Augusti 2020 HÄNSYN

Miljöhänsyn

Arter har olika önskemål, det finns inte bara en sorts naturhänsyn. Bild: Nils Forshed

God miljöhänsyn innebär att den biologiska mångfalden och variationen i det brukade skogslandskapet bevaras och utvecklas i samband med skogliga åtgärder. För att lyckas med detta arbetar skogsbruket huvudsakligen med två verktyg; avsättningar och generell  hänsyn.

Avsättningar

Avsättningar är ett sätt att skydda viktiga områden i syfte att bevara och utveckla naturvärdena. Det vanligaste är att skogen inte brukas alls i dessa områden, utan att den lämnas för fri utveckling. I vissa områden är en historisk markanvändning eller naturligt förekommande störning, såsom brand, orsaken till de höga naturvärdena. I de fallen måste skogen skötas för att naturvärdena ska finnas kvar. Det kan till exempel handla om att hugga bort konkurrerande träd och buskar runt ekar och andra lövträd eller att ta bort granar som konkurrerar ut tallar med höga naturvärden. 

Formella avsättningar

En formell avsättning är när staten, via myndigheterna, köper marken eller på annat sätt kompenserar skogsägaren för att inte bruka skogen. Till formella avsättningar räknas nationalparker, naturreservat, Natura 2000-områden, ekoparker, vitryggsområden, biotopskyddsområden liksom skrivna naturvårdsavtal.

Frivilliga avsättningar

Skogsägare sätter också av skogar för naturvård frivilligt utan ersättning från staten.  Enligt skogsbrukets certifieringsregler (PEFC och FSC) är det krav på att minst 5% av den produktiva skogsmarken som har de högsta naturvärdena ska sättas av. Ungefär hälften av Sveriges skogsmark är certifierad. Enligt Skogsstyrelsen statistik ca 15 miljoner hektar år 2018.

Generell miljöhänsyn

Generell hänsyn i ett modernt skogsbruk: död ved, naturvärdesträd, skapade högstubbar, lämnade trädgrupper och kantzoner samt en naturvårdsbränning.

Vid varje skogsbruksåtgärd ska skogsägaren ta hänsyn till biologisk mångfald, kulturmiljöer och friluftslivet. Det kallas för generell hänsyn och är ett komplement till avsättningarna. Här handlar det om att ta hänsyn och anpassa sitt brukande för att skydda och utveckla naturvärden på det område som ska brukas. Exempelvis kan man lämna kantzoner med träd längs vattendrag vid slutavverkning, skydda liggande döda träd från att bli överkörda av skogsmaskinerna, undvika att det blir hjulspår av skogsmaskiner och att man lämnar naturvärdesträd och hänsynsytor. Naturvärdesträd och hänsynsytor är träd eller småområden som skiljer sig från det som området till största delen består av. Det kan till exempel vara en sälg, en grov asp i en barrskog, ett surdråg eller en bergsbrant. Dessa ger variation i landskapet vilket är viktigt för mångfalden. Hur många träd och hur stor yta som bör lämnas som generell hänsyn styrs av förutsättningarna för det aktuella området. Det kan därmed variera stort.

Till skillnad från avsättningar, som är relativt statiska, är generell hänsyn en dynamisk process. De skapas vid varje åtgärd och hur mycket som lämnas och vart den hamnar beror på bedömningar av markägare och personal i skogsbruket. Det är markägarens skyldighet att lämna korrekt generell hänsyn, s.k. frihet under ansvar. Efter slutavverkningar utförs slumpvisa kontroller för att bedöma omfattningen och kvalitén av den generella hänsynen. Kontrollerna utförs av Skogsstyrelsen men även internt av större skogsbolag. För att underlätta bedömningarna för vad som ska lämnas som generell hänsyn har skogsbruket har tagit fram gemensamma målbilder som beskriver hur miljöhänsyn praktiskt bör tas vid skogliga åtgärder: Målbilder för god miljöhänsyn.

Hänsynsyta med träd som lämnats vid avverkning. Foto: Lena Gustafsson

Hänsynsarealer

Enligt data från Skogsstyrelsen från 2019 har följande arealer produktiv skogsmark avsatts i Sverige

• Formellt skydd: 1,4 miljoner ha produktiv skogsmark
• Frivilliga avsättningar: 1,2 miljoner ha produktiv skogsmark
• Hänsynsytor: 0,43 miljoner ha produktiv skogsmark

Läs mer om avsättningar i rapporten: Statistik om formellt skyddad skogsmark, frivilliga avsättningar, hänsynsytor samt improduktiv skogsmark

Hyggesfria skötselmetoder 

Hyggesfria skötselmetoder innebär att skogen brukas utan att skapa hyggen så att marken ständigt är bevuxen med träd. Motiven till hyggesfria metoder variera och kan vara en kombination av naturvärden, kulturvärden eller sociala värden. Hyggesfria metoder har förekommit under lång tid. De minskade i omfattning när hyggesskogsbruket infördes vilket ger högre virkesproduktion, ett enklare skötselsystem och därmed bättre ekonomisk lönsamhet. Intresset för hyggesfria metoder ökar nu igen med motivet att det är skonsammare för miljön. Just nu ses det som är ett komplement till trakthyggesbruk och mer kunskap behövs kring hur vi kan bedriva ett variationsrikt skogsbruk. Till exempel genomför Skogforsk studier i gammal tallskog i Effaråsen i Dalarna, där vi försöker få svar på om det går att bedriva skogsbruk och samtidigt bevara höga naturvärden. På Skogskunskap.se finns det mer information om hyggesfria metoder.

Social hänsyn

Den svenska allemansrätten är unik och gör att vi alla har tillgång till naturen; plocka svamp, bär och blommor, att människor får vistats i naturen och slå läger för en natt, förutsatt att besökaren inte stör eller förstör. Allemansrätten utgör inget hinder för skogsägaren att bedriva skogsbruk. Det finns dock områden där skogsägaren bör ta extra hänsyn, tex i närheten av rastplatser, frekvent använda stigar och i tätortsnära skogar. Läs mer om detta i de branschgemensamma Målbilder för hänsyn till friluftsliv och rekreation.

Det finns andra näringar som bedriver sin verksamhet på samma marker som skogsbruket. Rennäringen är ett sådant fall och bedrivs på 50 procent av Sveriges areal från Dalarna och norrut. Rennäringen är lagskyddad och skogsbruket och rennäringen ska ta hänsyn till varandra. Läs mer om detta på Skogskunskap.se.  

Forn- & kulturlämningar

Människan har lämnat avtryck i sin omgivning från den dag hon slog sig ner och det finns gott om forn- och kulturlämningar som minner om människors tidigare leverne i och brukande av, skogen. Dessa har ett lagligt skydd och får inte rubbas eller förstöras. Lämningarna kan vara svåra att upptäcka i stående skog då de finns både över och under mark och ofta är dolda under vegetationen. Många upptäcks därför i samband med en avverkning, kanske efter att den redan är överkörd. Riksantikvarieämbetet tar tillsammans med länsstyrelserna och skogsstyrelsen, fram kartunderlag och genomför utbildningar för att underlätta för skogsägaren att hitta eventuella lämningar. Skogsbruket har också tagit fram gemensamma Målbilder för kulturmiljöer och Riktlinjer för hänsyn till forn- och kulturlämningar en process som samordnades av Skogforsk.

Ekosystemtjänster

Ekosystemtjänster är alla produkter och tjänster som naturen ger människan och som bidrar till vår välfärd och livskvalitet. Det handlar om både produkter såsom trävirke, bär, honung och rent vatten och om upplevelser och hälsa som till exempel att barn som går på förskolor med gröna utegårdar har bättre motorik, högre koncentrationsförmåga och färre sjukdagar, att ca 90 procent av den C-vitamin som människan äter och lever av kommer från grödor som är beroende av insektspollinering eller jakt.
Genom att värna skogens ekosystem och bevara funktionerna i naturen, värnar vi också ekosystemtjänsterna.