Nyvaknat intresse för al

Här tar vi en närmare titt på de aktuella arterna av al och vilket förädlingsarbete som läggs ned på dem.

Klibbal (Alnus glutinosa)

Klibbal förekommer främst i Götaland och Svealand och då främst på kärr- och sankmarker samt längs åar och sjöstränder. Bäst tillväxt får klibbalen på djupa, mullrika jordar med rörligt grundvatten. Tillväxter på upp till 9 m3sk/ha och år har upp­skattats i Syd­sverige under en 35-årig om­loppstid. Den anses vara mindre viltbegärlig än flertalet andra lövträd i Sverige och är dessutom en markförbättrare genom sin förmåga att binda luftens kväve.

Alternativ till tropiskt virke

Alvirket används i första hand inom möbelindustrin, men emballage, energived och massaved är andra större användningsområden. En kommande marknadspotential för klibbal kan vara som ersättning till sällsynt tropiskt virke

Kan drabbas av Phytophtera

Idag är klibbal ett alternativ på näringsrika, fuktiga marker där asken drabbats av askskottsjuka. Men både klibb- och gråal kan angripas av den sedan 1997 nyupptäckta algsvampen Phytophthora alni. Sjukdomen har påträffats i vattendrag upp till södra Gästrikland. Symp­­tomen är gles bladsättning och döda grenar och kan leda till att träden dör. Risken för angrepp är störst om alarna blir stående i högre vatten än normalt.

Vad gör skogsträdsförädlarna?

 Små resurser har lagts på att genetiskt förbättra skogsodlingsmaterial av al. Den nu nedlagda fröplantagen i Ignaberga (FP-851), som kopierades med samma klon­sammansättning till Kollebergaplantagen (FP-850), är ett praktiskt resultat från den genetiska forskningen under 1940-1960-talen. FP-850 används fortfarande tillsammans med FP-852 (Trolleholm).

I samband med att intresset för lövträd ökade under 1990-talet initierades ett projekt i samarbete med Litauen. Syftet var att genetiskt förbättra skogsodlings­materialet av klibbal i södra Sverige och finansierades bl.a. av Föreningen Skogsträdsförädling. Under perioden 1991-2000 anlades totalt 5 försök (Figur 1) som huvudsakligen utgörs av avkommor från de 16 plusträden i Kollebergaplantagen, 40 nyutvalda plusträd i södra Sverige samt 83 litauiska plusträd.

Figur 1. Försökslokaler med klibbal. F1301 och F1302 innehåller även hybridal.

Stor genetisk variation

Nedan visar Figur 2a avelsvärden för de enskilda sorternas relativa diametrar efter 15 års tillväxt i försöken. Där framgår att det finns en stor genetisk variation, att materialgrupperna i genomsnitt inte skiljer sig åt förutom gruppen ”Övriga Sverige” som har en sämre tillväxt och att det inom varje grupp finns sorter som avviker positivt från försöksmedelvärdet som är 100.

Figur 2b presenterar avelsvärden för stamrakhet och de enskilda sorterna har exakt samma position utmed x-axeln som i Figur 2a. Det är ett relativt dåligt samband mellan diameter och rakhet (den genetiska korrelation är 0.5), vilket försvårar urvalet av sorter som kombinerar en hög tillväxt med bra stamkvalitet. Trots allt finns goda möjligheter att få fram ett betydligt bättre skogsodlingsmaterial av klibbal än det som finns till hands via dagens fröplantager.

Figur 2a och b. Resultat från avkommeförsök med klibbal. Relativa avelsvärden för diameter (Figur 2a, den övre) och rakhet (Figur 2b, den nedre) efter 15 års tillväxt i försök F1301, F1302, F1303, med uppdelning på ursprung (Starkt blå=Fröplantage Ignaberga, Röd=Försök i Kastberga, Skåne, Grön=Bestånd i Torup, Skåne, Lila=Övriga svenska bestånd och Blå=Litauen). I båda figurerna presenteras sorterna i stigande relativ diameter ordning inom respektive ursprung. Ett relativt värde över 100 anger att sorten är bättre än genomsnittet för alla sorter, dvs. ett högt relativt värde är gynnsamt.

Gråal (Alnus incana)

Gråalen förekommer från mellersta Sverige och norrut men förekommer även spridd i södra Sverige.

Alternativ till Salix och poppel

Gråalen kan vara ett alternativt trädslag för energiproduktion. Den växer betydligt bättre än Salix och poppel på surare marker, d.v.s. typiska skogsmarker, och har god klimatisk härdighet. På skogsmark har 4–5 ton TS per hektar och år uppmätts i olika bestånd och på jordbruksmark har nivåer på ca 8 ton TS per hektar och år registrerats. Då skall man observera att detta gäller för material av lokalt (icke förädlat) ursprung.

Inte attraktiv för vilt

Den är inte speciellt attraktiv för viltet, d.v.s. hägn skall normalt inte behövas och återväxten med rotskott efter skörd är bra, vilket ger en kostnadseffektiv föryngring.

Energimyndigheten stödjer förädling

Det finns idag inget odlingsmaterial att tillgå för gråal. Därför initierades ett nytt projekt som finansieras av energimyndigheten. Projektet som genomförs under perioden 2013-2015 omfattar urval av 250 plusträd inom hela utbredningsområdet i Sverige och i Baltikum. samt anläggning av fälttester med avkommor från plusträden på 8 lokaler i Sverige, från latitud 58° till 64°.

Utformningen av försöken gör det möjligt att bl.a. studera de olika sorternas klimatanpassning vilket är av stort intresse inte minst inför en eventuell framtida klimatförändring. De bästa individerna inom de bästa sorterna kommer sedan efter ca 10 års testning att väljas ut för kommersiell förökning och eventuellt fortsatt förädlingsarbete.

Hybridal: klibbal x rödal (Alnus glutinosa x Alnus rubra)

Rödal är en nordamerikansk art med utbredning från Alaska till Kalifornien. Den har mycket god och uthållig tillväxt och är kvävefixerare som de övriga alarterna. Rödalen har ofta problem med härdigheten på våra breddgrader, men genom att korsa den med t.ex. klibbal har man möjlighet att kombinera rödalens goda tillväxt med klibbalens goda kvalitet och härdighet. Rödalen har ett brett ståndortsspektrum, men trivs bäst på djupa, väldränerade marker med sandinblandad lera vilket sannolikt även kommer gälla för hybriden.

God tillväxt, men sämre överlevnad och kvalitet

Hybridaalskorsningar ingår bl.a. i försök i F1301 och F1302 (se Figur 1). För att få tillräckligt härdigt material har rödal från Alaska och British Columbia använts. Hybridalen har i genomsnitt vuxit bättre än klibbalen, men har sämre stamkvalitet och överlevnad  - speciellt i det nordliga försöket (F1302).

Finns plusvarianter

Men det är stora skillnader mellan olika hybridal­familjer. Det finns exempelvis korsningsfamiljer med upp till 40 % högre diametertillväxt än genomsnittet för de testade hybridalarna och som dessutom kombinerar en hög tillväxt med acceptabel överlevnad och stamkvalitet. De bästa individerna inom de bästa hybridfamiljerna har nu valts ut för förökning och vidare testning i anslutning till de nya gråalsförsöken.

Främst i sydligaste Sverige

Försöken indikerar alltså en hög tillväxtpotential för hybridal, men att den i första hand skall användas i sydligaste Sverige och företrädesvis på milda lokaler. Om de nya testerna faller väl ut kan hybridal introduceras på den svenska marknaden.