Gå till:

Uppdaterad jämförelse av två olika markfuktighetskartor

Exempel på trakter över SLU markfuktighetskartor (vänster) och DTW-markfuktighetskartor (höger).
Med hjälp av markfuktighetskartor kan man identifiera mark med hög fuktighet och anpassa sin skogliga planering. Idag finns två varianter av kartor tillgängliga, men vad är skillnaden mellan dem?

Det pågår en kontinuerlig utveckling av SLU:s markfuktighetskartor. Sedan förra årets utvärdering har det skett så mycket att det motiverar en uppföljande studie. Skogforsk har därför genomfört en förnyad jämförelse av de två typerna av markfuktighetskartor (SLU:s kartor och DTW-kartor) på ytterligare 25 avverkningstrakter i Sverige för att komplettera en tidigare studien (Nya markfuktighetskartor – hur funkar de? - Skogforsk). För dessa trakter har dessutom data om positionerna för de körskador som hade inträffat i samband med slutavverkningar analyserats. Studien jämför hur stor andel av traktarealen samt av körskadorna som ligger i områden klassade som hög respektive låg markfuktighet i kartorna.

De två varianterna

DTW-kartor skattar djupet till en modellerad grundvattennivå utifrån topografi och använder därmed höjddata (Grid 2+) som input i sin modellering. I DTW-kartor definieras område med DTW≤ 1 meter som hög markfuktighet och resten, det vill säga område med DTW> 1 m, som låg markfuktighet.

SLU markfuktighetskartor byggs med hjälp av Artificiell Intelligens (AI) där en rad olika data om jordart, klimat, topografi (27 kartunderlag) används för att skatta ett års medelfuktighetsindex. Modellen tränas upp på provytor från riksskogstaxeringen och lär sig hur markfuktigheten regleras med hjälp av ingående data i modellen. Denna kunskap används därefter för att beräkna markfuktigheten på områden mellan provytorna, alltså de delar av landskapet som saknar fältmätningar om markfuktighet. SLU markfuktighetskartor finns i två varianter, en kontinuerlig (0–100) och en variant som använder klasser. I denna studie har vi använt den klassade varianten som delar in hela landskapet i fuktighetsklasserna blöt-fuktig, fuktig-frisk och frisk-torr. För att underlätta jämförelsen av SLU markfuktighetskartor mot DTW-kartor betraktade vi klasserna ”blöt-fuktig” och ”fuktig-frisk” som hög markfuktighet och ”frisk-torr” som låg markfuktighet.

Studiens resultat

Resultatet av den här studien visar att i medel 33 procent av traktarealer ligger på område med hög markfuktighet enligt DTW-kartor, vilket gör att 40 procent av de inventerade körskadorna fångas av den här fuktighetsklassen. Motsvarande siffror på SLU markfuktighetskartor var 28 procent och 35 procent, vilket tyder på att båda kartorna generellt klassat fuktig mark på liknande sätt över de studerade trakterna, med en liten tendens till större andelar fuktig mark i DTW-kartorna.

Figur 1.png

Figur 1. Medel av andel traktarealer och körskador över 25 st avverkningstrakter över DTW- vs. SLU-markfuktighetskarta.

 

Tittar man närmare på fördelning av arealandelen med hög markfuktighet i DTW-kartor respektive SLU markfuktighetskartor över de studerade trakterna (Figur 2) framträder en god överensstämmelse mellan kartorna då andelen fuktig mark är större än 30 procent. På torrare trakter ger SLU:s karta en lägre andel fuktig mark än DTW-kartorna (Figur 3).

 

Figur 2.0.png

Figur 2. Fördelning av andel mark med hög fuktighet i DTW- vs. SLU- markfuktighetskartor på 25 studerade avverkningstrakter.


 Figur 3.png
 
Figur 3. Exempel på trakter över DTW-markfuktighetskartor (vänster) och SLU markfuktighetskartor (höger). Blå områden I DTW-kartorna och blåa och mörkgröna område i SLU markfuktighetskartorna är klassade som mark med hög fuktighet. Röda punkter är inventerade körskador. Längst upp: större andel traktareal finns i klassen hög markfukt i DTW-kartan. I mitten: större andel traktareal finns i klassen hög markfukt i SLU markfuktighetskartan. Och längst ner är en trakt där båda kartorna har fångat ungefär lika stora arealer i klassen hög markfukt.
 

Jämförelsen av resultaten från årets studie med resultat från förra årets pilotstudie visar att överenstämmelsen mellan markfuktighetskartona har förbättrats. Detta kan delvis bero på de uppdateringar som har skett av SLU markfuktighetskartor under tiden, samt att sammansättning av jordart och topografi i de nya trakterna matchade bättre mot bedömningen av markfuktighet i bägge kartorna.

Skillnader mellan kartorna kan bero på att de kan ha blivit påverkade av antropogena ändringar i landskapet, så som diken, broar och vägbankar, på olika sätt och därmed överskattat/underskattat markfuktigheten på vissa trakter.

Slutsatser

Markfuktighetskartor är ett kartunderlag som indikerar var i terrängen mark med hög fuktighet kan återfinnas, men ger inte något mått på den aktuella markfuktigheten efter väderförhållanden. DTW-kartorna på Skogsstyrelsens karttjänst är skapade för extrema förhållande av markfuktighet (i början av våren eller slutet av hösten) och därmed visar de även mindre vattenflöden och dess tillhörande fuktiga partier. Dessa små flöden kan vara torrare under sommaren eller perioder med mindre nederbörd. SLU markfuktighetskartor använder årsmedelvärde på meteorologiska variabler i sin modellering, vilket gör att kartorna tenderar att visa torrare jämfört med DTW-kartor. Eftersom ståndortsfaktorerna varierar över landet rekommenderas regionala utvärderingar för att bestämma vilken av kartorna som bör användas och till vilka ändamål. Skogforsks studie fokuserar på hur användningen av markfuktighetskartor kan begränsa körskador under avverkning.

Nr 98-2021    Publicerad 2021-11-23 15:21
Planering
Programvaror
0 Kommentarer
Författare
Kommentarer (0)
 Kommentera
Skicka in
Kommentarer granskas innan publicering
Tack för din kommentar!
Vi granskar och publicerar din kommentar så snart som möjligt.
Tyvärr lyckades vi inte spara din kommentar.