https://www.skogforsk.se/kunskap/kunskapsbanken/2015/utveckling-av-hct-fordon-i-sverige/
Vilka är lärdomarna från tiden hittills med längre och tyngre lastbilar, så kallade HCT-fordon? Denna rapport sammanställer erfarenheterna med syftet att sprida en "best practice" inom området.
Sedan 2006 har det byggts ett femtiotal HCT-fordon (High Capacity Transport) i Sverige som ett led i försöken att sänka kostnader och minskaCO2-utsläpp genom effektivare landsvägstransporter.
Denna studie presenterar de erfarenheter som vunnits då dessa fordon byggts och hur det fungerat. Sammanställningen bygger på intervjuer med berörda parter. Syftet har inte varit att specificera hur ekipagen skall byggas utan mer samla ihop ”best practice”.
Gemensamt för alla som haft möjlighet att köra och äga ett HCT-fordon är att de är nöjda eller mycket nöjda. Ekipagen har varit tekniskt tillförlitliga och de problem som uppstått har huvudsakligen varit av samma natur och i en omfattning som gäller även för konventionella lastbilar.
En stor skillnad är dock att om totallängden på fordonskombinationen är längre än 24,0 meter träder EU:s modulsystem in. Ekipaget måste då byggas med dolly och påhängsvagn i stället för vanlig vagn. Detta har framförallt medfört ett ökat servicebehov då kopplingen mellan dollyn och påhängsvagnen måste smörjas ofta.
HCT-fordonen har fler axlar än konventionella ekipage, vilket både leder till högre investeringskostnader och tjänstevikt, men också till att de kan lasta 12-30 ton mer (upp till 98 ton bruttovikt) utan ökat marktryck. Det minskade marktrycket per axel har dock lett till en del problem vid igångsättning då det är många fler ton som skall dras igång. Den något annorlunda axelkonfigurationen har också lett till att det kan bli svårt med fästet för styraxeln vid mycket tvär kurvtagning på slirigt underlag.
Påbyggnader, redskap som kranar och liknande skiljer sig egentligen inte principiellt mot normala ekipage. I grund och botten är det samma teknik, om än i större dimensioner. Det som mest kommit upp till diskussion under intervjuerna har varit dimensioneringen av stakarna på rundvirkesbilar. Dessa har haft en tendens att böjas utåt, speciellt på gruppbilar som lastas på och av med truck eller separatlastare.
Läs Arbetsrapporten i sin helhet nedan.
