https://www.skogforsk.se/kunskap/kunskapsbanken/2015/gener-som-styr-vedegenskaper/
Ny forskning har identifierat möjliga gener som medverkar i styrningen av tallens vedegenskaper. Resultaten kan användas för effektivare skogsträdsförädling.
Vedegenskaper hos träd har stor betydelse för kvaliteten i många träbaserade produkter. De påverkas delvis av miljön där trädet växer och av årsmånen, men styrs till stor del av trädets egna gener och kan ärvas vidare från generation till generation.
Tallens genom är fem gånger större än människans och därför mycket svårt att studera i sin helhet. Forskare har tidigare identifierat gener som kan styra egenskaper vid en specifik tidpunkt. Men med nya statistiska modeller och genom att använda så kallade genetisk markörer har forskarna den här gången identifierat gener som troligen styr vedutvecklingen i tall över längre tid.
I studien lyckades forskarna identifiera gener som medverkar i styrningen av egenskaper såsom veddensitet, fiberdimension, andel sensommarved och fibervinkel. Men också gener som påverkar vedegenskapens förändring från ungdomsved till vuxenved.
Forskarna lyckades däremot inte identifiera gener som styr årsringsbredden. En orsak till detta kan vara att årsringsbredden påverkas väldigt mycket av väder och andra miljöfaktorer, vilket gör det svårt att urskilja genetik från miljö. Det kan också vara så att årsringsbredden påverkas av väldigt många olika gener, där var och en har ett mycket litet inflytande.
Kunskaperna från denna studie kan användas för att göra fördjupade studier om generna bakom olika vedegenskaper som i förlängningen kan användas för att effektivisera skogsträdsförädlingen med avseende på just vedegenskaper och vedkvalitet i tall.
Studien är ett samarbete mellan Skogforsk, SLU och Helsingfors universitet:
I studien användes en planterad helsyskonfamilj av tall som växer i närheten av Flurkmark, Umeå. Forskarna studerade hela borrkärnor med hjälp av genetisk kopplingsanalys där olika egenskaper statistiskt kopplas mot molekylära markörer. På så sätt lyckades man för första gången identifiera regioner i tallens arvsmassa som är betydelsefulla för vedegenskapernas karaktär och utveckling sett över längre tidsperioder och inte bara under enstaka år.
