användbart mått är gallringskvot, som är kvoten mellan gallringsträdens och de kvarstående trädens medeldiameter.

Vid höggallring gallras de grövre och härskande träden ut. Diametern efter gallring är lägre än innan (gallringskvot >1).

Vid likformig gallring görs ett uttag i alla kronskikt. Medeldiametern är ungefär lika före som efter gallringen (gallringskvot ~1).

Vid låggallring avverkas de klenare och eftersatta träden. Medeldiametern är högre efter gallringen än innan (gallringskvot 0,5-0,9).

Den "kvalitetsgallring" som ingick i försöket utfördes första gången som en likformig gallring, och andra gången som låggallring. Kvalitetsgallring är ingen egentlig gallringsform men begreppet används ofta för låg- eller likformig gallring som tar extra hänsyn till trädens kvalitet, t.ex. genom manuell utsyning.

Försöksbestånden och gallringarna

Gallringsytorna är utlagda i tre närliggande tallbestånd. De föryngrades med sådd år 1959 och röjdes vid 6 års ålder. Varje behandling utfördes på 0,3-0,6 hektar stora ytor som upprepades i de tre bestånden.

Beståndsdata vid försöksanläggningen

Den första gallringen gjordes med engreppsskördare när försöket anlades, vid 35 års ålder. En andra gallring gjordes 10-12 år senare, och 2014 utfördes en mätning av tillväxt och volym i hela försöket. En tredje gallring utfördes samtidigt i ett av försöksbestånden, och försöket har nu gallrats färdigt. Vid de första två gallringstillfällena utfördes låg- och höggallring med hänsyn till trädens dimension men inte till kvalitetsegenskaper. Vid den första kvalitetsgallringen gjordes en noggrann kvalitetsinriktad stämpling av gallringsträden men den andra var en mer traditionell låggallring för att få en god beståndsutveckling. I alla gallringsytor togs ungefär 60 m³sk/ha ut i första gallringen och 80 m³sk/ha i den andra. Gallringsstyrkan var 30 procent på grundytan vid båda gallringstillfällena.

Gallringskvoter vid första och andra gallringen

Not: Låg=låggallring, Hög=höggallring, Kval=kvalitetsgallring, 18 resp 32 meters stickvägsavstånd.

Ekonomiska beräkningar

Rotvärdet vid revisionen beräknades med Skogforsks virkesanalysprogram Aptan och avverkningskostnaden med Skogforsks tidsåtgångsfunktioner för slutavverkning och skotning. Trädens värde påverkas av skador, och låg- och kvalitetsgallringsytorna bedömdes ha 25 % skador eller fel, jämfört med 35 % på de höggallrade och ogallrade ytorna.

För att få en bild av gallringens ekonomi över lång tid gjordes en nuvärdesberäkning som vägde in beståndets rotvärde vid slutmätningen 2014 samt de tidigare gallringsuttagen.

Lägst tillväxt efter höggallring

Under hela 20-årsperioden var bruttotillväxten 30 kubikmeter högre per hektar på de ogallrade jämfört med de låggallrade ytorna, som i sin tur hade högre tillväxt (13 m³sk/ha) än de kvalitetsgallrade. Allra lägst tillväxt hade de höggallrade ytorna, 21 m³sk/ha lägre än de låggallrade.

Mer intressant från ett skogligt perspektiv är dock nettotillväxten, när vi har tagit hänsyn till avgångar på grund av självgallring och vindfällning. I Kolfallet har det förekommit enstaka vindfällda träd, och avgångsorsaken var i de allra flesta fallen självgallring. De ogallrade ytorna hade störst avgångar, 34 m³sk/ha, men även höggallringen bidrog till stora avgångar (19 m³sk/ha). På de låg- och kvalitetsgallrade ytorna var avgången cirka 8 m³sk/ha.

Sammantaget betyder det att de ogallrade ytorna hade en nettotillväxt som bara var 5 m³sk/ha större än de låggallrade, det motsvarade en skillnad på 2 procent. På de kvalitetsgallrade ytorna var nettotillväxten 6 procent lägre och på de höggallrade 16 procent lägre jämfört med låggallrade ytor.

De låggallrade och ogallrade ytorna hade högst nettotillväxt under perioden 1995-2014. Lägst tillväxt hade de höggallrade ytorna.

Långt mellan stickvägarna ger högre tillväxt och större diameter

Bruttotillväxten var något högre (4 m³sk/ha) på ytorna med 32 meters stickvägsavstånd jämfört med 18 meter. Avgångarna var dessutom lägre än med det korta stickvägsavståndet, vilket gjorde att nettotillväxten var 6 m³sk/ha högre med 32 meter. För låg- och kvalitetsgallringsytorna var medeldiametern 1,1 cm högre på ytorna med det stora stickvägsavståndet.

Större diameterökning och jämnast diameterfördelning på låggallrade ytor

Om man tittar bara på de grövsta träden, t.ex. de 500 som förmodligen står kvar till slutavverkningen, så ökade diametern mest efter låggallring och minst efter höggallring. På de höggallrade ytorna hade många grova träd gallrats ut. De låggallrade ytorna hade också lägst diameterspridning, räknat som standardavvikelse för den aritmetiska medeldiametern. Spridningen var störst i de ogallrade och höggallrade ytorna.

Ökningen i medeldiameter för de 500 grövsta träden under den 20-åriga observationsperioden. Många av dessa träd kommer att stå kvar till slutavverkningen.

Beståndet vid 55 års ålder

Vid mätningen år 2014, när beståndet var 55 år, var som väntat både grundyta och volym högst i det ogallrade referensalternativet. Bland de gallrade alternativen var volym och grundyta högst på de låggallrade ytorna och lägst på de höggallrade. De höggallrade utmärkte sig också genom en signifikant lägre medelhöjd.

Man kunde förvänta sig att de höggallrade ytorna skulle ha ett högre stamantal, eftersom man har lämnat fler klena stammar där. Det visade sig dock att det fanns bara något fler stammar jämfört med de låg- och kvalitetsgallrade ytorna, vilket förklaras med att många klena stammar hade dött efter höggallring. Medeldiametern var lägst i de ogallrade och höggallrade alternativen och högst i de låggallrade.

Beståndsdata 2014

Värdet ökar med diametern

Beräkningarna visade att för varje centimeter ökad medeldiameter ökade virkesvärdet med 20 kr/m³fub, samtidigt som avverkningskostnaden minskade med 5 kr/m³fub. Det betyder att varje centimeters ökning gav ett ökat rotvärde på 25 kronor/m³fub.

Låggallring gav bäst rotvärde och nuvärde

Rotvärdet tar hänsyn till det aktuella virkesvärdet och kostnaden för avverkning. När experimentet mättes in 2014 hade de låggallrade ytorna högst rotvärde (70 000 kr/ha), följt av kvalitetsgallring (62 000 kr/ha) och höggallring (47 000 kr/ha). Men allra högst hade de ogallrade ytorna, 88 800 kr/ha.

Nuvärdet tar hänsyn till tiden och räntan och väger in både det aktuella rotvärdet och tidigare gallringar. Vid revisionen år 2014 var nuvärdet för ogallrat därför lika med rotvärdet. För de gallrade ytorna prolongerades gallringsintäkterna från 1994 och 2004-2006 med 2 procent ränta till 2014. Som väntat hade de höggallrade ytorna högst prolongerat gallringsnetto (25 000 kr/ha), medan de låg- och kvalitetsgallrade ytorna hade 18 000 kr/ha. Nuvärdet var däremot ungefär lika stort för ogallrat som för låggallrat och klart lägst för höggallrat. Det stora uttaget av grova träd hade således haft en betydande negativ inverkan på den långsiktiga ekonomin.

Nuvärde vid 55 års ålder (2014) som väger samman tidigare gallringsnetton och beståndets stående rotvärde.

Den framtida värdeutvecklingen är beroende av rotvärdet per kubikmeter

Det totala nuvärdet för hela omloppstiden bestäms av nuvärdet 2014 plus värdeutvecklingen fram till slutavverkning. Värdeutvecklingen är i sin tur starkt beroende av det aktuella rotvärdet per skogskubikmeter 2014 samt på den framtida nettovolymproduktionen.

Rotvärdet per kubikmeter var 50 kronor högre på låggallringsytorna och 35 kronor högre på kvalitetsgallringsytorna jämfört med höggallringsytorna och de ogallrade ytorna. Den framtida nettotillväxten torde bli minst lika stor på de låggallrade ytorna som på de ogallrade ytorna. Detta torde även gälla för kvalitetsgallringsytorna.

Med stor sannolikhet kommer nettovolymproduktionen att fortsatt bli lägst på de höggallrade ytorna. De höggallrade ytorna kommer således att få den sämsta framtida värdeutvecklingen. Efter 2014 års revision kunde man rangordna lönsamheten av behandlingarna med stor säkerhet. Den bästa lönsamheten kan förväntas för låggallring och den sämsta för höggallring, betydligt sämre än för ogallrat.

Beståndets rotvärde per kubikmeter vid inmätningen 2014.

Bättre ekonomi med det stora stickvägsavståndet

För låg- och kvalitetsgallringsytorna hade det stora stickvägsavståndet en positiv påverkan på ekonomin. Nuvärdet per hektar var 8 300 kronor högre på ytorna med 32 m stickvägsavstånd som en effekt av något högre volymproduktionen och 1,1 cm högre medeldiameter. Slutsatsen för Kolfallets del var således att det var lönsamt att gallra med låg gallringskvot och stort stickvägavstånd, trots den högre kostnaden för motormanuell mellanzonsfällning.

Höggallringsresultaten skiljer sig från GG-ytorna

Höggallringsresultaten avviker från resultaten i SLU:s gödslings- och gallringsförsök, de s.k. GG-försöken. Enligt dessa försök påverkar inte höggallring volymproduktionen i tall. Vad denna skillnad beror på kan bara spekuleras om. Kolfallet är ett praktiskt tillämpat försök, och med två eller tre stickvägar på varje yta. Gallringen utfördes med engreppsskördare. GG-försöken utgjordes av provytor utan stickvägar, och således tillämpades endast selektiv gallring i dessa försök.

Vid bedömningen av effekter av höggallring bör det också vägas in de försök som måste avbrytas på grund av alltför omfattande skador. Tre av de fyra tillämpade gallringsförsök som Skogforsk anlade på 1990-talet fick som nämnts avbrytas på grund av alltför omfattande skador, framför allt på höggallringsytorna.

Grova träd får den största diameterökningen

Det är de grövsta träden som så småningom ska bilda slutavverkningsbeståndet. Därför är det intressant hur de reagerar på gallring. I Kolfallet hade de 300 grövsta träden en diameterökning som var 1,7 cm högre efter låggallring jämfört med ogallrat. I GG-ytorna är motsvarande effekt 1,2 cm. Det kan tyckas lite, men som vi sett betyder varje centimeters ökning ett högre virkesvärde och en lägre avverkningskostnad per kubikmeter.

Stickvägsavståndets betydelse för stamval, volymtillväxt och skador

Ju tätare stickvägarna ligger, desto större andel av gallringen är ett tvingande uttag som görs i vägen. Och omvänt, med ett glest avstånd kan fler träd väljas ut selektivt i beståndet. Vid 18 meters stickvägsavstånd fick så mycket som 61 % tas ut som tvingande uttag i stickvägen. I skogsbruket är det vanligt med 20-22 meters stickvägsavstånd – där kan man räkna med att 50 % är tvingande uttag vid förstagallringen.

Stickvägen i sig ger en förlust av mark som inte utnyttjas för tillväxt. Kantträden reagerar visserligen med högre tillväxt, men det kompenserar inte för hela kalyteeffekten i stickvägarna. I Kolfallet var nettovolymtillväxten 5 procent lägre på ytorna med 18 m stickvägsavstånd jämfört med 32 m under 10-årsperioden efter första gallring. Att stickvägar ger tillväxtförluster har visats även i andra studier.

Ett tätt stickvägsnät ökar också risken för körskador på stammar och rötter vilket ytterligare sänker tillväxten. I Kolfallet var avverkningsskadorna på mark, rötter och rotstockar mycket små, såväl efter den första som andra gallringen. (GG saknar stickvägar).

Större risk för vind och snöskador efter höggallring

Försöket i Kolfallet hade som framgått klarat sig mycket bra från vind- och snöskador. I de tre avbrutna Skogforsk-försöken var omfattningen av vindfällning och stambrott betydligt högre på höggallrade ytor än på låggallrade. Även andra försök har visat att höggallring ökar skaderisken.

Den större risken för vindskador efter höggallring kan förklaras av att de grövre och högre träden är de träd som är mest vindstabila inom ett bestånd. När dessa träd tas bort ökar påfrestningarna på de kvarstående mindre träden som inte kunnat utveckla samma goda vindstabilitet. Vid höggallring lämnas dessutom de klenare och mer snöbrottskänsliga träden kvar i beståndet.

Generellt sett ökar gallring risken för vind- och snöskador under de fyra-fem närmaste åren efter ingreppet. För att gallring ska bli lönsamt i en beståndskalkyl med ogallrat krävs att de gallringsrelaterade skadorna blir små. Höggallring och starka gallringsstyrkor (>35 %) är extra riskabelt.

Ger höggallring större risk för skador i trädkronor på kvarstående träd?

För skördarföraren är höggallring svårare att utföra än låggallring. De träd som ska gallras ut är grövre och högre än omgivande träd. Vid exkursion hösten 2006 förevisades den andra gallringen på en höggallringsyta. Vid nedtagningen av de grova träden observerades att kronorna på gallringsträden frekvent slog i kronorna på kortare träd som lämnades kvar. I samband med detta skalades en del grönmassa bort på kvarstående träd, och det kan heller inte uteslutas att skador kan ha uppkommit högt upp på stammar. Detta kan ha påverkat volymproduktionen negativt på höggallringsytorna.

Exempel på stamskador efter avverkning från försöket i Kolfallet. Foto: Mats Wilhelm

Ett slutord

Kolfallet är visserligen bara ett exempel, men det är ett representativt och väl skött bestånd som har följts under lång tid. Resultaten ger starka belägg för att låggallring bör vara den rekommenderade metoden i tallbestånd. Genom att gallra bort de klena träden ges beståndet en bättre utveckling med jämnare stammar, färre skador, mindre avgångar och en bättre produktion av värdefullt virke.