https://www.skogforsk.se/kunskap/kunskapsbanken/2018/rekommendationer-for-kantzoner-vid-skogsbruk--resultat-fran-ett-samarbete-kring-ostersjon/
Att lämna kantzoner längs sjöar och vattendrag i samband med avverkning kan motverka negativa effekter på vattenkvalitet. Kantzoner används i hela Östersjöregionen.
Artikeln är en sammanfattning av Arbetsrapport 995-2018.
Med "kantzon" avses här en zon med strandnära skog som lämnats utmed en sjö eller ett vattendrag främst i samband med avverkning. Kantzoner kan rymma värdefulla arter och livsmiljöer men rekommendationerna som presenteras här ges utifrån hur kantzoner, och skötseln av dessa, kan bidra till att skydda ytvattenkvalitet vid skogsbruk i länderna kring Östersjön.
Rekommendationerna har utarbetats inom WAMBAF-projektet (Water Management in Baltic Forests, finansierat av EU-programmet Interreg Baltic Sea Region) och de redovisas i sin helhet av Ring m.fl. (2018). Ett viktigt syfte med WAMBAF-projektet är att bidra till att minska problem med vattenkvaliteten som kan uppkomma vid skogsbruk i Östersjöregionen. Särskild vikt läggs vid export av näringsämnen, suspenderade partiklar och kvicksilver.
Rekommendationerna i korthet
Planering av skogsbruksåtgärder med hänsyn till vatten
• Planera på både kort och lång sikt för att undvika kortsiktiga negativa effekter och säkra det långsiktiga skyddet av vatten.
• Skydda alla typer av ytvatten. Källor, bäckar och mindre vattendrag påverkas mer av skogsbruk än stora vattendrag och sjöar.
• Ta reda på om det finns ytvatten på eller i anslutning till den aktuella trakten.
• Planera skogsbruksåtgärden i god tid före utförandet. Gör ett fältbesök innan åtgärden påbörjas. Tänk på att bäckarnas utbredning kan variera med årstid och väder.
• Informera maskinförarna var kantzoner ska lämnas hur de bör utformas innan åtgärden påbörjas, till exempel genom skriftliga instruktioner och kartor.
• Klargör för maskinförarna hur de ska agera om förhållandena i fält är för dåliga för att utföra åtgärden eller försämras under pågående arbete, till exempel om markens bärighet minskar på grund av regn.
Avgränsning och skötsel av kantzoner
• Avgränsa kantzoner runt källor, små bäckar, vattendrag och sjöar för att motverka ökad export av växtnäringsämnen, suspenderat material och kvicksilver till ytvatten.
• Anpassa kantzonens bredd till de lokala förhållandena såsom jordart, topografi, vegetation och utströmningsområden.
• Förhindra markskador intill ytvatten, särskilt i utströmningsområden, för att undvika ökad erosion och export av suspenderat material och kvicksilver från omgivande mark. Försök lämna eller skapa vindtåliga kantzoner, och minimera terrängkörning samt undvik markberedning, dikning, dikesrensning och stubbrytning i kantzonen.
• Avverkningsrester (grot) kan användas som markskydd när körning i kantzonen inte kan undvikas, men lagra inte grot i kantzonen.
• Hantera och sprid inte gödselmedel, bekämpningsmedel och andra kemikalier i den strandnära zonen.
Trädslagssammansättning och struktur på kantzoner
• Sträva efter att lämna eller skapa en flerskiktad och olikåldrig kantzon, vilket ofta anses öka dess funktionalitet.
• Gynna lövträd längs skogsvattendrag. Lövförna är en viktig näringskälla för vattenlevande organismer särskilt i vattendrag.
• Lämna träd i alla åldrar för att säkra en fortlöpande tillförsel av grov död ved till vattendragen. Både barr- och lövträd kan bidra med död ved.
• Vid behov kan trädslagsammansättning och åldersstruktur i kantzonen justeras i samband med röjning och gallring.