Försöken
De tre försöken (Brattön i Bohuslän och Dimbo och Duveholm i Södermanland) anlades på granskogsmark där granen avverkades på vintern. Följande vår planterades hyggena med poppel. Varje lokal delades in i fyra eller fem block baserat på topografi och markfuktighet. Varje block innehöll fyra ytor med de olika markberedningsalternativen: A) kontroll utan åtgärd, B) fläckmarkberedning, C) inversmarkberedning och D) högläggning. Inom varje markberedningsmetod slumpades olika planttyper ut på var sin rad. Planttyperna var 1) kort stickling om ca 20 cm; 2) lång stickling om ca 50 cm; och 3) täckrotsplanta producerad som rotad stickling. Varje planteringsrad innehöll 24 sticklingar/plantor, fördelade på tolv olika kloner, som slumpades ut i raden. Både sticklingar och plantor förvarades i plantfrys innan utplantering. Alla tre lokalerna hägnades för att undvika betes- och fejningsskador från vilt. Inventering med avseende på överlevnad, tillväxt och skador utfördes varje år under de tre första åren.
Överlevnad
Överlevnaden efter tre år låg på ungefär samma nivå för lång stickling och planta medan resultatet genomgående var sämre för den korta sticklingen (Figur 1). Av markberedningsalternativen var högläggningen med i toppen på samtliga lokaler varför kombinationen lång stickling/planta och högläggning kunde betraktas som mest lyckosam när det gäller överlevnad. Vi bedömer att högläggningen givit bra temperatur- och fuktighetsförhållanden för plantan samtidigt som den tillsammans med de större planttyperna bidragit till att klara av konkurrensen från omgivande vegetation. Det svaga resultatet för fläckmarkberedning berodde till stor del på att fläcken hamnade lägre än omgivande terräng och tidvis därför blev för blöt för god plantetablering. Inversmarkberedningen kommer sannolikt bättre till sin rätt på något torrare lokaler än de som användes i de här försöken.
Figur 1. Överlevnad efter tre år för markberedningsmetod och planttyp på respektive försökslokal.
Försöksupplägget medgav även en övergripande möjlighet att studera överlevnaden hos de olika klonerna. Tydliga skillnader framkom mellan vissa av dem (Figur 2). Vi hittade kloner som hade genomgående hög överlevnad (t.ex. klon 4) och några som genomgående presterade svagt (till exempel klon 7).
Figur 2. Överlevnad efter tre år hos de olika poppelklonerna. Klonerna bestod till 75 % av jättepoppel (Populus trichocarpa) medan resten var hybridpoppelkloner (P. maximowiczii korsad med antingen P. nigra eller P. trichocarpa).
Tillväxt
Även tillväxten var genomgående god i högläggningsalternativet. Fläckmarkberedning fungerade sämre medan inversmarkberedningen gav god tillväxt på två av lokalerna men resulterade i svag tillväxt på den fuktigaste lokalen (Brattön). Resultaten visar att markberedningsmetoden måste anpassas till lokalen vid poppeletablering. I enlighet med överlevnad visade lång stickling och planta på en högre planthöjd efter tre år än kort stickling (Figur 3). Det ska dock noteras att figuren visar planthöjd och att höjdtillväxten därmed är jämnare än vad planthöjden visar.
Figur 3. Uppmätt planthöjd under tre år för de olika planttyperna på respektive lokal.
Övriga noteringar
Försöken hägnades för att undvika betesskador. Tyvärr skadades hägnet i Dimbo av nedfallande träd. Innan hägnet åtgärdades hann en eller flera älgar in och beta av de högsta plantorna, vilket gör att höjdbestämningarna blev något osäkra på den lokalen. Populus-arter är attraktiva för diverse skadegörare och vi kunde notera att även hare och sork angripit plantor.
Fortsatta studier
Den här studien har i grova drag visat vad som fungerar vid etablering av poppel på skogsmark. Dock behövs en fortsatt forskningsinsats för att bättre koppla aktuell ståndort till planttyp och inte minst markberedningsmetod för att höja överlevnad och tillväxt. Det är tydligt att de tre faktorerna bördighet, vatten- och syretillgång samt markens pH-värde är viktiga nycklar till framgång för poppel på skogsmark.
