Skogsbränsleuttag i unga bestånd, en potential med konsekvenser
Skogsenergi har en nyckelroll i omställningen till en biobaserad och klimatneutral ekonomi. Biobränslen står idag för 140 TWh av energianvändningen i landet, en siffra som överstiger användningen av olja. Skogsindustrins restprodukter utgör en stor del, men också de primära skogsbränslen som samlas in i samband med avverkningar. Huvuddelen av de primära skogsbränslena utgörs av grenar och toppar (grot) från slutavverkningar. Skogsbränsleuttaget skulle kunna öka betydligt med nya sortiment som stubbar och klenvirke från röjningar och gallringar. Skogsbruket har visat ett särskilt intresse för eftersatta röjningsbestånd. Oröjda, eller dåligt röjda, skogar som växer in i förstagallringsfas är en utmaning eftersom de är täta och fyllda med klena stammar. I en normal röjning skulle den bortröjda biomassan lämnas på marken. Om beståndet närmat sig förstagallring kan röjningen också kombineras med massavedsuttag. En annan hantering är att ta ut hela eller delar av de klena träden som skogsbränsle. Här har bland annat Skogforsk medverkat till teknikutveckling för ett rationellare uttag. Skördare med flerträdshantering är ett utvecklingsspår. I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att denna typ av skogsskötsel inte bör sättas i system utan inskränkas till s.k. konfliktbestånd. Avverkningar i de täta ungskogarna blir dyra samtidigt som trädens diameterutveckling hämmas vilket får långsiktiga konsekvenser.
Uttag av biomassa medför även andra konsekvenser för beståndet. Med biomassan försvinner näringsämnen som skulle användas för de kvarvarande trädens tillväxt. Det finns många studier som visar att tillväxten minskar efter helträdsuttag i röjnings- och gallringsskog. I den boreala skogen är kväve kraftigt styrande för trädens tillväxt, och studier visar att det växttillgängliga kvävet minskar efter uttag av grenar, barr och toppar. Uttaget av näringsämnen kan då behöva kompenseras med kvävegödsling.
Det finns fortfarande många obesvarade frågor kring helträdsuttagets tillväxteffekter, till exempel hur länge effekten sitter i och om det är skillnad mellan olika ståndorter. Den här studien är ett bidrag. Den är intressant inte minst för att den följt samma bestånd under 31 år och efter två gallringar med helträdsuttag.
Om studien
Försöken i studien ingår i en samnordisk försöksserie med totalt 16 försök i Sverige, Finland och Norge. De svenska försöken i Vetlanda i Småland, Munkfors i Värmland och Åmot i Hälsingland utgörs alla av tallbestånd som var i behov av förstagallring vid försöksanläggningen.
Försöken startade 1984-1987 med gallring med 30 % uttag. Försöksleden var: 1/ konventionell gallring, 2/ helträdsgallring, 3/ helträdsgallring med kompensationsgödsling motsvarande de näringsämnen som tagits ut med avverkningsresterna. Dessutom fanns två försöksled med kvävegödsling (150 kg N/ha) efter 4/ konventionell och 5/ helträdsgallring.
En andra gallring utfördes 1997 med samma behandlingar. År 2015–2017 reviderades försöken efter en total reaktionstid på 31 år och 17–20 år efter det upprepade helträdsuttaget.
15 % lägre tillväxt efter helträdsgallring
Helträdsuttaget tenderade att sänka tillväxten i samtliga försök. I Vetlandaförsöket var tillväxtminskningen signifikant både för hela observationsperioden och för perioden efter det andra helträdsuttaget. I Munkfors var tillväxtminskningen signifikant lägre under den andra effektperioden. I försöket i Åmot var tillväxten lägre efter helträdsuttaget men skillnaderna var inte statistiskt signifikanta.
De totala tillväxtförlusterna under hela den 31-åriga perioden var 40, 71 respektive 28 m3sk per hektar i Vetlanda, Munkfors respektive Åmot. Tillväxteffekterna tenderade att vara större under den andra perioden. I genomsnitt för samtliga tre försök bidrog helträdsuttaget till 15 % lägre tillväxt.
Kvävegödsling med normal gödselgiva (150 kg N/ha) kompenserade för helträdsuttaget. Kompensationsgödsling lyckades däremot inte kompensera tillväxtförlusterna fullt ut.
Figuren visar den relativa tillväxten, omvandlat från m3sk/ha, för olika behandlingar i relation till konventionell gallring (100 %) under de två perioderna som följde på första och andra uttaget, samt under hela perioden. Staplarna visar medeltalet för de tre försöken i Vetlanda, Munkfors och Åmot.
Tillväxtförlusterna större än uttaget
Den genomsnittliga tillväxtminskningen på 40, 71 respektive 28 m3sk/ha, i form av stamved. Dessa stamvedsvolymer motsvarade 16, 28 respektive 11 ton torrsubstans biomassa. Denna tillväxtförlust kan jämföras med den totala mängd biomassa som tagits ut som grenar och toppar i samband med helträdsgallringarna (ca 14, 18 respektive 23 ton per hektar). I två av de tre försöken skulle man således kunna skörda mer biomassa i form av stamved (timmer och massaved) än den mängd som skördats som grot. Något tillspetsat kan man säga att man har växlat stamved mot bränsleflis.
Samma effekt har tidigare redovisats i ett bördigt granbestånd i södra Sverige, där man redan tio år efter ett helträdsuttag förlorat mer biomassa i form av stamved jämfört med konventionell gallring med avverkningsresterna kvarlämnade.
Försöket i Åmot visade också på tillväxtminskning efter helträdsgallring, dock ej statistiskt signifikant skilt från konventionell gallring. Försöket drabbades av mycket snöbrottsskador, framför allt på kvävegödslade ytor. Det blev även skadat av Gremmeniella under det stora utbrottet år 2000. Skadorna har slagit ojämnt mellan försöksleden och gör försöket svåranalyserat.
Kväve är bristfaktorn
Kvävegödsling med 150 kg N/ha kompenserade för tillväxtminskningen. Däremot räckte inte näringen till vid kompensationsgödslingen, där totalt sett lägre halter av kväve lagts på. Kväve är ett begärligt ämne även för andra växter i skogen varför allt tillfört kväve inte kommer träden tillgodo. Allt tyder på att det är kväve som är det största bristämnet, och att övriga näringsämnen kan ha varit tillfredsställande höga i beståndet även efter helträdsuttaget.
Skogsbruk och klimatnytta
I klimatdebatten framhålls ofta skogens viktiga roll som kolsänka. I det sammanhanget är det viktigt att kritiskt granska alla åtgärder och skötselsystem som sänker skogens tillväxt. Förutom att sänkt tillväxt leder till minskad kolinbindning så leder sortimentsväxlingen i dessa försök, från sågbart gagnvirke till bränsleflis, till förlorade substitutionseffekter.
Tips
För att beräkna olika effekter av skogsbränsleuttag, både biologiska och ekonomiska – verktyget Flis av Flis i Skogskunskap.
Erkännanden
Studien har finansierats av Brattåsstiftelsen och Norrskogs Forskningsstiftelse.
