Oktober 2020 GALLRING & SLUTAVVERKNING

Planering

Utdrag ur ett traktdirektiv. Varje nummer på kartan har en skriftlig förklaring. Virkesavlägget är markerat med en vedtrave. De blåa partierna indikerar markfuktigheten, ju mörkare blå färg desto blötare mark.

En skoglig åtgärd bör alltid föregås av noggrann planering. Innan maskinerna är på plats går en planerare igenom skogsbeståndet för att avgöra hur gallringen eller slutavverkningen ska genomföras: vilken metod som ska användas, vilken hänsyn som ska tas, var virkesavlägget ska vara, hur anläggningen av ny skog ska gå till, när åtgärden ska utföras, m.m. Planerarens arbete resulterar i en karta med tillhörande information, ett så kallat traktdirektiv, där all information om åtgärden samlas. Traktdirektivet fungerar sedan som en instruktion till entreprenören som ska utföra åtgärden.

Läs mer om HÄNSYN.

Den snabba teknikutvecklingen har givit skogsbruket en mängd verktyg för att underlätta och förbättra planeringen. Framför allt kan nämnas de digitala kartverktygen inklusive den information som går att få fram genom laserscanningen. Genom att ha tillgång till digital kartinformation om grundvattendjup, om var kultur- och fornlämningar finns, rennäringens flyttleder, växtplatser för rödlistade arter, elledningar och en mängd andra uppgifter, får planeraren information om var hänsyn måste tas. De underlättar även planeringen av körmönster för maskinförarna. I takt med att GPS-positioneringen blir mer precis ökar möjligheten till att använda till exempel digital snitsling istället för att planeraren ska lägga kraft på att hänga upp snitselband i skogen.

Foto: Sven Tegelmo

Laserscanningen har gett skogsbruket nya möjligheter att hålla skogsbruksplaner och beståndsregister uppdaterade. Till exempel kan ett skogsbestånds tillväxt räknas fram ur resultatet från laserskanningen utan att beståndet måste besökas och mätas in för hand. Även gallringsbestånd och lövrika skogar kan identifieras med hjälp av laserskanningen.

Nya tekniska system måste kunna förstå varandra, de måste kunna kopplas ihop. Utöver det måste de som använder systemen vara överens om betydelsen av de termer och definitioner som uttrycks i datorernas språk. Skogforsk har länge arbetat med standardiseringar för att underlätta just detta. Ett exempel är  FORSTAND vilket är en geografisk standard som beskriver data om exempelvis bestånd, ståndort, naturhänsyn, skogsbruksåtgärder och även enskilda träd. Tidigare har skogsföretag byggt egna rutiner kring detta men i och med det standardiserade sättet att hantera information förenklas delandet av data eller konvertering mellan register. 

Skogsbruket är dock fortfarande beroende av den mänskliga erfarenheten och kunskapen för att en planering ska bli bra. För att avgöra vilka naturvärdesträd som måste lämnas, var en överfart över en bäck ska ske eller vilken hänsyn som ska tas för övrigt, behöver planeraren gå igenom skogsbeståndet och göra bedömningar. Vid en slutavverkning föreslår planeraren också vilken föryngringsmetod som ska användas och vilka trädslag som ska planteras efter avverkningen (läs mer om FÖRYNGRING) . Vid en gallring avgör planeraren hur mycket som ska gallras bort och med vilken metod. För att allt ska bli rätt behöver både planeraren och efterkommande maskinförare stor kompetens för att kunna bedöma vilken skogsskötsel som är optimal och vilka naturmiljöer och sociala värden som ska värnas.

Gallring

En gallring genomförs för att ge kvarvarande träd bättre tillväxt och kvalitet. Den ger också skogsägaren möjlighet att reglera trädslagsblandningen så att trädslagen passar ståndorten och det mål man har med sitt skogsägande. Risken för självgallring (då träden står så tätt att vissa träd dör på grund av trängsel) minskar också om skogen röjs och gallras i tid. Den totala volymproduktionen är oftast högst i ogallrade bestånd, men en stor del av tillväxten kan förloras genom självgallring.

Risker med gallring

Att köra med tunga maskiner i skogen utgör alltid en risk för skador. Körskador på mark och vattendrag kan uppstå om man kör på känsligare marker, tex i blöta partier. Skador på träden kan uppstå då rötter körs över eller om maskinen skrapar upp barken på kvarvarande träd.

Risken för skador är alltid högre i ett nygallrat bestånd. Det gäller särskilt om beståndet varit dåligt röjt eller om gallringen varit för hård.

I en nygallrad skog är träden mer utsatta för vind och tung snö. Efter några år stabiliserar sig dock skogen på nytt och riskerna går ner.

Gallringsstubbarna är en vanlig inkörsport för rotröta i granbestånd. Risken kan dock minimeras genom att man behandlar stubben så att rotrötesvampens sporer inte kan etablera sig i stubben. Gallring under vintersäsongen minskar också risken för rotröta. Läs mer om STUBBEHANDLING. 

Gallringsmetoder

Normalt gallrar man en skog 1-3 gånger beroende på hur skogen ser ut och hur fort den växer.

Det finns olika sätt att gallra. Vilken metod man väljer beror på hur skogen ser ut och vilket mål man har med gallringen.

• Låggallring
  Vid låggallring gynnas de grövre träden genom att de klenare tas bort med resultatet att de träd som står kvar får en snabb diameterutveckling. Låggallring ger lägre intäkter än andra gallringsformer vid förstagallringen, men högre intäkter vid senare gallringar och vid slutavverkning. Låggallring är en bra och väl beprövad gallringsmetod som fungerar i all gallring. Den gynnar volymtillväxten och ger bättre motståndskraft mot snö- och vindskador än de andra gallringsmetoderna eftersom de kraftigaste träden lämnas kvar.
• Likformig gallring
  Vid likformig gallring tar man ut ungefär lika många stammar i alla diametrar. Träden man gallrar ut får därför något större medeldiameter än vid låggallring vilket ger bättre lönsamhet vid förstagallringen. Tanken med likformig gallring är att man ska lämna de träden med bäst kvalitet, oavsett storlek. Detta är dock svårt i praktiken då det är svårt att se vilka träd som har bäst kvalitet i en första gallring. Försök visar också att många klenare träd med goda kvalitetsegenskaper inte utvecklas särskilt bra i konkurrens med omkringliggande större träd.
• Höggallring
  De grövsta träden gallras bort. Passar i välröjda skogar med lågt stamantal. Fördelen är en lägre gallringskostnad. Höggallring ger dock färre huvudstammar (träd som man antar ger bäst kvalitet och högst volym vid slutavverkningen). Det ökar också risken för självgallring samt snö- och vindskador.

Skogforsk har tagit fram ett beslutstöd, INGVAR, som hjälper dig att analysera effekterna av röjning och gallring, både på kort och lång sikt.

Ett system för att automatiskt följa upp gallringsarbetet har också tagits fram: AUTOMATISK GALLRINGSUPPFÖLJNING. Systemet används i gallringsskördarna för att i realtid ge förarna en bild av det aktuella gallringsuttaget och en skattning av skogstillståndet efter gallring; information som i nästa steg kan användas för att uppdatera skogsbruksplanen.

Läs mer om hur du ska GALLRA BARRSKOG och GALLRA LÖVSKOG på Skogskunskap.se

Slutavverkning

Slutavverkning (även kallat föryngringsavverkning) är skördetid för skogsbrukaren och står för över 80 % av inkomsterna under hela omloppstiden.

En slutavverkning måste anmälas till Skogsstyrelsen och skogsägaren är skyldig att säkerställa att ny skogsgeneration etableras. Lagar och allmänna råd kring skogsbruk inklusive slutavverkning regleras i SKOGSVÅRDSLAGEN. Även MILJÖBALKEN kan vara aktuell när det gäller naturvård och miljöpåverkan.

Det finns många sätt att avverka sin skog på och det är upp till skogsägaren att själv bestämma hur skogen ska skötas. I Sverige är trakthyggesbruket det helt dominerande skogsskötselsystemet idag. Men det finns andra sätt; hyggesfria metoder rymmer en mängd olika sätt att avverka och föryngra sin skog. Oavsett vilken metod man väljer är det viktigt att man tar hänsyn till naturmiljön, vattnet i skogslandskapet och de sociala värden som finns i området. Läs mer om HÄNSYN vid skogsbruk.

Trakthyggesbruk

Foto: Erik Viklund

Vid trakthyggesbruk är träden i skogen mer eller mindre likåldriga och huvudstammarna är ungefär lika stora. Det ger bra tillväxt i skogen, en hög kvalitet och god ekonomi för skogsägaren. Bestånd blir också enklare att sköta eftersom alla träd är i samma fas, de ska planteras, röjas, gallras och så småningom slutavverkas vid samma tidpunkt.

Läs mer om SLUTAVVERKNING BARRSKOG och SLUTAVVERKNING LÖVSKOG på Skogskunskap.se. Mer information finns också i Skogsstyrelsens Skogsskötselserie SLUTAVVERKNING.

Hyggesfria skötselmetoder 

Foto: Erik Viklund

Hyggesfria skötselmetoder (även kallat kontinuitetsskogsbruk) innebär att skogen brukas utan att skapa hyggen så att marken ständigt är bevuxen med träd. Exempelvis kan nämnas olika former av blädning, luck- och kanthuggning eller ren plockhuggning. Motiven till hyggesfria metoder variera och kan vara en kombination av naturvärden, kulturvärden eller sociala värden.

Hyggesfria metoder har förekommit under lång tid. De minskade i omfattning när hyggesskogsbruket infördes eftersom det senare ger högre virkesproduktion, ett enklare skötselsystem och därmed bättre ekonomisk lönsamhet (läs mer i rapporten Konsekvensanalys av hyggesfria system). Intresset för hyggesfria metoder ökar nu igen med motivet att det är skonsammare för miljön. Just nu ses de som är ett komplement till trakthyggesbruk och mer kunskap behövs kring hur vi kan bedriva ett variationsrikt skogsbruk. Till exempel genomför Skogforsk studier i gammal tallskog i  EFFARÅSEN i Dalarna, där vi försöker få svar på om det går att bedriva skogsbruk och samtidigt bevara höga naturvärden.

På Skogskunskap.se finns det mer information om HYGGESFRIA METODER. Även Skogsstyrelsen har mycket INFORMATION OM HYGGESFRITT. 

Biobränsle

I dagsläget är slutavverkningen den största källan till biobränslen från skogen. Dessa används främst som bränslen i fjärrvärmeverk för att värma våra städer. Som bränsle från slutavverkningarna används grenar och toppar från de avverkade träden, så kallad grot (förkortning av GRenar och TOppar). En stor potential för att öka uttaget av dessa såkallade primära skogsbränslen finns i uttag av små träd vid röjning och gallring. Detta är dock inte lönsamt i dagsläget.

I skogsindustrin uppstår biprodukter från det virke som går in i industrin, , exempelvis bark, skadad ved och i massaindustrin även lignin (en del av veden), bioslam och andra rester. Dessa biprodukter används i stor utsträckning tillproduktion av energi, både i industrin och i kraftvärmeverk Denna energi gör att massaindustrin i Sverige är koldioxidneutral till mer än 99 procent.

Läs mer om biobränslen HÄR.

Snabb utveckling

Foto: Einride, pressbild

Skogsbruket har kravet på sig att vara effektivt och skonsamt. Utvecklingen gör att dessa krav går hand i hand. Genom ny teknik kan vi göra lättare maskiner som smidigare tar sig fram i landskapet. Detta minskar risken både för markskador och förslitningar i kroppen hos de som kör maskinen. Nya verktyg i form av beslutsstöd, digitala kartor samt mer precis positionering minskar stressen i skogsbruket. Tillgången till "big data" byggs in i de nya maskinerna och verktygen som en hjälp för de som arbetar inom skogsbruket. 

Skogforsk driver eller deltar i en mängd olika projekt med syfte att effektivisera och utveckla ett mer hållbart skogsbruk, bland annat:

• EFFORTE där målet är att öka hållbarheten och effektiviteten i skogsbruket genom att utveckla och testa ny teknik och nya verktyg. Ett av fokusområdena är ”Big Data” där Skogforsk undersöker hur man kan dra nytta av den stora mängd data som samlas in från flygplan, satelliter och skogsmaskiner, till exempel för effektivare och mer skonsamma metoder för mekaniserad skogsvård samt för mer kundanpassade planeringsmetoder.
• AUTO2: Utveckling av självstyrande skogsmaskiner. Målet är att underlätta för förarna och på sikt att kunna fjärrstyra maskinerna från kontoret.
• TripleF med fokus på eldrift, alternativa bränslen och förarlösa fordon.
• AVATAR: Målet är att utveckla ett aktivt stöd som ger beslutstöd och instruktioner till skördar- och skotarföraren. Föraren ska löpande få respons på maskinens prestation samt förslag på förbättringsåtgärder i pågående arbete.

Skoglig certifiering

Det finns två dominerande certifieringar i Sverige: FSC och PEFC. Båda drivs av sina medlemmar: organisationer, föreningar och företag med intressen i skogen. Det är medlemmarna som kommer överens om vilka krav som ställs på de skogsägare som vill certifiera sitt skogsbruk. I båda certifieringarna finns krav på att skogsbruket ska vara ekonomiskt hållbart samt att skogsägaren ska ta hänsyn till både miljö, sociala värden, arbetsmiljö och andra näringar som också är verksamma på skogsmark.

En viktig del av certifieringen är att den är kontrollerad av tredje part. Det innebär att en revisor besöker den certifierade skogsägaren för att stämma av att kraven efterlevs. Om revisorn finner avvikelser och brister får skogsägaren möjlighet att rätta till dessa. Om så inte görs, förlorar skogsägaren sitt certifikat.

Läs mer om certifieringarna på FSC och PEFC.