Gå till:

Viktigt att välja rätt kombination av planttyp och markberedning vid etablering av poppel på skogsmark

Inmätning av etableringsförsök kräver ett visst mått av smidighet.
Foto: Lars Rytter, Skogforsk
Högläggning i kombination med lång stickling eller rotad planta ger bäst förutsättningar för lyckad etablering av poppel på skogsmark. Det är slutsatserna efter tre år i pågående försök.

Artikeln är en sammanfattning av en vetenskaplig artikel publicerad i Annals of Forest Science.

Snabbväxande poppel kan vara ett attraktivt alternativ vid återbeskogning på skogsmark. Erfarenheter visar dock att etableringen många gånger är problematisk. I syfte att ta fram framgångsrika etableringsmetoder anlade Skogforsk, med finansiellt stöd från Energimyndigheten, försök på tre olika skogslokaler där olika planttyper och markberedningsvarianter kombinerades.

Tre olika planttyper, kort stickling (ca 20 cm lång), lång stickling (ca 50 cm lång) och täckrotsplanta (rotad stickling), kombinerades med fyra olika markberedningssätt: kontroll utan åtgärd, fläckmarberedning, inversmarkberedning och högläggning.

Resultaten efter tre år visade att högläggning i kombination med lång stickling eller rotad planta gav bäst resultat. En del av förklaringen ligger i att de större planttyperna snabbare kan hantera en ogrässituation. Samtidigt ger högläggning goda temperatur- och vattenbetingelser på friska skogsmarker och bidrar även till att minska ogräskonkurrensen. Resultaten var emellertid inte överväldigande och det finns en stor förbättringspotential. Det fanns till exempel en betydande skillnad i överlevnad och tillväxt mellan lokalerna, vilket visar att ståndortsanpassning är en viktig ingrediens för framgång. Däri ingår bland annat skogsmarkens bördighet, vattensituation och surhetsgrad.

Läs fördjupning

Försöken

De tre försöken (Brattön i Bohuslän och Dimbo och Duveholm i Södermanland) anlades på granskogsmark där granen avverkades på vintern. Följande vår planterades hyggena med poppel. Varje lokal delades in i fyra eller fem block baserat på topografi och markfuktighet. Varje block innehöll fyra ytor med de olika markberedningsalternativen: A) kontroll utan åtgärd, B) fläckmarkberedning, C) inversmarkberedning och D) högläggning. Inom varje markberedningsmetod slumpades olika planttyper ut på var sin rad. Planttyperna var 1) kort stickling om ca 20 cm; 2) lång stickling om ca 50 cm; och 3) täckrotsplanta producerad som rotad stickling. Varje planteringsrad innehöll 24 sticklingar/plantor, fördelade på tolv olika kloner, som slumpades ut i raden. Både sticklingar och plantor förvarades i plantfrys innan utplantering. Alla tre lokalerna hägnades för att undvika betes- och fejningsskador från vilt. Inventering med avseende på överlevnad, tillväxt och skador utfördes varje år under de tre första åren.

Överlevnad

Överlevnaden efter tre år låg på ungefär samma nivå för lång stickling och planta medan resultatet genomgående var sämre för den korta sticklingen (Figur 1). Av markberedningsalternativen var högläggningen med i toppen på samtliga lokaler varför kombinationen lång stickling/planta och högläggning kunde betraktas som mest lyckosam när det gäller överlevnad. Vi bedömer att högläggningen givit bra temperatur- och fuktighetsförhållanden för plantan samtidigt som den tillsammans med de större planttyperna bidragit till att klara av konkurrensen från omgivande vegetation. Det svaga resultatet för fläckmarkberedning berodde till stor del på att fläcken hamnade lägre än omgivande terräng och tidvis därför blev för blöt för god plantetablering. Inversmarkberedningen kommer sannolikt bättre till sin rätt på något torrare lokaler än de som användes i de här försöken.

Figur 1. Överlevnad efter tre år för markberedningsmetod och planttyp på respektive försökslokal.

Försöksupplägget medgav även en övergripande möjlighet att studera överlevnaden hos de olika klonerna. Tydliga skillnader framkom mellan vissa av dem (Figur 2). Vi hittade kloner som hade genomgående hög överlevnad (t.ex. klon 4) och några som genomgående presterade svagt (till exempel klon 7).

Figur 2. Överlevnad efter tre år hos de olika poppelklonerna. Klonerna bestod till 75 % av jättepoppel (Populus trichocarpa) medan resten var hybridpoppelkloner (P. maximowiczii korsad med antingen P. nigra eller P. trichocarpa).

Tillväxt

Även tillväxten var genomgående god i högläggningsalternativet. Fläckmarkberedning fungerade sämre medan inversmarkberedningen gav god tillväxt på två av lokalerna men resulterade i svag tillväxt på den fuktigaste lokalen (Brattön). Resultaten visar att markberedningsmetoden måste anpassas till lokalen vid poppeletablering. I enlighet med överlevnad visade lång stickling och planta på en högre planthöjd efter tre år än kort stickling (Figur 3). Det ska dock noteras att figuren visar planthöjd och att höjdtillväxten därmed är jämnare än vad planthöjden visar.

Figur 3. Uppmätt planthöjd under tre år för de olika planttyperna på respektive lokal.

Övriga noteringar

Försöken hägnades för att undvika betesskador. Tyvärr skadades hägnet i Dimbo av nedfallande träd. Innan hägnet åtgärdades hann en eller flera älgar in och beta av de högsta plantorna, vilket gör att höjdbestämningarna blev något osäkra på den lokalen. Populus-arter är attraktiva för diverse skadegörare och vi kunde notera att även hare och sork angripit plantor.

Fortsatta studier

Den här studien har i grova drag visat vad som fungerar vid etablering av poppel på skogsmark. Dock behövs en fortsatt forskningsinsats för att bättre koppla aktuell ståndort till planttyp och inte minst markberedningsmetod för att höja överlevnad och tillväxt. Det är tydligt att de tre faktorerna bördighet, vatten- och syretillgång samt markens pH-värde är viktiga nycklar till framgång för poppel på skogsmark.

Nr 99-2017    Publicerad 2017-11-22 07:00
Skogsskötsel
Markberedning
Föryngring
Läs mer
Författare
Kommentarer (0)
 Kommentera
Skicka in
Kommentarer granskas innan publicering
Tack för din kommentar!
Vi granskar och publicerar din kommentar så snart som möjligt.
Tyvärr lyckades vi inte spara din kommentar.