Enligt Per Westerfelt råder det möjligen en vanföreställning om att man inte behöver lämna hänsyn i syfte att bevara organismer som trivs i öppna skogslandskap, som till exempel bin och getingar.
– Att vi lämnar död ved och högstubbar skapar strukturer i ungskogen som är viktiga eller helt nödvändiga för överlevnaden av de cirka 180 arter bin, rovsteklar och getingar som använder ved med hål, säger Per Westerfelt.
Förr i tiden skapade bränder och stormar sådan ved, men i dagens skogsbruk måste vi skapa den typen av platser genom att lämna olika typer av hänsyn. I en av studierna undersöker Per Westerfelt i vilken grad hålen i högstubbar, döda träd och liggande död ved används av gaddsteklarna, jämfört med håligheter i avverkningsstubbar. Resultaten är tydliga.
– Många gaddsteklar ratade helt avverkningsstubbarna och valde bara håligheter i högstubbar och döda träd, säger Per Westerfelt. Varför duger inte hålen i vanliga stubbar? Jag kan tänka mig att de föredrar de högre hålen för att förutsättningarna är bättre, till exempel fuktighet och temperatur.
En boplats högt upp är också bättre skyddad mot marklevande djur som kan tänkas äta larverna eller förstöra boplatsen. Dessutom är avverkningsstubbarna ofta övervuxna med mossor, lavar och ris. Hänsynen är viktig Skogsbrukets högstubbar ser alltså ut att ha en avgörande betydelse för vissa gaddsteklar som söker efter hål som boplats i unga skogar. I fortsatta studier kommer Per Westerfelt att studera vilken typ av döda träd som gaddsteklarna föredrar – gran, björk, asp eller ek – och analysera betydelsen av kantzoner för att skapa gynnsamma habitat.
– Det är viktigt att få bekräftat att hänsynen verkligen gör nytta. Vi har ett ansvar för att bevara diversiteten, och att lämna hänsyn vid avverkning verkar ha stor betydelse, säger Per Westerfelt. Projektet Bin och getingar i unga skogar: betydelsen av skötsel ingår i forskningsprogrammet Smart hänsyn.
