Bakgrund
Grotskotning sker främst under barmarksperioden, men för att ha full sysselsättning krävs att entreprenörerna använder basmaskinerna till annat under delar av året, t.ex. att skota virke.
I många fall skulle det vara gynnsamt för entreprenören att snabbt kunna ställa om mellan grot- och rundvirkesskotning för att nå en högre sysselsättningsgrad. Samtidigt är det, särskilt vid mindre avverkningar, intressant ur ett markägarperspektiv att hitta lösningar för att utföra både rundvirkes- och grotskotningen med samma maskin och därigenom minska flyttkostnaderna.
En tidigare Skogforsk-studie indikerar att en skotare med rede och kombigrip troligen skulle vara ett lönsamt alternativ till att använda en skotare för rundvirket och en för groten om kostnaden för stilleståndet vid omställningen av maskinen är mindre än flyttkostnaden för en maskin.
För entreprenören skulle det många gånger vara fördelaktigt att använda en andra skotare för att stödköra efter en högproduktiv skördare. Problemet är att utnyttjandet på en sådan skotare blir för lågt för att det ska vara lönsamt att ha en särskild maskin för detta. Möjligheten att öka utnyttjandet på en sådan maskin, genom att även skota en del grot, kan vara ett alternativ för att skapa lönsamhet för maskinen.
I dagsläget begränsas möjligheten att effektivt använda en skotare till både rundvirkesskotning och grotskotning av att man måste byta grip innan man skotar groten, samt av låga lastvikter i grotskotningen. Genom att använda en kombigrip, alternativt en grip monterad i ett snabbfäste i kombination med ett enkelt av- och påtagbart grotrede, kan man minska omställningstiden och uppnå acceptabla lastvikter, om än inte lika höga som med ett komprimerande rede.
Syftet med studien var att visa om, och under vilka förutsättningar en skotare med ett avtagbart rede och en kombigrip ger en lägre totalkostnad för rundvirkes- och grotskotningen än om man använder en rundvirkesskotare och en grotskotare utrustad med ett grotrede.
Om studien
Studien är genomförd som en enkel systemjämförelse med Skogforsks kalkylverktyg FLIS som grund. Indata är hämtat delvis från ett liknande arbete där ett drivarsystem jämförs med ett tvåmaskinsystem i avverkning, delvis från tillverkare av utrustningen.
Basmaskinen i kalkylen är en åttahjulig skotare med 15 tons lastkapacitet, band runt om samt breddat lastutrymme. I kombiskotaren tillkommer förutom redet en extra grip, HSP Duo 0,35, som kan konverteras så att den fungerar både som rundvirkesgrip och som grotgrip.
Därmed har investeringskostnaden för skotaren reducerats med 26 630 kronor (motsv. rundvirkesgripen). Den specialiserade grotskotaren har antagits vara byggd på en likadan basmaskin, men utrustad med en konventionell risgrip och ett Bresonrede.
De skotningssystem som jämförts är:
- Grot- och rundvirkesskotning med samma maskin.
Maskinen kommer till avlägget och ställer av biokassetten samt konverterar gripen för rundvirke vilket beräknats ta ca 0,5 timmar. Allt rundvirke skotas varefter biokasseten lyfts på och gripen återställs för grot vilket tar ca 0,5 timmar. I detta maskinsystem skotats groten färsk (50 % fukthalt). Sedan groten skotats kan maskinen flyttas till nästa avlägg.
- Grot- och rundvirkesskotning med olika maskiner.
Dessa två maskiner är särskilt avsedda för sina respektive uppgifter och arbetar således helt oberoende av varandra sånär som på att det antagits att rundvirket skotas först. Groten i detta system har antagits skotas brun (40 % fukthalt).
Tabell 1. Ingångsvärden till kalkylen fördelat på basmaskiner samt påbyggnader. Övriga kalkylförutsättningar finns i Arbetsrapport XXX, Skogforsk 2016.
Investeringskostnaderna för skotarna skiljer sig åt beroende på vilken påbyggnad de är tänkta för. Rundvedsskotaren är en åttahjulig maskin med 15 tons lastkapacitet, band runt om samt lastbreddare (ALS). I alternativet med Bresonrede har antagits samma skotare, men inköpt utan bankar, grind och stakar. För enmaskinssystemet ingår ingen grip i investeringskostnaden för basmaskinen.
Prestationen för maskinerna har beräknats med funktioner framtagna av Skogforsk som underlag för produktionsnormer för skotare i rundveds- respektive grotskotning.
Resultat och diskussion
Den totala skotningskostnaden visade sig vara lägre för kombiskotaren på de mindre hyggena, medan de två specialiserade skotarna vinner på de större.
De två systemen hade samma kostnader, d.v.s. skärningspunkt mellan kostnadslinjerna, då arealen på den avverkade trakten var drygt 9 hektar vid 100 m skotningsavstånd och knappt 8 hektar på 300 m skotningsavstånd. Eftersom den genomsnittliga hyggesarealen i Sverige var 4,4 hektar 2014 (Skogsstyrelsen 2015) så innebär det att det skulle vara lönsamt att använda kombiskotare på merparten av hyggena.
Figur 1. Totalkostnaden för rundvirkes- och grotskotning med de olika maskinsystemen i kr/ha vid olika hyggesarealer och köravstånd. Heldragen linje är enmaskinsystemet och streckad linje tvåmaskinsystemet. Färgerna visar skotningsavståndet. Observera att Y-axeln börjar vid 10 000 kr.
Figur 2. Kostnaden uttryckt som kr/MWh. För läsbarhetens skull har skotningsavståndet 200 m tagits bort. Observera att Y-axeln börjar vid 30 kr/MWh.
Valet av rede kommer att påverka lastkapaciteten och därmed utfallet i analysen. Bresonredet är tyngre än biokassetten vilket gör att lastkapaciteten blir ett par ton lägre. Den faktiska lastvikten och lastvolymen var dock större i en studie av ett variabelt lastutrymme (Eliasson och Lundström 2011) än i en studie av en kortad biokassett (Eliasson och Lundström 2013). I båda fallen användes skotare med 18 tons lastkapacitet för rundvirke.
Det är svårt att avgöra hur stor del av skillnaden i observerad lastvikt/lastvolym som beror på valet av rede och hur mycket som beror på skillnader mellan de två studerade trakterna. Därför har vi antagit att den teoretiska lastkapaciteten nyttjas fullt ut i jämförelserna.
Å andra sidan har skotaren med Bresonredet i denna studie antagits skota brun grot, vilket gör att kapaciteten uttryckt som m3f blir densamma som i enmaskinsystemet. Om vi istället antar att Bresonskotaren kör färsk grot minskar lastkapaciteten, vilket gör att kostnaden per lass ökar med 2-4 kronor per m3f beroende på köravstånd. Effekten blir att skärningspunkten mellan Bresonredet och Biokassetten flyttas till 11-12 hektar till Biokassettens fördel.
Om man å andra sidan antar att Biokassetten inte kan utnyttja två ton av den teoretiska lastkapaciteten, så kommer jämviktsläget jämfört med skotning av hyggestorkad grot med ett Bresonrede att nås vid ca 6-8 ha traktstorlek beroende på skotningsavstånd.
I analysen har vi förutsatt att alla maskiner har sysselsättning året runt. Men en skotare med Bresonrede kan knappast konverteras till rundvirkesskotare utan omfattande verkstadsbesök, vilket gör att maskinen kan bli stående delar av året. Biokassetten kan ställas undan och i de fall man inte ska ta ut grot på en trakt har man då en fullgod rundvirkesskotare.
Slutsatser
Ekonomiskt sett är kombiskotare att föredra på små objekt och separata rundvirkes- och grotskotare på större objekt. Var brytpunkten mellan de två systemen ligger beror till stor del på traktstorleken, terrängtransportavståndet och hur mycket man kan minska flyttkostnaderna genom en bra ruttplanering för avverkningslagen.
Kombiskotarlösningen blir i resursplaneringen ett system med en skördare och två kombiskotare, där de senare ska klara av både rundvirkes- och grotskotningen. Så länge man arbetar på förhållandevis små trakter torde kombiskotaren vara att föredra, men på större trakter kan man bli tvungen att använda bägge skotarna för att hinna med och därmed undvika stillestånd på ena maskinen. Det gör att man inte kommer att spara in någon flyttkostnad.
Logistiskt sett kan det synas fördelaktigt att bara behöva skicka en skotare som gör hela jobbet på hygget, men då måste man skota groten färsk vilket inte alltid är optimalt. Dessutom är det nödvändigt att ha tillräckligt avläggsutrymme för både rundvirke och grot. De två specialiserade skotarna ger fler flyttar, men gör det också lite lättare att få avlägget att räcka till.
