Gå till:

Plantskolan: Lagring av plantor

Foto: Mats Hannerz, lagring av täckrotsplantor.
Skogsplanteringar på våren görs med plantor som har övervintrat i kyl, frys eller på friland. Den fjärde lektionen i PLANTskolan beskriver olika lagringsmiljöer och plantornas invintring.

Plantornas vitalitet på våren avgörs till stor del av hur de har klarat vinterlagringen. En plantodlare måste ha god kontroll på lagringsmiljön och bra kunskap om plantornas invintringsprocesser. Det är ämnet för den fjärde lektionen i serien PLANTskolan, en lärobok i 16 delar som tidigare har presenterats i PLANTaktuellt. I pdf-versionen nedan finns hela lektionen. Här följer en sammanfattning.

Läs fördjupning

Kyl- och fryslager

I ett kyl- eller fryslager slipper man oroa sig för oväntade väderomslag och angrepp av skadegörare. Planteringsfärdiga plantor kan lagras i lämpliga förpackningar som underlättar planteringsarbetet, och planteringssäsongen kan förlängas. Kyl- och fryslagrade plantor bör dock aldrig planteras efter midsommar.

Nackdelen med kyl- och fryslagring är att man måste ha full kontroll på plantornas invintring och status vid inlagringen. Om plantorna flyttas till lagret för tidigt är det risk att hela eller delar av plantpartiet måste kasseras. Kartonger och inplastning försvårar inspektion av plantorna under lagringstiden, därför är det lätt att missa skador som uppstår i kylen eller frysen.

Kyllagring

Kyllagret håller en temperatur strax över 0 grader, vanligen cirka plus 2 grader. I ett kyllager andas plantorna, det vill säga de förbrukar energi. Andningen ökar med ökad temperatur. En så låg temperatur som möjligt är därför önskvärd för att plantorna inte ska tappa i vikt. Om vikten minskar mer än 10 % under lagringen ökar risken för sämre planteringsresultat.

Plantorna kan också drabbas av torkskador i kyllagret. Om plantorna lagras utan plast- eller vaxemballage måste luftfuktigheten i kyllagret vara hög, mer än 95 procent.

Fryslagring

 Fryslagring dominerar idag. Här lagras plantorna i minusgrader, vanligen mellan 3 och 5 minusgrader.

Det är svårt att hålla en tillräckligt hög luftfuktighet i ett fryslager eftersom det fria vattnet fryser. Plantorna måste därför lagras lufttätt. Om plantkartongerna läcker kan plantorna drabbas av frosttorka, en skada som kan vara svår att upptäcka eftersom den visar sig först någon eller några veckor efter upptining.

Frilandslagring

Plantlagring på friland betyder att man är beroende av utomhusvädret. Hastiga omslag från mildväder till sträng kyla kan ge mycket svåra skador på plantor som ännu inte hunnit bygga upp sin frosttolerans. Risken är också större på plantor som börjat förbereda sin tillväxt på våren.

Om plantorna klarar sig utan skador har frilandslagringen en fördel - plantorna kan starta sin fotosyntes tidigt och ersätta andningsförlusterna från lagringen.

Rötterna är känsligare för låga temperaturer än ovanjordsdelen av plantan. Frilandsodlade täckrotsplantor är särskilt utsatta. Plantorna bör därför ha markkontakt över vintern. Upphöjda ramar kan också isoleras i kanterna eller täckas med konstsnö.

På friland kan plantskotten drabbas av skador när temperaturen växlar snabbt. Upprepade frysningar och tiningar är vanligt vid högtryck på vårvintern. Plantorna kan täckas med odlingsväv för att utjämna temperaturen.

Hur få väl invintrade plantor?

När nätterna blir längre på sensommaren får plantorna signal att avsluta sin tillväxt. Det kan se ut som om plantorna har gått i vila, men i själva verket är de högaktiva. De bildar nya knoppar som innehåller anlagen för nästa års tillväxt. Rottillväxten är också hög under denna fas.

Invintringen är en energikrävande process och plantorna gynnas av en hög dagtemperatur. Alteftersom knoppen färdigbildas gör sig plantan redo för vintern och börjar nu bygga upp sin köldhärdighet. Långa nattemperaturer påskyndar härdningen.

För att bygga upp plantornas frystolerans ytterligare krävs låga temperaturer. Plantorna når maximal frystolerans mitt i vintern. Då är de också vilbrutna, vilket innebär att de börjar växa så fort de utsätts för gynnsamma odlingsbetingelser.

Kritisk nattlängd

Gemensamt för både tall och gran är att nordliga härkomster går i vila tidigare än sydliga. Det beror på att de reagerar för en kortare nattlängd.  Man brukar prata om den kritiska nattlängden. Det är den nattlängd när 50 procent av plantorna sätter knopp.

För lokalproveniensen infaller den kritiska nattlängden ungefär i slutet av juli. Nordligt granmaterial, t.ex. Luleå, har en kritisk nattlängd på cirka 5 timmar, medan en gran från Lund reagerar på cirka 8 timmar.

Tallen sätter knopp förr eller senare, oberoende av odlingsbetingelserna. Granen måste däremot ha ökad nattlängd för att gå i knopp.

Rötternas frystolerans

Tall- och granrötters utveckling av frystolerans är i huvudsak temperaturberoende. För jämförbara provenienser är tallrötter mer känsliga för skador än granrötter.

Nordliga provenienser blir motståndskraftiga mot kyla tidigare på hösten än sydliga. Det gäller både för rötter och skott. Det betyder att sydliga provenienser många gånger har större invintringsproblem än nordliga.

Rötterna växer när temperaturen går över cirka 5 plusgrader. Deras härdning på hösten startar dock redan vid något högre temperaturer, men är som effektivast kring nollstrecket.

Under varma höstar kan plantor som till synes är färdiga för fryslagring fortfarande ha frostkänsliga rötter. Då är det lämpligrt att först kylbehandla plantorna under minst 2-3 veckor.

Frosttoleransen hos rötterna ökar med tiden i kyl- och fryslager, och är som högst mitt i vintern. På våren minskar rötternas frosttolerans.

Odlingsregimen

Granens frystolerans gynnas om den odlas i jämn tempreatur, cirka 20 grader och med kort natt eller kontinuerligt ljus.

Tallens frystolerans utvecklas däremot bäst om plantorna får mörkt på natten, cirka 6 timmar. Nattemperaturen ska samtidigt vara minst 10 grader lägre än dagtemperaturen.

Gödsla

I början av invintringen kräver plantorna näring för att knoppen ska utvecklas och mognas. Gödsling bör därför fortsätta tills plantans tillväxtaktiviteter upphört. Det sker någon gång i september, beroende på var i landet man befinner sig.

Sent sådda plantor

Skott och rötter på sent sådda tall- och granplantor riskerar att få större skador av frost på hösten jämfört med tidigt sådda. Det kan bero på åldern i sig eller på att sent sådda plantor haft kortare tid på sig att härda. Det kan skilja så mycket som en månad i säker inlagringstidpunkt mellan tidigt och sent sådda plantor.

Långnattsbehandling

Långnattsbehandling påskyndar invintringen på hösten. En vanlig rutin är att starta långnattsbehandlingen i mitten av juli. Under fyra veckor utsätts plantorna för en nattlängd som stimulerar knoppsättning. Vanligt är att ge 16 timmar natt per dygn.

Mörkläggningen måste vara fullständig, vilket är särskilt viktigt för sydliga provenienser. Sydliga provenienser kan växa vid så låga ljusnivåer som 25 lux. Det kan räcka med en reva i långnattsduken eller något annat ljusläckage för att behandlingen ska misslyckas.

För granplantor påskyndas knoppmognad och förvedning om de får värme (20 grader) i växthus efter långnattsbehandlingen. För tall är det däremot viktigt att flytta ut plantorna på friland så att de inte börjar växa på nytt.

Observera att långnattsbehandlingen inte förbättrar frosttoleransen hos rötter.

Tilläggsljus på gran

Vid mycket tidig eller mycket sen sådd av gran kan plantorna gå i knopp innan de har vuxit färdigt. Då kan de behöva tilläggsljus. Vid sena sådder kan ljusbehandlingen ske hela natten på sensommaren eftersom plantorna reagerar snabbare med knoppsättning när ljusbehandlingen upphör på hösten.

Nr 120-2015    Publicerad 2015-09-23 08:23
Förädling & plantor
Skogsskötsel
Föryngring
0 Kommentarer
Läs mer
Författare

Anders Lindström

Eva Stattin

Stora Enso Skog AB
Kommentarer (0)
 Kommentera
Skicka in
Kommentarer granskas innan publicering
Tack för din kommentar!
Vi granskar och publicerar din kommentar så snart som möjligt.
Tyvärr lyckades vi inte spara din kommentar.