Tre sätt att öka tillväxten
Det finns tre principiellt olika sätt att öka nyttjandet av biomassa från skogen: 1/ en större andel av tillväxten kan skördas än idag, utan att det får negativa konsekvenser för andra värden i skogen; 2/ tillväxten kan höjas genom att använda förädlat material, byta trädslag, gödsla och att införa nya skogsskötselsystem; 3/ övergiven jordbruksmark kan användas för beskogning med snabbväxande trädslag.
Till detta kommer den tillväxtökning som följer av ett varmare klimat.
Utnyttja mer av dagens tillväxt
De nordiska och baltiska länderna är rika på skog. Virkesförrådet är totalt närmare 8 miljarder kubikmeter, varav 89 % är åtkomliga för skogsbruk. 63 miljoner hektar är produktiv skogsmark, motsvarande 51 % av landarealen. Av den årliga tillväxten på 287 miljoner kubikmeter avverkas ungefär 65 %. Virkesförrådet ökar alltså med nästan 100 miljoner kubikmeter om året.
I skogarna produceras också stora mängder biomassa i form av grenar, toppar och stubbar som bara utnyttjas till en liten del som energi. Analysen visar att skogsbränslepotentialen i alla länder är upp till 416 TWh om året utan tekniska, ekonomiska och miljömässiga restriktioner. Med större restriktioner är potentialen 236 TWh.
Det är bara en mindre del av det primära skogsavfallet som används idag. En annan analys som finansierades av ENERWOODS visade att Sverige tar till vara cirka 8 miljoner m3 skogsbränslen, Finland 6 miljoner. Samtidigt är potentialen, med hänsyn till tekniska och ekologiska begränsningar, 20-25 miljoner m3 i Sverige och 14-20 miljoner m3 i Finland.
Varmare klimat ger ökad tillväxt
Klimatuppvärmningen är idag oomtvistad, men hur mycket temperaturen kommer att stiga och vilka övriga klimatförändringar det leder till är mera osäkert. Ett av de vanligast använda scenarierna från IPCC förutsäger att temperaturen år 2100 stigit med 2,5°C på sommaren och 3,5°C på vintern jämfört med idag. Nederbörden i norra Europa ökar samtidigt med 3-13 %.
Tall gynnas, gran missgynnas
Klimatförändringen leder till en längre växtsäsong, ökad mineralisering och ett mer gynnsamt växtklimat under vegetationsperioden. Tillsammans med ökad koldioxidhalt ger det en ökad skogstillväxt. Många forskare har gjort uppskattningar av hur tillväxten kommer att påverkas, och nivåerna varierar beroende på vilka antaganden som har gjorts. Gemensamt är dock att den relativa tillväxten förmodligen är större i norra delen av området jämfört med i södra Skandinavien och Baltikum.
Tall och lövträd kommer att gynnas, särskilt i norra Sverige. Granen bedöms däremot missgynnas av varmare vintrar och sommartorka, åtminstone i Finland.
I Finland bedöms skogstillväxten bli 44 % högre vid slutet av 2000-talet jämfört med idag och i Sverige 25 %. För norra Sverige finns en uppskattning att tillväxten ökar med 32 % om temperaturen ökar med 4°C.
Skogsträdsförädling
Skogsträdsförädling har en lång och kontinuerlig historia i Sverige och Finland. Förädling bedrivs också i Norge, Danmark och de baltiska länderna, men på en något lägre nivå. Förädlingsvinsterna utnyttjas framför allt genom frön från fröplantager. Dagens fröplantager ger träd som växer 10-15 % bättre än lokala, oförädlade, träd. År 2050 förväntas den realiserbara vinsten ha ökat till 20-25 % och med klonskogsbruk kan tillväxtvinsterna öka ännu mer, upp till 40 %. Vinsterna med skogsträdsförädling når ut till stora delar av skogsbruket. I Finland, Sverige och Norge kommer år 2050 sannolikt 95 % av alla producerade gran- och tallplantor komma från fröplantager. Klonskogsbruk är dock omgärdat av restriktioner och kommer sannolikt inte att få lika stort genomslag som fröplantagerna.
Trädslagsbyte
Det totala virkesförrådet i Norden och Baltikum utgörs till 80 % av tall och gran. Det är i stort sett bara i den södra delen av regionen som mångfalden av trädarter är lite större. Inhemska arter dominerar med undantag för Danmark där exotiska trädslag fyller upp 50 % av skogsarealen.
Det finns ett flertal införda trädslag som är väl utprovade i området och som i vissa fall kan producera mer än våra inhemska arter. Hybridlärk, contortatall, Sitkagran och Douglasgran har utnyttjats mest, och i Danmark är även kustgran ett stort trädslag.
Nya trädslag kan sätta fart på tillväxten. Foton Mats Hannerz.
Ett trädslagsbyte från gran till Sitkagran kan öka produktionen med 40 %, och kustgran kan producera 65-70 % mer än gran (i Danmark). Contortatall som ersätter tall kan ge en ökad tillväxt med 36-50 %. Det bör påpekas att underlaget för uppskattningen om de införda trädslagens potential består av relativt få studier inom ett begränsat geografiskt område. Ett undantag är contortatall där det finns relativt många jämförelser.
Vårtbjörk, klibbal och gråal ingår i förädlingsprogram och kan producera 9-18 m3 per hektar och år på rätt marker. Bland de införda arterna är det framför allt olika popplar och hybridasp som är intressant i dagsläget. Här finns en potential att producera över 20 m3 per hektar och år under korta omloppstider. Virket kan användas både som energi och råvara för annan industri.
Tabell 1. Trädslag i Norden och Baltikum. Virkesförråd, arealer och medeltillväxt. Uppgifterna om tillväxt hänför sig till lämpliga lokaler i de södra och centrala delarna av Norden och Baltikum.
| Art |
Virkesförråd (miljoner m3) |
Areal dominerande trädslag, hektar |
Medeltillväxt oförädlad, m3/ha, år |
Medeltillväxt förädlad, m3/ha, år |
| Inhemska arter |
|
|
|
|
| Gran |
>2800 |
ca 19 miljoner |
4-18 |
5-19 |
| Tall |
ca 3500 |
>30 miljoner |
2-7 |
2-7 |
| Vårtbjörk/glasbjörk |
ca 1550 |
ca 8 miljoner |
7-8 (vårtbjörk) |
ca 9 (vårtbjörk) |
| Klibbal/gråal |
ca 380 |
|
9 (klibbal), 10-15 (gråal) |
10 (klibbal), 12-18 (gråal) |
| Asp |
>180 |
|
7-10 |
- |
| Ek |
>80 |
|
4-6 |
4-7 |
| Bok |
>40 |
|
6-10 |
7-11 |
| Införda arter |
|
|
|
|
| Contortatall |
ca 30 |
ca 600000 |
5-7 |
5-8 |
| Sitkagran |
|
ca 85000 |
12-18 |
12-24 |
| Douglasgran |
|
>6000 |
15-17 |
16-18 |
| Kustgran |
|
ca 3000 |
ca 21 |
21-25 |
| Hybridlärk |
ca 1,4 |
- |
12-13 |
16-21 |
| Sibirisk lärk |
|
ca 30000 |
4-6 |
4-6 |
| Poppel och hybridasp |
|
ca 5000 |
16 (hybridasp), 20-25 (poppel) |
22 (hybridasp), 20-25 (poppel) |
Gödsling
Kvävegödsling av skogsmark hade en topp på 1970-talet när Sverige gödslade 190 000 hektar och Finland 240 000 hektar. Idag är det betydligt lägre nivåer på gödslingen, i Sverige 24 000 hektar (2013) och i Finland 65 000 hektar (2010). Det vanligaste sättet att gödsla är att påföra cirka 150 kilo kväve ungefär 10 år före slutavverkning. I genomsnitt ger det en tillväxtökning på 30 % under denna tidsperiod.
En analys av Skogsstyrelsen bedömde att gödsling skulle kunna utföras på 400 000 hektar om året i Sverige, och det skulle ge en ökad tillväxt på cirka 6 miljoner m3 under 10 år.
Ungskogsgödsling utförs idag endast i experiment, men här finns en stor potential att öka tillväxten. Om 5 % av skogsmarksarealen i Sverige skulle gödslas vart 7-10:e år skulle det ge en ökad produktion på 7-9 miljoner m3.
Nya skötselsystem
Det finns två principiellt olika skötselsystem som skulle kunna ge ökad biomassaproduktion. Ingen av dessa är särskilt välanvänd idag. 1/ Två-skiktad skog där en snabbväxande förkultur följs av andra snabbväxande men skuggtåliga arter; 2/ Skottskogsbruk med trädslag som skjuter rot- och stubbskott.
Ett exempel på tvåskiktat skogsbruk som utnyttjar egenskaperna hos pionjärträd och skuggfördragande sekundärträd. Förkulturen består av klibbal och hybridpoppel som är 11 år på bilden. Under förkulturen växer sådd bok. Foto Palle Madsen.
Tvåskiktade skogar
Det finns många kombinationer av förkulturer och underväxt som har provats i både experiment och under praktiska omständigheter. Poppel över ek är ett exempel. Björk, lärk eller gråal med ett underbestånd av bok, ek eller gran är ett annat. Det finns många andra möjliga kombinationer med till exempel Douglasgran, kustgran och Thuja som får växa upp i skydd under snabbväxande pionjärträd.
Den sammanlagda produktionen kan förväntas öka med 10-20 % eller mer genom att båda skikten utnyttjas. Det återstår dock mycket forskning och experimenterande för att hitta de optimala skötselmodellerna för olika kombinationer.
Skottskogsbruk
Salix, aspar, al, björk och poppel är några trädslag som skulle kunna användas för skottskogsbruk med korta omloppstider. Ask, ek och lind är andra exempel som praktiseras i bland annat England. Erfarenheterna är dock begränsade i Norden och Baltikum, med undantag för Salix och hybridasp. Skottskogsbruk kan förväntas producera åtminstone lika mycket virke som mer ordinära skötselmodeller. Fördelen är de korta omloppstiderna och att föryngringen är "gratis" i form av rot- eller stubbskott. Ett skottskogsbruk skulle också kunna skötas mer intensivt med gödsling och skadebekämpning.
Beskogning av jordbruksmark
Analysen visar att det finns 1,8-2,6 miljoner hektar övergiven jordbruksmark som skulle kunna användas för skogsproduktion (tabell 2). Det motsvarar en ökad skogsmarksareal på 3-4 % i hela regionen. Tidigare jordbruksmark är oftast mer bördig än omgivande skogsmark, vilket betyder att produktionstillskottet är ännu högre.
Tabell 2. Arealer övergiven jordbruksmark och liknande som är tillgängliga för beskogning i de nordiska och baltiska länderna.
| Land |
Tillgänglig areal för beskogning, hektar |
Kommentar |
| Danmark |
250 000-470 000 |
Danmark har ett politiskt mål att beskoga 20-25 % av landarealen (idag 14 %) |
| Finland |
280 000 |
|
| Sverige |
300 000-500 000 |
|
| Norge |
200 000 |
Både hedmarker i kustområdena och övergiven jordbruksmark |
| Estland |
300 000 |
|
| Lettland |
260 000 |
|
| Litauen |
180 000 |
Av 600 000 hektar är markägare villiga att beskoga 30 % |
Slutord
Analysen och sammanställningen bygger på ett stort antal enskilda studier (totalt 186 referenser) som har vägts samman. Det är inte alltid möjligt att direkt jämföra effekterna av varje enskild åtgärd. Sammantaget pekar dock analysen på att det finns en betydande potential att öka produktionen av biomassa i de nordiska och baltiska skogarna. I många ordinära skogsbestånd kan ett trädslagsbyte, gödsling och användning av förädlat material ge en ökad produktion på 50-100 %, det vill säga upp till en dubblerad tillväxt.
Konsekvenserna av en så kraftig tillväxtökning måste förstås vägas mot miljömässiga och andra nackdelar. Samtidigt måste de vägas mot de fördelar som ett ökat biomassautnyttjande innebär i omställningen till en fossilfri ekonomi. Både forskning, praktik och politik har här en utmaning för att hitta både rätt metoder och rätt avvägning i en sådan omställning.
