Om hybridasp
Hybridaspen är en korsning mellan vår egen europeiska asp (Populus tremula) och den nordamerikanska aspen (Populus tremuloides). Korsningen är ett av de mest snabbväxande trädslagen vi har i kommersiell användning i Sverige. En normal omloppstid är omkring 25 år, och tillväxten når upp till cirka 20 kubikmeter per hektar och år på bördiga marker. Biomassatillväxten, när grenar räknas in, är cirka 8-10 ton per hektar och år. Med ett effektivt förädlingsprogram kan tillväxten höjas till ungefär 25 kubikmeter per hektar och år.
Den andra generationen hybridasp föryngras med rotskott som kommer upp naturligt i stor mängd. Ofta kan man räkna 50 000-100 000 rotskott per hektar som får glesas ut genom röjning och självgallring. De studier som har gjorts på rotskottsföryngrad hybridasp har tidigare gjorts i klonblandade bestånd där det inte fastställts vilka kloner de nya rotskotten kommer ifrån. Informationen om klonskillnader är därför bristfällig. Eventuella skillnader kan påverka sammansättningen av den nya generationen eftersom vissa kloner då skulle kunna dominera medan andra blir undertryckta.
Om studien
Studien, som finansierades av Energimyndigheten, genomfördes i två försök i Skåne: Källstorp och Sofielund, båda i närheten av Skogforsks station i Ekebo. Här planterades klonerna i produktionsparceller med en klon i varje. I Källstorp planterades 7x7 plantor i 2,5x2,5 meters förband, i Sofielund 8x8 plantor i 3x3 meters förband. I Källstorp jämfördes 4 kloner och i Sofielund 9 kloner.
Försöken planterades 1990 respektive 1991 och slutavverkades vid 22 respektive 25 års ålder. En och två säsonger efter avverkningen mättes rotskotten i centrum av varje provyta. Förutom diameter och höjdmätning av rotskotten togs också prover för att fastställa produktionen i torrvikt.
Resultaten
Antalet rotskott per hektar efter första säsongen varierade mellan klonerna från 17 000 till 43 000 i Källstorp och 40 000 till 100 000 i Sofielund. Efter andra säsongen hade 20 respektive 38 % av rotskotten försvunnit. Biomassan varierade efter två år mellan klonerna, 3 - 13 ton per hektar i Källstorp och 6 - 18 ton per hektar i Sofielund.
Klonernas förmåga att skjuta rotskott skiljde sig signifikant åt både i fråga om antal rotskott, diameter och biomassa. Det gick däremot inte att se någon korrelation mellan den första generationens tillväxt och rotskottproduktionen. Tillväxten i ett uppvuxet hybridaspbestånd ger därför ingen direkt vägledning om hur mycket rotskott som kommer att bildas.
Figuren visar hur de nio klonerna varierar i försöket Sofielund. Blå staplar är biomassan per hektar efter två säsonger och gula staplarna är antal rotskott per hektar efter första säsongen.
Praktisk betydelse
Ett positivt resultat var att samtliga kloner producerade närmare 20 000 rotskott per hektar efter första säsongen. Trots att det fanns en variation i benägenhet att skjuta rotskott är det därför bättre att välja kloner baserat på andra egenskaper, till exempel tillväxt, virkeskvalitet och sundhet.
Studien visar också vilken enorm växtkraft som finns i rotskotten. De bästa klonerna hade producerat 18 kubikmeter per hektar efter två säsonger. Rotskotten var då över 3 meter höga.
Rotskottsbildningen beror också mycket på miljöfaktorer. Skadade rötter har i en studie gett fler och längre rotskott, medan en annan studie såg en lägre tillväxt hos de rotskott som kommit upp efter skador på rötterna. Markkompaktering kan också ha en negativ inverkan på rotskottbildningen.