Viltet påverkar tallens framtid

Vad är övertoppade björkar?

Det är björkar som växer tillsammans med tall (i samma bestånd) och som har en högre höjd än tallen. Det är alltså björkens toppar som utgör högsta höjden i beståndet och tallarnas toppar är av lägre höjd. Då säger man att björken övertoppar tallen.

Forskas det på kemiska ämnen för att göra tallplant oaptitliga för t.ex älg?

Ja, det forskas lite grann i ämnet. Man känner redan till kemiska föreningar som kan minska aptitligheten hos tall- och granplantor för t ex älg och rådjur och det går att i förädlingen öka nivåerna av dessa ämnen. Dock har detta en något begränsad användbarhet i verkligheten. Om maten tryter så kommer älgarna att anpassa sin kräsenhet därefter. De kommer inte att svälta ihjäl bara för att tallen smakar illa och ger problem med matsmältningen. Om de inte har något alternativ så kommer de att äta den tallen ändå. För att nå resultat behöver man därför samtidigt minska betestrycket i landskapet, dvs jobba med att öka den generella fodernivån inkl både lövträd och tall - och/eller minska tätheten av älg och andra hjortdjur. Först när man kan erbjuda djuren ett större utbud av föda kommer de att unvika tall som smakar illa.

Bedrivs det forskning kring hur man kan ta fram tallplantor med ett högre betesmotstånd, dvs. "hårdare" plantor? Och håller ni isf ta fram sådana tallplantor?

Det finns redan nu skillander i hur gärna viltet betar på olika sorter/familjer av tall. Problemet är nog att viltet anpassar sig tar man bort de "godaste" sorterna kommer de mindre smakliga att betas. Möjligen kan man skjuta över problemet till grannen om man planterar lite mindre smakliga sorter. Det är nog fel väg att gå. Vi måste rätta viltstammarnas storlek efter födotillgången. 

Går det inte att forska fram ett trädslag som älgen kan beta istället för tall?

Jo, det går nog, men vi skulle behöva en jättemängd av det för att kunna föda den stora älgstam som vi har i Sverige idag. För att nå goda resultat vad gäller minskat betestryck på tall skulle vi antagligen behöva ta i anspråk ansenliga arealer skogs- och/eller jordbruksmark för odling av det "nya" trädslaget och då är det tveksamt om det vore lönsamt.

Kan man sänka betestrycket på ungskogarna med en större vargstam?

Potentiellt ja, men bara under förutsättning att vargstammen är så stor att den minskar mängden vilt i skogarna. I slutändan är det ju mängden rådjur, älg osv i relation till födotillgången som avgör hur stora skadorna på produktionsskogen blir.

Vissa påstår att en "lövsanering" vid naturliga föryngringar av tall håller älgen borta. Hur ser du på detta? Vid vilken höjd tycker du en lövsanering är lämplig att genomföra?

Den forskning som finns i ämnet ger inte någon enhetlig bild av hur lövandelen i unga tallbestånd påverkar betet på tallen. Det finns forskningsresultat som stödjer att en ökad lövandel ger mer betesskador på tallen, men det finns också resultat som visar på motsatsen. Till sist finns det även studier där man inte kan hitta något samband alls mellan lövandel och betesskador på tall. Det som däremot i regel ger entydiga resultat är när björk övertoppar tall (dvs björken är högre än tallen i samma bestånd). Då hittar man ökade betesskador på tallen. Därför tycker jag att man alltid ska spara löv som har högt fodervärde för vilt och biologisk mångfald (rönn, asp, sälg och ek), medan man bör hålla björk på en nivå så att den inte växer sig högre än tallen.

Vad är optimalt då, var är skärningspunkten i kombinationen; många stammar till älgmat och hård röjning för bra produktivitet? Hur lägger man upp röjningen?

Här behövs mer forskning och experiment, men även om vi hade utrett saken skulle svaret säkerligen vara att den optimala punkten varierar med bonitet och lokalt viltbetestryck. Har man ett förhållandevis lågt betestryck kan det vara vettigare att röja tidigare för att inte konkurrensen mellan plantorna ska stjäla för mycket av produktionen, men om man har ett högt betestryck kan det vara en god idé att vänta med slutröjning tills tallen når 4-5 m. Det man då förlorar pga konkurrens mellan plantorna får man tillbaka genom minskat bete. Troligen måste bedömningen göras individuellt område för område, eller bestånd för bestånd.

Om hjortviltets betning på tall kostar så mycket för en skogsägare. Är det då inte lämpligt att tillfälligt hägna in under föryngringsfasen?

Att hägna är också dyrt och enligt min åsikt en åtgärd som inte ska behövas. Om det inte går att föryngra tall i ett område behöver vi diskutera relationen mellan mängden vilt och mängden tillgänglig föda. Hägnar vi ut viltet från en del av dess föda (den unga produktionsskogen) ökar vi bara betestrycket på den övriga skogen med ökade skador och produktionsförluster där som följd. Med ett "lagom" betestryck kan man föryngra tall utan att hägna.

Hur vet man säkert storleken på stammen i tex Alaska, det är ju enorma områden att inventera? Det är ju svårt att vara exakt i lilla Sverige.

Man flyginventerar mycket stora arealer i Alaska årligen och även om Alaska är stort till ytan är det en betydande andel av dess areal som inte utgör älghabitat och där tätheterna av älg sannolikt är mycket låga. De väldiga granskogar som täcker mycket av Alaskas skogsmark brukas ofta inte, och uppvuxna granskogar erbjuder inte mycket mat för en älg. Sen är det ju också så att man aldrig kan veta exakt storlek på en viltstam, utan inventeringsmetoder går ut på att undersöka representativa stickprover (t ex transekter i landskapet som man flyger) och sedan dra slutsatser med en viss nivå av osäkerhet.

Det har visat sig att dovhjorten är överjävlig på granplantor. Har ni gjort studier på det?

Nej, vi har inte studerat det specifikt, men om populationerna av dov- såväl som kronhjort fortsätter att öka kommer vi sannolikt att se mer forskning också om vad dessa arter har för påverkan på produktionsskog.

Underskattas inte rådjurens betydelse? Det blir kanske inte så mycket kvar till älgarna?

Så kan det vara, men min erfarenhet är att man i de rådjurstätaste områdena är väl medveten om att rådjurens bete på plantor kan vara ett allvarligare problem än älgskadorna. En misslyckad föryngring kostar naturligtvis mycket pengar, men dock inte så mycket tid. Man kan jämföra med om man får in kronhjort som står och ringbarkar i ett vuxet granbestånd... Då kan man förlora 30 år eller mer i produktion. En enorm förlust. Vad beträffar älgen så är den den allvarligaste skadegöraren på nationell skala. Vi har en mycket stor älgstam i Sverige och de är stora djur som äter enorma mängder tall under vintern och till viss del sommaren. Ur den aspekten kan ingen annan viltart komma i närheten av älgen.

Varför propagerar inte skogsbruket för bland-plantering tall/gran för att sprida riskerna eller om man vill, säkra upp ett bestånd? Södra sveaskog mm.

Vi har ännu för lite forskningsresultat på fötterna för att kunna propagera för det, men vi planerar nya forskningsprojekt för att studera just detta. Ett aber i sammanhanget är att det ofta inte finns enhetliga forskningsresultat att stödja sig på vad gäller hur olika träslagsblandningar kan påverka nivåerna av viltbetesskadorna.