https://www.skogforsk.se/kunskap/kunskapsbanken/2017/uttag-av-skogsbransle--en-mojlighet-att-forstarka-miljohansynen/
Det går att minska – och kanske helt förhindra –negativa effekter av grotuttag genom bättre selektion av vilken ved som tas ut. Det visar ett praktiskt försök som Skogforsk och SLU gjort.
Behovet av förnybar råvara från skogen ökar i takt med att fossila råvaror och bränslen fasas ut. Skogsbränsle i form av avverkningsrester, grenar och toppar – även kallat grot – är exempel på välanvänt energisortiment, och där det finns potential att öka uttagen. Med ett ökat grotuttag följer dock nackdelar som att den totala mängden död ved minskar och att fler maskiner kör över skogsmarken. Det ger en ökad risk för markskador liksom att kvarlämnad hänsyn som till exempel lågor körs sönder.
Kompetens, intresse och engagemang hos de maskinförare som utför arbetet är därför avgörande, liksom en bra kommunikation med övriga som berörs av arbetet. Till exempel markägare, tjänstemän och förare, som alla behöver ha en samsyn kring vad som är lämpliga åtgärder.
Grov ved viktigare för mångfald
Under 2015 genomförde Skogforsk tillsammans med SLU:s centrum för biologisk mångfald ett projekt i syfte att undersöka möjligheten att inte bara bevara utan även förstärka hänsyn som lämnats vid avverkningen i samband med grotuttag. Målet var att detta skulle kunna ske kostnadseffektivt och med tydliga biologiska vinster. Vid uttag av grot är det ofrånkomligt att en hel del död ved försvinner från hygget, men värdet av denna klena ved, oftast barr, är ur biodiversitetssynpunkt begränsat medan grövre död ved som till exempel grova lövtoppar har ett högre värde. Om det är möjligt att vid uttaget av den klena veden inte bara säkra utan även förstärka värdet av den grövre döda veden som gör stor nytta för mångfalden, så kan hela åtgärden vara positiv för mångfalden.
I projektet skedde samråd mellan forskare, tjänstemän och maskinförare om lämpliga åtgärder i syfte att skydda särskilt viktiga substrat, till exempel grova toppar av löv- eller tall, från markberedning. För att säkerställa detta och samtidigt öka det biologiska värdet av substraten kunde en åtgärd vara att placera topparna i ett solbelyst stenskravel, eller enkelt samla in ett antal toppar för att placeras invid naturvärdesträd av samma art och därigenom koncentrera större volymer grov död ved till samma ställe på trakten.
Kunskap och engagemang avgörande
Innan skotningen genomfördes en inventering av vilka värdefulla substrat som fanns tillgängliga på trakterna som ingick i studien och efter skotning återinventerades trakterna. Under skotningen fick förarna, förutom att enbart följa forskarnas råd, dessutom komma med egna beslut och åtgärder. Förarna fick själva bedöma tidsåtgången för de olika åtgärderna.
Resultatet visar att många av de substrat som identifierades vid den första inventeringen flyttats och att tidsåtgången i medeltal ökat med cirka tre procent per trakt. I diskussionen med förarna framkommer att man upplevt en viss inlärningsperiod och att arbetet rimligen kommer utföras effektivare efter med tiden. Man menar även att dessa åtgärder, med att flytta eller koncentrera värdefulla substrat, kan vara till fördel för den efterkommande markberedningen som då enklare kan nyttja ”frigjorda” ytor och därmed enklare nå målet för beställda planteringspunkter.
