Fördel rotskott
Föryngringen av den andra generationen hybridasp är mer eller mindre gratis. Rotskotten utnyttjar energin i det gamla rotsystemet vilket ger en snabb etablering och hög tillväxt. Ofta blir föryngringen så tät att den inte behöver hägnas mot viltbete – det är inte ovanligt med över 50 000 och ibland 100 000 skott per hektar. Skotten växer också snabbt på höjden och når betessäker storlek tidigare än en plantering. Vill man ha maximalt antal rotskott bör moderbeståndet avverkas under vintern.
Det finns fler fördelar med att utnyttja självföryngring efter avveckling av det gamla beståndet. Med en tät föryngring kan skogsägaren välja mellan att odla tätt och klent för att skörda bioenergi, eller att röja för att låta de enskilda stammarna utvecklas till träd.
Fyra bestånd
Studien utfördes i fyra avverkade hybridaspbestånd i Skåne. Syftet var att studera etableringen och biomassaproduktionen efter föryngring. I ett av bestånden studerades också olika röjningsstrategier.
De hypoteser som testades var: 1/ rotskott är ett effektivt sätt att föryngra gamla hybridaspbestånd. 2/ utebliven eller bara en tidig röjning leder till självgallring och klena stammar, 3/ röjningsstyrkan har betydelse för de kvarvarande trädens utveckling.
Röjningsförsök i ett bestånd
Efter avverkning av det gamla beståndet mättes höjd och biomassaproduktionen under de första fyra åren i alla bestånd. I ett av bestånden (Jordkull nära Skogforsks station i Ekebo) gjordes röjningar efter 2 och 4 år, och beståndets utveckling följdes sedan under 12 år.
Vid den första röjningen efter 2 år i Jordkull jämfördes 1/ ingen röjning, 2/ stråkröjning där 2/3 av stammarna röjdes bort i 2 meter breda stråk med 1 meter mellan korridorerna, 3/ stråkröjning i ett rutnät med 2 meter breda stråk i två korsande riktningar med 1 m2 stora ytor som lämnats (”korsröjning”).
Ytterligare 2 år senare (år 4 efter avverkningen) gjordes en andra röjning i Jordkull. Hälften av alla ytor röjdes ned till 1100 stammar per hektar (motsvarar ungefär 3x3 meters förband) och den andra hälften lämnades utan röjning.
Till vänster stråkröjning i två meter breda stråk där 1 meter breda rader lämnas. Till höger korsröjning där 1x1 meter rutor lämnats kvar.
Täta utgångsförband och hög biomassaproduktion
Efter två år hade bestånden i genomsnitt 63 500 stammar per hektar (variation 47 000-73 000). Därefter började stamantalet minska på grund av självgallring, det vill säga att stammarna dör på grund av trängsel.
Tillväxten var också imponerande. Efter ett år var medelhöjden 2 meter, och efter 4 år 5,8 meter. Stammarna var dock klena – i genomsnitt 27 millimeter efter 4 år. Trots det var mängden biomassa imponerande hög. Efter 2 år fanns i medeltal 14,5 ton torrsubstans per hektar, och efter 4 år 36 ton. Det betyder att bestånden producerat i snitt 9 ton biomassa (torrvikt) per år och hektar.
Beståndet ”röjer sig själv”
I Jordkull gjordes ju den första röjningen vid 2 års ålder. De oröjda ytorna hade då 71 000 stammar per hektar medan de stråk- och rutröjda nådde ner i 20 000 respektive 10 000 stammar. Med tiden jämnades dock skillnaderna ut och efter 12 år fanns lika många levande stammar i alla tre försöksled, ungefär 10 000 stammar per hektar. Det beror på att de tätare ytorna har självgallrats, de har alltså ”röjt sig själva”.
Den tidiga röjningen hade ingen effekt på höjdtillväxten. Efter 2 år var beståndet i genomsnitt 3,5 meter och efter 12 år 11 meter. Däremot blev stammarna grövre efter korsröjningen, nära 8 cm jämfört drygt 6,5 cm för de oröjda ytorna. Stråkröjningen i en riktning gav ingen effekt jämfört med de oröjda ytorna.
En andra röjning ger större valmöjligheter
Den andra röjningen efter 4 år sänkte stamantalet ner till 1 100 stammar i alla röjda försöksled i Jordkull. Utgångsläget inför röjningen skiljde sig dock stort beroende på om beståndet röjts vid 2 års ålder eller inte. Det gav effekter hela vägen upp till försökets avslutning vid 12 års ålder.
Resultaten visar att en tvåstegsröjning (2 och 4 år) ger grövre träd med större krona och totalt högre volymproduktion hos de kvarvarande stammarna. Figuren visar hur andelen grönkrona och stamvolym skiljde sig mellan behandlingarna. I de ytor som först röjts till rutor och sedan ner till 1100 stammar var volymen efter 12 år 175 m3 per hektar. De ytor som först var oröjda och sedan röjdes vid 4 år nådde bara upp i 129 m3.
Utvecklingen av kronans andel av trädhöjden för de olika försöksleden i Jordkull. Stråk- och korsröjningen utfördes vid 2 års ålder. Samtliga försöksled friställdes ner till 1100 stammar/hektar vid 4 års ålder.
Utvecklingen av stamvolymen hos de kvarvarande träden efter friställningen år 4 i försöket i Jordkull.
Valmöjligheter
Försöken visar att hybridasp i andra generationen, ger valmöjligheter mellan energiskogsbruk med kort omloppstid, och mer normalt skogsbruk där enskilda stammar tas om hand. Det öppnar också för många kompromissalternativ med både energi- och stamvirke.
I de tidigt röjda försöken lämnades alla bortröjda stammar på marken. Hade de däremot samlats in hade man fått ihop 15 ton (korsröjningen) och 9 ton (stråkröjningen) biomassa till energi redan efter 2 år. Det betalar troligen mer än väl kostnaden för röjningsinsatsen om tekniken utvecklas . Röjningen kan därför kombinera både ett tidigt uttag och en kommande produktion av stamvirke (eller biobränsle om det är mer lönsamt).
Den andra generationens hybridasp hade ju vuxit imponerande snabbt på bara fyra år. Därefter började självgallringen bli kraftig. Är det då ett alternativ att släppa upp föryngringen, flisa allt efter fyra år, och sen hoppas på en ny generation? Här vet vi inte om det gamla rotsystemet ”orkar med” samma produktion en gång till. Det är en fråga för ny forskning.
Praktiska frågor kvar
Efter avverkningen av det gamla beståndet är det bra att rensa bort riset. Ett av försöken (Ekebo) hade avverkningsrester kvar på ytan, och det påverkade troligen mängden rotskott negativt. Det skjuter också upp nya rotskott efter stråkröjningen, men dessa ligger så mycket efter i utvecklingen att de kommer att konkurreras ut av de högre stammarna.
Det saknas maskiner som är speciellt anpassade att ta hand om klent röjningsvirke och det är något som behöver utvecklas om större volymer blir aktuella.
Försöket i Jordkull följdes i 12 år och det fortsatte att växa bra. Det är därför viktigt att hitta nya andra generationens bestånd för att kvalitetssäkra resultaten från den här studien.
Studien har finansierats av det nordiska projektet ENERWOODS och svenska Energimyndigheten.
