Prestation och kostnader för drivare med snabbfäste

Artikeln är en sammanfattning av Arbetsrapport 911-2016.

Vid arbete med drivare kan virke upparbetas direkt på en tilt- och roterbar lastbärare. Det gör att lastningen i det närmaste bortrationaliseras. Tidigare studier har visat poten­tial för drivaren vid korta terrängtransportavstånd, få sortiment och på små trakter. Till nackdelar räknas investeringskostnaden och lång inlärningsperiod för föraren.

Denna studie avsåg att studera tidsåtgång och kostnader för drivarprototypen Komatsu X19, dels med kombinationsaggregatet 330DUO, dels med snabb­fäste och specialiserade redskap (Komatsu 365-aggregat samt en 0,36 m² grip) i jäm­förelse med tvåmaskinssytem (TMS). Studien baserades på simulering kombinerat med efterföljande kon­ven­tionella tidsstudier. Simuleringen utfördes med ett dynamiskt, händelse­baserat verktyg. Tidsåtgång baserades på produktions­normer, anpassade efter förväntad prestation. Tidsstudien omfattade fyra avverknings­objekt i Väster­botten.

34 lass studerades genom konventionella tidsstudier på moment­nivå. Analys gjordes med variabler som medelstam­volym, terrängtransport­avstånd och antal sortiment. Baserat på tidsåtgång för X19 i studien och enligt norm för skör­dare och skotare beräknades drivnings­kostnader för X19 och TMS. Diesel­förbrukning mättes genom toppfyllning vid 7 tankningar, vilket omfattade 29 av de tids­studerade lassen.

Snabbfäste och specialiserade redskap ledde till högre prestation och lägre kostna­­der än kombinationsaggregat enligt både simuleringar och tidsstudier. Simulering fungerade utmärkt för att prediktera systemegenskaper men kräver att modellen baseras på tillförlitliga data. Komatsu X19 hade med de antagan­den som gjordes i studien, en teoretisk potential att sänka drivningskostnaden i storleks­ordningen 7–12 pro­cent vid terrängtransportavstånd kortare än 400 meter och upp till 3 sorti­­ment. Studien fann inte någon tydlig medelstams­beroende skillnad mellan X19 och TMS och uppfattningarna från tidigare studier skiljer sig på den punkten. Små trakter var gynnsamt för X19, men investe­rings­­kostnaden var en kritisk faktor. Dieselförbrukningen var i genom­snitt 24 procent lägre än norm­värden för skördare och skotare.

Prototypen X19 är nästan helt byggd av komponenter från skördare och skotare. Bättre anpassning av komponenter i kombination med metodutveck­ling bör kunna höja produktiveten. En osäkerhet i denna studie beror på att materialet härrör från olika förare och bestånd. Studien bör därför komplette­ras genom att TMS och X19 studeras med samma förare och på samma trakt.