Gå till:

Älgbetning och tallens volymproduktion

Älgbetesskadade träd aldrig tycks återhämta sig tillväxtmässigt. Det visar älgskadeförsöket i Furudal, vars syfte var att belysa långsiktiga effekter på tillväxt, skador och kvalitet av älgbetning.

Försöket anlades 1979 och i det ingick 12 provytor, fyra försöksled med tre upprepningar: oskadat-hägnat; oskadat-ohägnat; skadat-hägnat; skadat-ohägnat.

Försöket gav en tydlig bild av beståndsutvecklingen från älgbetning i ungskogsstadiet fram till normal ålder för förstagallring. De allvarligast skadade träden dog i stor utsträckning under de närmaste åren efter skadan inträffat. Vid tidpunkten för förstagallring utgjordes de grövre och högre träden i beståndet av träd som klarat sig bäst undan från allvarliga betesskador. Överlevande träd med svårare skador återfanns i stor utsträckning bland de klenare och kortare träden.

Betesskadade träd tycks aldrig återhämta sig helt tillväxtmässigt och volymtillväxtförluster finns hos enskilda träd och per hektar. Huvudresultatet från försöket är att de ekonomiska förlusterna till största delen beror på minskad volymtillväxt: vid de skadenivåer som är ganska vanliga i dag enligt inventeringar får man räkna med stora tillväxtförluster.

Läs Redogörelsen i sin helhet nedan.

Nr 12-2010    Publicerad 2010-01-01 23:58
Skogsskötsel
Skogsskador
Viltskador
Läs mer
Författare

Folke

Pettersson

Tidigare anställd
 070 - 213 85 61

Roger Bergström

Tidigare anställd

Hans Jernelid

SLU
 018- 67 22 62,

Sten Lavsund

Kommentarer (0)
 Kommentera
Skicka in
Kommentarer granskas innan publicering
Tack för din kommentar!
Vi granskar och publicerar din kommentar så snart som möjligt.
Tyvärr lyckades vi inte spara din kommentar.