Försöket
Studien genomfördes i växthus på Skogforsks station i Ekebo i Skåne. Poppelsticklingar från 13 kommersiellt använda kloner odlades i både torv och skogsmarksjord. Med kalktillsatser skapades fem olika surhetsgrader på torven, pH 3,4-5,7. Popplarna odlades också i jord som samlats in från skogsmark med olika bördighet och en pH-variation från 3,9-5,3. Poppelplantornas rotutveckling och tillväxt följdes under 11-14 veckor i växthuset.
Bäst utveckling vid höga pH
Poppeln växte sämst vid de lägsta pH-värdena, både i torv- och skogsmarksproverna. I torvproverna var tillväxten som högst vid pH 4,9, och i skogsmarksproverna var den som högst vid det högsta pH-värdet (5,3). Plantorna var också mer vitala vid höga pH-värden. Vid det lägsta pH-värdet i torv (3,4) bildades nästan inga rötter, och de flesta sticklingarna dog.
Vid höga pH-värden satsade plantorna mer på skottillväxt, medan plantorna i låga pH-värden (sura jordar) hade en relativt sett högre rot:skott-kvot. Bladen hos plantor odlade i höga pH-värden hade högre halter av kalcium och fosfor, och lägre av aluminium.
Plantornas biomassa efter avslutad testodling i torv med olika pH-värden. Försöksledet med pH 3,4 kunde inte mätas eftersom för få plantor överlevde hela testperioden.
Plantornas biomassa efter avslutad testodling i skogsmarksjord från fem olika lokaler.
Påverkar näringsupptaget
Det kan finnas många förklaringar till att poppeln inte trivs i sura jordar. Vid låga pH-värden kan plantornas rottillväxt hämmas av aluminium som frigörs. I sura jordar är också fosfor mer svårtillgängligt då det binds hårdare till markpartiklar. Vid höga pH-värden ökar normalt tillgången på kalcium. Kalk kan ha betydelse bland annat för rotbildningen, och brist på kalcium kan vara en förklaring till att sticklingarna inte utvecklades i försöksledet i torv med pH 3,4. I detta försöksled tillfördes ingen kalk varför vi inte tydligt kunnat särskilja effekten av pH respektive kalk..
Poppel på skogsmark – mer forskning behövs
Visserligen tillhör ju både asp och hybridasp poppelsläktet, men praktikens erfarenhet är att de sorter vi populärt kallar popplar i allmänhet är mer besvärliga att etablera på skogsmark. De har både sämre överlevnad och växer långsammare i början jämfört med hybridasp. Popplar rekommenderas normalt på bördiga, väldränerade marker med pH på 5 eller mer, en rekommendation som bekräftas av den här studien.
De svenska podsoljordarna i barrskogsbältet är generellt sura med ett pH strax över 4, medan de oftast bördigare mulljordarna har lite högre pH-värden (upp till 5 eller mer). Om problemen med poppeletablering kan bemästras och om rätt skogsmarksjordar kan pekas ut för odling ökar potentialen betydligt för att använda poppel i Sverige.
I studien förekom samspel mellan kloner och pH-värde, vilket betyder att vissa kloner är mer eller mindre känsliga för lågt pH. Genom förädling skulle man därför kunna hitta sorter som passar bättre på skogsmark. Poppeletablering på skogsmark är därför en fortsatt angelägen forskningsfråga.
