Gå till:

Bränsleskörden – teknik och metod för uttag och askåterföring

Grot, stubbar, bränsleved, hela och delkvistade träd... Skogsbränslesortimenten skiljer sig i hur de skördas, men den vidare hanteringen som skotning, sönderdelning och transport har stora likheter.

Artikeln är en del av rapporten "Skogens energi – en källa till hållbar framtid" som finns att läsa online eller köpa under "Produkter och evenemang".

Under perioden 2009 till 2013 har kostnaden för skörd och terrängtransport fram till väg ökat något för samtliga skogsbränslesortiment. Den är i dag i genomsnitt 52 kr/m3s för bränsleved, 43 kr/m3s för grot, 80 kr/m3s för klenträd och 81 kr/m3s för stubbar. Den största potentialen för ökade uttag finns för de två sistnämnda sortimenten. För att bibehålla en lönsam skogsbränslehantering i dagens marknadsläge och generera intäkter till markägaren krävs kostnadssänkningar i alla delar av hanteringskedjorna.

Avverkningsrester, grenar och toppar

I dag tas grot ut i merparten av alla slutavverkningar i södra och mellersta Sverige. Den teknik som används för grotanpassning och skotning kan anses som mogen och arbetsmetoden är väl beprövad. Vardagsrationaliseringar blir därför en allt viktigare del i förbättringsarbetet. Här fyller planeringsverktyg som STIG och Grotsporre viktiga funktioner för att underlätta och förenkla skotningsarbetet, samtidigt som risken för markskador reduceras väsentligt.

Inom ESS har ett första bortsättningsunderlag för grotskotning tagits fram utifrån driftsuppföljningar och tidigare studier. Den faktor som främst påverkar prestationen är mängden uttaget material per hektar, men även lastmängd, köravstånd och terrängsvårigheter inverkar. Om groten är färsk eller hyggestorkad påverkar däremot inte prestationen vid grotskotningen.

Även om tekniken har mognat så fortsätter teknikutvecklingen, bland annat av risreden och gripar. Komprimerande risreden och andra specialbyggen ger högre lastvikter än enklare hembyggen, men de är inte anpassade för rundvirkesskotning. Av- och påtagbara reden, t.ex. Hultdins risrede, möjliggör ökad lastvikt med grot och passar entreprenörer som ofta växlar mellan att skota rundvirke och grot. Dessa entreprenörer behöver också en grip som fungerar bra för båda sortimenten t.ex. A-gripen (se ESS slutrapport 2007-2010). Ett alternativ är en grip som snabbt kan anpassas till arbetsuppgiften, t.ex. HSPs kombigrip. Utvecklingen mot mer flexibel teknik gör att rundvirke och grot kan skotas med samma maskin. Det ger lägre flyttkostnader, vilket gör det lönsamt att ta ut grot även från mindre avverkningar samtidigt som det ger flexibilitet för entreprenören.

Grotbuntaren är en annan lösning för att effektivisera grotskotningen. Groten komprimeras till avlånga "grotstockar" som kan köras ut med en vanlig rundvirkesskotare. Samtidigt innebär detta att man måste flytta ytterligare en maskin till avverkningstrakten. Detta, i kombination med att timkostnaden för buntaren är hög, gör att tekniken kräver stora avverkningar för att vara lönsam. I Sverige har man i det närmaste slutat bunta skogsbränsle, men den tekniska utvecklingen fortsätter i Sydeuropa.

Grotskotning sker fortfarande till stor del under barmarksperioden och för att ha full sysselsättning året runt krävs att entreprenörerna kan skota rundvirke under delar av året. Ett alternativ är att skota ut groten direkt efter avverkningen och låta den torka i välta vid väg. En djupdykning i litteraturen har visat att det finns både drivningstekniska och skogsskötselmässiga fördelar med detta. Men färsk grot innehåller mer barr och därför försvinner mer växtnäring från beståndet jämfört med hyggestorkad grot. Det är dock oklart om detta påverkar skogens framtida biomassaproduktion.

Vältans placering påverkar kvaliteten på groten liksom en god täckning. Vid lagring av osönderdelat material måste man ta hänsyn till logistiken på avlägget, de regler som gäller trafiksäkerheten och i vissa fall hur trädlevande insekter påverkas av vältans utseende.

Skogsbränsle från gallringar

Potentialerna för uttag av skogsbränsle i tidiga gallringar, så kallade klenträdsuttag, är stora. De höga drivningskostnaderna har dock medfört att sortimentet minskat i betydelse när efterfrågan på skogsbränsle sjunkit. Men det finns fortfarande ett stort behov av att hitta mindre kostnadskrävande tekniker och metoder för att åtgärda Sveriges 1,4 miljoner hektar konfliktbestånd – och det är en motor för fortsatt utvecklingsarbete.

Nyckeln till ekonomi i klena gallringar och sena röjningar är att kunna hantera mer än ett träd i taget. Vid användning av flerträdshanterande aggregat är potentialen störst i bestånd med låg medelstam (0,02-0,05 m³fub) och vid många uttagna stammar per hektar. Där visar studier på prestationsökningar på 15-50 procent. En uppföljning av flerträdshantering hos företagen visar att man ökat prestationen i avverkningsarbetet med 17 procent vid en medelstam om 0,02 m³fub och med 11 procent vid en medelstam om 0,05 m³fub. Möjligheten att utnyttja denna potential är störst då man enbart tar ut ett sortiment.

För avverkning i ännu klenare bestånd har skördaraggregatet Flowcut utvecklats. Det arbetar med kontinuerlig avskiljning och ackumulering, vilket möjliggör geometrisk krankorridorsgallring. Det är en princip som enligt simuleringar kan tredubbla prestationen i mycket tidiga gallringar. Under våren 2015 planeras de första utvärderingarna av Flowcut att genomföras.

Även maskintillverkaren Bracke har en prototyp på ett aggregat för avverkning, ackumulering och komprimering av klena träd, Bracke MAMA. Detta är utrustat med en sågklinga och matarhjul, medan Flowcut använder ett sågsvärd som är fast i båda ändar och saknar förmågan att aptera.

För att utnyttja potentialen med flerträdshantering har Skogforsk, i samarbete med en instruktör och flera företag, sammanställt goda erfarenheter till en arbetsmetod för gallring med namnet sektionsgallring. En utvärdering av sektionsgallring i simulatormiljö har visat på att arbetsmetoden kan öka prestationen upp till 18 procent.

För att rationalisera skotning och vidaretransport i klengallringar har buntning testats som princip. I dagsläget används en buntningsenhet utvecklad av finska Fixteri främst i Finland men även i Baltikum. Den är monterad på en skördare och vinsten blir en bättre komprimering jämfört med helträdsuttag, samtidigt som en övervägande del av biomassan tas tillvara. Utvärderingar visar på god prestation i buntningen – den största förbättringspotentialen för konceptet är att utrusta det med ett effektivare avverkningsaggregat.

En stor del av skördarens tid i klena bestånd går åt till krankörning. Bränsledrivaren Cintoc har därför två delautomatiserade kranar, en för avskiljning och en för upparbetning. Förhoppningen är att detta ska kunna bidra till kraftigt förhöjd prestation i klena gallringar.

Det finns flera metoder för att skatta volymerna i ett potentiellt klenträdsuttag, exempelvis presenteras i denna publikation metoder för analys av avverkning i täta bestånd och vägkanter. Utöver analyser på beståndsnivå finns även metoder för analys av det enskilda trädet där olika hantering av materialet vid klenträdsuttag ger olika stort uttag av biomassa. För att kvantifiera hur stor del av biomassan som tas ut vid klenträdsuttag vägdes buntar vid helträdsuttag, delkvistning och efter massavedsaptering.

Efter gallring i täta klena bestånd finns farhågor om ökad risk för främst snö- och vindskador. Vid en inventering i 14 bestånd, två till fyra år efter förstagallring, var dock i medeltal bara 3,6 procent av stammarna drabbade av sådana skador.

De tidigare studier som gjorts av uttag av klenträd har ofta skett i talldominerade bestånd. För att vidga perspektivet har även avveckling av lågskärmar av björk samt uttag av skogsbränsle i contortatall studerats. Vid avveckling av björkskärmar konstaterades att andelen skadade granar efter avverkning var låg. Den låga medelstamsvolymen gjorde dock att även lönsamheten för åtgärden var låg.

Det finns ingen lägsta tillåtna slutavverkningsålder för contortatall i skogsvårdslagen och den kan därför slutavverkas vid valfri ålder. Vid slutavverkning i ett 33-årigt contortabestånd konstaterades att prestationen vid helträdsuttag kan bli hög, men uttagsmetoden riskerar att medföra ett stort näringsuttag, trots att koncentrationerna av näringsämnen i contorta är lägre än i tall och gran.

Uttag av stubbar

Stubbskördens effekter på miljön har varit ifrågasatt, vilket lett till att FSC satt hårda begränsningar på vilka arealer som får skördas på certifierad mark till dess miljökonsekvenserna blivit bättre utredda. Detta har skapat en osäkerhet som har bromsat den tekniska utvecklingen. Dessutom har efterfrågan på skogsbränsle stagnerat eller minskat under eldningssäsongerna 2013-14 och 2014-15. Då stubbflis är ett skogsbränsle med höga produktionskostnader, ca 180 kr/MWh vid industri, innebär det att stubbskörden avstannat. Men utvecklingen har inte avstannat helt.

Entreprenadföretaget TL-GROT AB har tagit fasta på de befarade miljöproblemen och utvecklat ett aggregat med ett kraftigt modifierat arbetssätt som klipper rötterna ca 50 cm utanför stubben. Det gör att betydligt färre klena rötter (< 5mm) följer med stubben jämfört med konventionellt lyfta stubbar, vilket i sin tur ger en betydligt mindre markpåverkan. Dessutom minskar mängden fastsittande föroreningar, vilket förenklar den senare hanteringen och ökar bränslets kvalitet.

En faktor som man varit särskilt orolig för i samband med stubbskörd är utarmning av grov död ved. Senare forskning har visat att det finns ett stort antal organismer som koloniserar stubbar. Det är dock oklart hur beroende dessa är av just avverkningsstubbar, eller om dessa bara är ett "nödsubstrat" i brist på bättre. För att få en uppfattning om hur många stubbar som faktiskt blir kvar gjordes en inventering av stubbskördade hyggen hos Sveaskog och Holmen Skog AB. Vid normal stubbskörd lämnades en hel del stubbar kvar, uppemot 25 procent av det totala antalet. Merparten av dessa hade lämnats avsiktligt. De var relativt jämnt spridda över hygget och representerade alla diameterklasser från det ursprungliga beståndet. Av de lämnade stubbarna var minst en tredjedel i princip oskadade och torde därför fortfarande kunna utgöra ett bra substrat för olika organismer.

En modell till beslutsstöd för stubbskörd har också tagits fram för att kunna välja ut lämpliga trakter för stubbskörd och skatta det ekonomiska utfallet. Modellen beräknar avståndet från varje stubbe till närmaste avlägg och skattar sedan kostnaden för att skörda och skota ut stubbarna. Stubbarna klassas utifrån hur lönsamma de är att skörda. Indata till modellen är produktionsdata och GPS-loggade körstråk från skördaren tillsammans med data om det avverkade beståndet.

Teknik för askåterföring

I takt med att Sverige ökat användningen av skogsbränsle har det väckts en debatt om askåterföring. Frågan är befogad och inte okontroversiell då det råder en del oklarheter om den faktiska nyttan av askåterföring. Å ena sidan höjs pH i marken och risken för långsiktigt negativa effekter i näringsbalansen efter skogsbränsleuttag minskar. Å andra sidan är det risk för skador på det stående beståndet, samtidigt som den kortsiktiga tillväxteffekten knappast täcker kostnaden för åtgärden. Av bland annat dessa skäl återförs aska idag i relativt liten omfattning och mycket av den aska som skulle kunna återföras till skogen används till annat, som vägbyggnad eller som täckningsmaterial på deponier.

Att återföra aska till skogen anses ofta vara kostsamt, då det innebär att ytterligare en maskin ska ut i skogen. Logistiken kring askvolymerna är ofta svår att effektivisera. Vanligtvis används relativt små skotare med specialbyggda tallrik-spridare. För att kunna minska kostnaderna har Skogforsk undersökt möjligheterna att samordna askåterföringen med andra aktiviteter i skogen. Ett exempel är att tillfälligt montera en tallriksspridare på de skotare som ändå finns på trakten. För att få kalkylunderlag har de olika momenten i traditionell askåterföring studerats. Dessa studier visar preliminärt att det är mycket ställtider och väntan på askleveranser. En lösning där man kombinerar skotning och askåterföring med samma maskin verkar därför lovande. Investeringskostnaden kan dessutom fördelas på flera aktörer, om de samverkar kring samma utrustning. Intresset för detta ökar i takt med att många deponier snart är färdigtäckta och stora askvolymer kommer att bli tillgängliga för återföring de närmsta åren.

Arbetsmiljö i skogsbränslehantering

I och med det långsiktigt ökande intresset för skogsbränsle har fler personer börjat arbeta i hanteringen. En fungerande arbetsmiljö är en förutsättning för att kunna attrahera och behålla maskinförare. För arbetsmiljön i skogsbränslehanteringen finns utmaningar som inte förekommer i resten avskogsbruket. Arbetsmiljöverket gjorde en kartläggning 2009-2011 av branschens brister och framgångsfaktorer. De största utmaningarna är de helkroppsvibrationer som uppstår vid allt maskinarbete, riskerna med mögel och damm vid hantering av främst lagrat material samt det buller som uppstår vid sönderdelningen och hur det påverkar förare och närmiljö. För att förbättra förutsättningarna för en god arbetsmiljö i skogsbränslehanteringen har aktuell forskning kombinerats med enkäter och intervjuer i en kunskapssammanställning från Högskolan i Dalarna. Sammanställningen består av ett informations- och diskussionsmaterial uppdelat i sex moduler. Syftet är att stödja det dagliga arbetet rörande arbetsmiljö vid utveckling, avverkning, skotning och sönderdelning i skogsbränslehanteringen.

Nr 65-2015    Publicerad 2015-05-13 07:00
Teknik & maskinarbete
Skotning
Skogsbränsle
Läs mer
Författare
Kommentarer (0)
 Kommentera
Skicka in
Kommentarer granskas innan publicering
Tack för din kommentar!
Vi granskar och publicerar din kommentar så snart som möjligt.
Tyvärr lyckades vi inte spara din kommentar.