https://www.skogforsk.se/kunskap/kunskapsbanken/2016/tidigare-kalkning-gav-okad-tillvaxt-i-nya-granskogen/
Kalkning kan ge ökad tillväxt i nästa generation granskog. Det visar preliminära resultat från den senaste mätningen i Farabol-försöket i Blekinge.
Artikeln baseras på en kandidatuppsats skriven vid institutionen för Naturgeografi och Ekosystemvetenskap vid Lunds Universitet.
Stamvolymen var högre i nya generationen granskog (28 år) på tidigare kalkade provytor. Det visar preliminära resultat från senaste mätningen i Farabol-försöket i Blekinge. Resultaten är preliminära bland annat eftersom försöket innehåller fler behandlingar som ännu inte analyserats i detalj och att den statistiska analysen ska fördjupas. Den redovisade uppsatsen avgränsades till att endast omfatta den rena kalkbehandlingen.
Farabol-försöket anlades 1976 och representerar en relativt bördig skogsmark i södra Sverige. Kalkbehandlingarna utfördes under åren 1976–1987 i den förra generationen granskog. Kalken tillfördes som kalciumkarbonat (CaCO3) och givan var 500 kg per hektar och år under de tolv åren, totalt sex ton kalk per hektar. Planteringen av det nuvarande granbeståndet gjordes 1992.
Tidigare erfarenhet av kalkning av skogsmark har visat att tillväxten kan minska något på lågproduktiv mark, är oförändrad på medelproduktiv mark och kan öka något på bördig mark. I Farabol-försöket har tidigare mätningar, upp till elva år efter plantering, inte kunnat påvisa någon säkerställd högre tillväxt av kalkbehandlingen. Men, enligt den senaste mätningen (våren 2016) var virkesförrådet statistiskt signifikant högre på de kalkade provytorna jämfört med de obehandlade kontrollytorna 24 år efter plantering och 29 år efter avslutad kalkning i den gamla skogen.
Hur en kalkbehandling påverkar trädtillväxten är mest troligt kopplat till hur nedbrytningen av det organiska materialet påverkas och därmed tillgängligheten av i första hand kväve i marken. Inom försöksområdet, där studien genomfördes, var kväve den tillväxtbegränsande faktorn i den gamla skogen. Kvävetillförsel där ökade tillväxten vilket har visats i en tidigare studie. Ett tillskott av växttillgängligt kväve genom ökad nedbrytning, kan därför vara en trolig förklaring till den uppmätta tillväxtökningen i denna studie och i tidigare studier på bördig skogsmark där tillväxten ökat efter kalkning.
Den redovisade studien avhandlar endast tillväxt och vid ett eventuellt beslut om skogsmarkskalkning ska många aspekter vägas in, både önskade och eventuellt oönskade effekter på miljön. Det kan handla om effekter på markkemi, utlakning av olika ämnen och effekter på biologisk mångfald. För ett antal decennier sedan framfördes farhågor om att den antropogent betingade markförsurningen, i främst södra Sverige, skulle kunna ge minskad skogsproduktion. Kalkning förslogs som en möjlig åtgärd för att motverka markförsurningen. Det var bakgrunden till att Farabol-försöket och även andra kalkförsök anlades. I dagsläget finns bättre kunskap om dessa olika effekter. Dessutom har depositionen av ämnen som kan bidra till markförsurning, framför allt svavel, minskat radikalt de senaste decennierna. Det pågår även en återhämtning i marken från tidigare försurning. Denna kunskap och dessa förändringar har bidragit till att frågan om storskalig skogsmarkskalkning inte är en aktuell fråga idag.
