Tallen utrustas med självförsvar

Betande klövdjur såsom älg och hjort, kostar det svenska skogsbruket miljontals kronor varje år. Dels genom att kvaliteten på virkets bli sämre, dels för att träden tappar i tillväxt för att skotten betas och barrmassan minskar.

I Sydamerikas tropiker växer Sensitivan (Mimosa pudica), en skir liten växt som försvarar sig mot insektsgnag genom att fälla ihop bladen då de berörs. En gräshoppa som tänkt sig ett skrovmål, ramlar helt enkelt av. Genom att flytta denna rörliga egenskap från Mimosan till en svensk tallplanta hoppas forskarna att tallen själv ska kunna försvara sig mot viltbete i framtiden.

-  Idéen till projektet fick vi vid en exkursion med skogsstudenter då vi stod och pratade om älgskadorna i skogen och hur vi kan minska dem, berättar Märtha Wallgren, viltforskare på Skogforsk. Det var en av studenterna som hade en Sensitiva hemma och som slängde ur sig att det skulle vara häftigt om tallarna kunde försvara sig på liknande sätt.

Märtha kunde inte släppa idén och när hon några månader senare såg en dokumentär på TV om ett brittiskt forskarteam som kartlade vilka gener som ligger bakom Sensitivans rörelseförmåga, blev idén en realitet. Skogforsks skogsträdsförädlare tog kontakt med det brittiska teamet.

- Tanken är att tallen ska böja undan eller fälla ner grenen när älgen kommer för att äta. Eller kanske att den kan skaka till litegrann så att älgen blir rädd och drar vidare, säger Thomas Kraft, chef för Skogsträdsförädlingen på Skogforsk.

Det återstår dock mycket arbete. Först ska forskarna lyckas implementera egenskapen i tallembryon.

-  Men det är sen de riktiga utmaningarna börjar, säger Thomas Kraft. Mimosan är en kortlivad växt, den lever bara 1-2 år. Nu ska vi kombinera den med svensk tall som kan bli upp till 300 år gammal. Det är inte helt okomplicerat.

Ett annat problem är att Mimosan inte har hård ved i sina grenar utan är mer böjlig. Det är möjligt att forskarna får nöja sig med att tallen endast ska ruska på sig när älgen kommer, inte böja ner grenarna eftersom det då finns risk för att de bryts och går av.

Resultaten ligger flera år fram i tiden och plantor med denna självförsvarande förmåga skulle antagligen bli betydligt dyrare än vanliga plantor.

Tanken är inte att dessa plantor ska planteras överallt utan endast i områden med högt betestryck. Man kan också tänka sig att plantera 30% vanliga plantor och 70% självförsvarande efter en avverkning. På så vis hålls kostnaderna för återbeskogningen nere samtidigt som vi kan nå skogsbrukets mål med minst 70 % oskadade tallar i ungskogen.

Se en film på hur det kan komma att se ut HÄR.