Gå till:

Sönderdelning av skogsbränsle på terminal

Att sönderdela skogsbränslen på terminal eller mottagningsplats har många fördelar. Bland annat genom användning av större maskiner och ett minskat beroende av utlastning och borttransport.

Artikeln är en del av rapporten "Skogens energi – en källa till hållbar framtid" som finns att läsa i sin helhet online eller köpa under "Produkter och evenemang".

Fast monterad sönderdelningsutrustning finns på alla massabruk och på några av de större värmeverken. Massabruken använder flishuggar, eftersom man endast hanterar massaved, vilket är ett material med låg föroreningsgrad. Värmeverken har i stället valt att använda krossar för att kunna hantera olika material, exempelvis returträ, stubbar och grot. Fast monterad utrustning har fördelarna att den kan byggas in, vilket minskar damm och buller i närområdet, samt kan använda eldrift, vilket minskar driftskostnaderna. Nackdelarna är att allt material måste flyttas till krossen, höga investeringskostnader och en ofta hög fast kostnad för elanslutningen.

Mobil sönderdelningsutrustning har fördelarna att en entreprenör kan arbeta för flera terminaler och på så sätt få ett högt utnyttjande av maskinerna. De kan flytta sig längs vältorna på terminalen, det finns inget behov av att flytta material till maskinen – entreprenören är därför inte så beroende av den övriga verksamheten på terminalen. Maskinerna är dieseldrivna, vilket ger en något högre bränslekostnad än för eldrivna maskiner. Hur utsläppen påverkas är svårt att avgöra, då man inte behöver frakta materialet till maskinen, vilket är nödvändigt för en fast anläggning. En klar nackdel är att de mobila maskinerna bullrar en hel del. Tre typer av sönderdelningsmaskiner används på terminaler;

  1. Krossar kan hantera alla typer av biobränslen och är inte så känsliga för föroreningar. De är därför det enda alternativet vid sönderdelning av stubbar, som normalt innehåller en hel del jord och grus. Krossen slår sönder virket till ett fliskross med hammare eller slagor. Flisen blir därför ojämn i kvaliteten och andelen finfraktion ofta hög. Att slå sönder virket kräver en hel del energi och krossar har därför sämre bränsleekonomi än huggar.
  2. Trumhuggar klarar av att sönderdela all föroreningsfri skogsråvara, det vill säga grot, bränsleved och träddelar. Då en flishugg skär av fibrerna i veden får flisen en jämn kvalitet som främst bestäms av råvaran.
  3. Skivhuggar ger den jämnaste fliskvaliteten och den bästa bränsleekonomin av de tre maskintyperna när man flisar bränsleved. De är byggda för att flisa stockar och fungerar inte tillfredsställande med andra material – då blir produktiviteten låg och det blir problem med stickor i flisen.

Flishuggar föredras av många mindre bränslekunder, då de levererar en bättre flis. För de stora kraftvärmeverken är teknikvalet däremot ointressant. Valet av teknik påverkar inte produktiviteten speciellt mycket, men en kross är större och tyngre än en flishugg med samma kapacitet, då den måste klara av större belastningar.

Att arbeta vidare med

  • De studier av sönderdelningsarbete på terminal som gjorts gäller huvudsakligen mobila maskiner. Större fasta anläggningar och terminallogistiken kring dessa behöver studeras mer.
  • Underhållet på terminalmaskinerna är viktigt och det är troligt att knivunderhållet på en hugg kostar mer än underhållet av hammarna i en kross.
Nr 114-2015    Publicerad 2015-09-11 08:47
0 Kommentarer
Läs mer
Författare

Henrik

Von Hofsten

Tidigare anställd
 070 - 528 85 51
Kommentarer (0)
 Kommentera
Skicka in
Kommentarer granskas innan publicering
Tack för din kommentar!
Vi granskar och publicerar din kommentar så snart som möjligt.
Tyvärr lyckades vi inte spara din kommentar.