Utförande

Genomfördes i klontest

Studien genomfördes i en av Skogforsks klontester, som avverkades vintern 2010/2011. Försöket anlades ursprungligen med 120 olika poppelkloner som fördelades individuellt på 8 olika block med 1–3 individer per block.

23 kloner valdes ut

Försöket gallrades efter hand och vid avverkningstillfället återstod 83 kloner och 276 träd per hektar. Dessa 83 kloner kan antas ha varit de växtligaste i försöket, och bland dessa valdes 23 kloner ut som representerades av minst tre levande träd vid avverkningstillfället. Åtta av dessa ingår i det kommersiella urvalet från klontesterna och som finns registrerat på Skogsstyrelsens Rikslängd.

En stor del av klonerna bestod av jättepoppel (Populus trichocarpa), men det fanns även hybrider där balsam- och svartpopplar ingår (P. trichocarpa, P. nigra och P. deltoides är sådana).

Indelade i grupper

Klonerna delades in i tre grupper enligt hur de används eller förväntas komma till användning:

1) kommersiella kloner, som för närvarande finns till försäljning i klonblandningar.

2) kandidater till att i framtiden ingå i den kommersiella blandningen.

3) övriga kloner, som i nuläget inte är aktuella för kommersiell spridning.

Inventering efter ett år

Benägenhet att skjuta stubbskott inventerades på våren drygt ett år efter slutavverkningen, alltså efter en tillväxtsäsong. Stubbskottens antal, basdiameter och höjd registrerades. Dessutom gjordes en bedömning av skottens rakhet i tre klasser: 1) raka skott, 2) krokiga skott och 3) mycket krokiga skott (se figur 1).

Figur 1a-c. Stubbskotten från respektive klon delades in i tre olika rakhetsklasser enligt figuren. Från vänster till höger: a) raka skott, b) krokiga skott och c) mycket krokiga skott. Foto: Rebecka McCarthy.

Resultat

Resultaten visade att det finns skillnader mellan klonerna när det gäller överlevnad (figur 2) och skottens rakhet (figur 3). Skottens medelstorlek (diameter och höjd) skilde sig också mellan klonerna, däremot inte antalet skott. Det gick inte att se någon skillnad mellan de tre olika poppelgrupperna, men det är inte heller att förvänta, eftersom förmågan till skottskjutning efter skörd inte har varit någon prioriterad egenskap vid klonurvalet.

Den här studien var begränsad till en försökslokal. Fler studier behövs för att säkrare bedöma olika kloners möjlighet att skjuta skott och bidra till en ny generation.

Figur 2. Relativ frekvens av överlevande stubbar (=stubbar där skott kommit upp) för olika poppelkloner. Co = klon som ingår bland de kommersiella; Ca = kandidater till att ingå i kommersiell klonblandning; endast nummer = övriga kloner.

Figur 3. Stubbskottens rakhet för olika kloner (se föregående figur). Vit stapel = rakt skott; grå stapel = krokigt skott; svart stapel = mycket krokigt skott. Se även Figur 1a-c som visar rakhetsklasserna.

Slutsatser

Förmågan att skjuta skott efter avverkning kan både vara en positiv och en negativ egenskap. I de fall man vill plantera på nytt är ny skottbildning via stubbar och rötter inte önskvärd, men om man vill föryngra beståndet naturligt är det avgörande att nya skott kommer upp.

Studier av den vanligaste poppelklonen, hybriden OP42, har visat att skottskjutningen är god, medan studien visar att den klonblandning som numera också finns kommersiellt tillgänglig har varierande förmåga att skjuta stubbskott.

Resultaten betonar betydelsen av att ta hänsyn till klonuppsättningen vid planering inför nästa generation.