https://www.skogforsk.se/kunskap/kunskapsbanken/2018/narmaste-avlagget-inte-alltid-bast/
Det kan vara värt att köra groten flera hundra meter extra, förutsatt att den alternativa avläggsplatsen gör att groten torkar bättre.
Artikeln är en sammanfattning av Arbetsrapport 993-2018.
Teknik och metoder för grot-hantering är under ständig utveckling. Även om arbetet blir allt mer standardiserat finns fortfarande utrymme för rationaliseringar. I de flesta kalkyler som berör kostnader för grotskotning har förutsatts att skotaren kör den kortaste vägen från hygget till vägkant och att det där finns en bra avläggsplats. Syftet med denna studie har varit att analysera hur skotningsavstånd, bränslets fukthalt, valet av avläggsplats samt valet av sönderdelning och transportlösning kan antas påverka varandra såväl som det ekonomiska resultatet.
Studien är genomförd som en teoretisk analys med indata från tidigare studier, samt i några fall erfarenhetsdata. Vissa indata har sedan varierats i syfte att genomföra känslighetsanalyser. Tre vanliga system valdes ut: Sönderdelning och vidaretransport med huggbil, sönderdelning med skotarmonterad flishugg med viss egen transportkapacitet och sönderdelning med separat flishugg utan egen transportkapacitet. Alla tre systemen utgår från att skotningen genomförs med en anpassad grot-skotare samt att vältan täcks med fyra meter bred grot-papp.
Resultaten visar att oavsett sönderdelningsmetod lönar det sig att skota något längre, förutsatt att den alternativa avläggsplatsen gör att flisen torkar bättre. Den alternativa avläggplatsen får dock inte innebära att flishuggarnas prestation minskar nämnvärt, exempelvis genom att maskinerna inte kan ställas upp på ett optimalt sätt.
Läs rapporten i sin helhet nedan.
