Bakgrund
Röjning görs för att överföra framtida tillväxt på lämpliga träd. Man tar då också bort skadade och dåliga träd som konkurrerar med de utvalda stammarna. Det handlar om en kompromiss mellan att ha tillräckligt många stammar att välja på i framtiden, samtidigt som de kvarvarande träden måste ha tillräckligt utrymme för att utveckla sin gröna krona och därmed behålla sin tillväxtpotential. Blir det för glest mellan träden förloras dock en del av den arealbaserade tillväxten och träden hinner utveckla onödigt grova grenar i de tänkta sågstockarna.
Vid konventionell lövskogsskötsel är syftet att producera högkvalitativt sågvirke och som komplement få massaved och/eller energived. Det finns idag gott om bevis för att röjnings- och gallringsingrepp leder till högre diametertillväxt i lövskog och att det ger förkortad omloppstid, samtidigt som virkesegenskaperna inte nämnvärt förändras. Det är positivt för lövskogens ekonomi.
Den första fasen av den här studien visade också att diametertillväxten gynnades vid tidig röjning, även om ingreppen ger tillfälligt lägre tillväxt per arealenhet.
Eftersom höjdtillväxten är kraftig i unga år hos många lövträd för att sedan i jämförelse med t.ex. gran snabbt avta, är det viktigt att göra rätt i ungskogsskötseln då möjligheterna att rätta till fel är begränsade i ett senare gallringsskede. Det är svårt att bygga ut en för liten grönkrona då höjdtillväxten börjat avta.
Om studien
Vi har studerat effekterna av försenad röjning, dels under den fas då ett av behandlingsalternativen förblev oröjt (se även Skogforsk Resultat nr 17/2006), dels under återhämtningsfasen med minskad konkurrens efter röjning. Hur har detta behandlingsalternativ fungerat i jämförelse med två alternativ där röjning utförts i tid?
Figur 1. Björkbeståndet i Huseby före röjning. Foto: L. Rytter
Försöksdesign
Åtta unga lövskogsbestånd i södra Götaland med röjningsbehov identifierades (Tabell 1). Björk dominerade i fem av beståndet (Figur 1 och 2) men klibbal, asp och lind ingick också i studien.
Tre behandlingsalternativ användes i respektive bestånd och lades ut med tre upprepningar. Behandlingarna var:
1) försenad röjning, dvs. ingen röjning under de första fem åren och sedan röjning i enlighet med standardalternativet. Framtidsstammarna utsågs initialt på samma sätt som i de andra behandlingarna.
2) standardröjning i enlighet med nuvarande rekommendationer.
3) stark röjning, som initialt innebar 2/3 av stamantalet i standardalternativet.
Bestånden röjdes sedan efter åtta års studier till en nivå i enlighet med rekommendationerna för att bibehålla en låg konkurrens mellan träden. Försöket följdes under en period av 11 år. De träd som fanns kvar i slutet av försöksperioden var de som analyserades i studien.
De utvalda framtidsträden mättes varje år med avseende på brösthöjdsdiameter, höjd, kronbas, kronbredd och eventuella skador Skadenivån var låg hos de analyserade träden och har därmed påverkat resultaten i mycket liten utsträckning.
Figur 2. Standardröjning i björk i Huseby vid tidpunkten för röjning i det försenade behandlingsalternativet, vilket ses i bakgrunden. Foto: L. Rytter.
Resultat
Vid försenad röjning blev diameterutvecklingen långsammare, liksom utvecklingen av krondiametern. Kronbasen hissades upp snabbare, medan kronandelen och stamformen (diameter/höjd-förhållandet) blev lägre. Det var endast höjdtillväxten hos de valda huvudstammarna som inte påverkades av röjningstidpunkten.
Däremot uppmättes ytterst få skillnader mellan standardröjning och stark röjning och även fortsättningsvis förblev trädens utveckling likadan för dessa två behandlingar. Samtliga trädslag reagerade ungefär på samma sätt, men någon skillnad antyddes av mätresultaten. Stamformen påverkades i mindre utsträckning av röjningsstrategi hos asp än hos övriga trädslag.
Viss återhämtning
Efter röjning år 5, med minskad konkurrens mellan träd i det försenade behandlingsalternativet, bestod skillnaderna mellan försenad och tidigt utförd röjning under några år men därefter började vissa egenskaper hos träden i sen röjning att återhämta sig (Figur 3). I slutet av studien fanns inte längre någon statistisk skillnad mellan behandlingar vad gällde kronbas. Skillnaderna i kronradie och kronandel fanns kvar, men hade minskat.
Däremot kvarstod skillnaderna i diameter och stamform. I slutet av studien hade dock träden i de försenade röjningsalternativen återfått ungefär samma hastighet i dimensionstillväxt som träden i de tidigt röjda behandlingarna, så skillnaderna mellan tidigt och sent framröjda träd fortsatte inte att öka.
Figur 3. Utvecklingen av olika trädegenskaper under försöksperioden för de fem björkdominerade bestånden. År 0 gjordes en röjning i standard och stark röjning, år 5 röjdes de försenade bestånden och år 8 gjordes en röjning i samtliga bestånd där behov förelåg enligt befintliga rekommendationer.
Diskussion
Skillnaderna mellan träden i tidig resp. sen röjning är huvudsakligen en effekt av den höga konkurrens som uppstår i de stamtäta bestånden då röjningen försenas. Sådana resultat har tidigare presenterats i litteraturen.
Den andra fasen – återhämtning efter försenad röjning – är däremot betydligt mindre studerad. Här kunde vi se att träden i den försenade röjningen tämligen omgående började utvidga sina kronor. Detta kan i Figur 3 ses som att kronbasens vandring uppåt avtar, kronradien ökar snabbare och kronandelen slutar minska.
Resultatet av att kronorna återhämtade sig blev att diametertillväxten ökade och efter några år nådde ungefär samma hastighet som hos de tidigt röjda träden. Emellertid kvarstod skillnaderna i diameter och stamform, vilket visar att förlorad dimensionstillväxt är svår att återhämta då röjningsingreppen blir försenade.
Följ dagens rekommendationer
Den uteblivna skillnaden mellan standardröjning och stark röjning tyder på att de rekommendationer som finns idag ger tillräckligt stark röjning för att ge framtidsträden det utrymme som behövs för att behålla en stor grönkrona och därmed hög tillväxt (Figur 4).
De olika trädslagen reagerade ungefär på samma sätt men skillnader antyddes av resultaten. Stamformen påverkades t.ex. i mindre utsträckning av röjningsstrategi hos asp än hos övriga trädslag vilket kan tolkas som att den inte är lika känslig för röjningstidpunkt som de andra trädslagen. De trädslagsvisa skillnaderna behöver dock studeras mer ingående.
Figur 4. Behandlingsalternativet standardröjning visade sig ge samma utveckling hos de individuella träden som den starka röjningen och därmed ge trädens grönkronor det utrymme som krävs för obehindrad tillväxt. Bilden är hämtad från beståndet i Vanås efter 8 års studier, dvs. vid 19 års ålder. Foto: L. Rytter.
5 slutsatser
1. Försenad röjning resulterade i mindre grönkronor och klenare stammar hos de unga träden.
2. Minskad konkurrens efter sen röjning innebar att kronorna kunde återhämta sig liksom diametertillväxten.
3. Skillnader i stamdiameter mellan tidig och sen röjning kvarstod i slutet av studietiden.
4. Höjdtillväxten var i stort sett opåverkad av röjningsbehandling.
5. Det finns en möjlighet för framtidsstammar att återhämta sig även efter sen röjning om denna fortfarande genomförs tidigt under omloppstiden.
Från forskning till tillämpning
Figur 5. Välskött björkskog. Det är hit lövskogsskötseln i allmänhet strävar och där starten sker i tidig röjning. Foto: L. Rytter.
Det finns sedan tidigare kunskap om att röjning ger grövre träd i lövskogen senare under omloppstiden. Den här studien har ytterligare belyst dynamiken i röjningsskedet och visat röjningstidpunktens betydelse för den fortsatta beståndsutvecklingen hos olika lövträd. De röjningsrekommendationer som finns för de vanliga lövträden tycks fungera väl och om skötseln utförs i enlighet med dem skulle lövskogen vara i ett gott skick vad gäller virkesproduktion och önskvärda dimensioner.
Det stora problemet är emellertid att skötseln av lövskog ofta genomförs i takt med hur den dominerande granen sköts. Det betyder i sin tur att röjning och gallring i lövskog ofta blir försenad och även sker med för liten styrka.
Den stora utmaningen blir att förmå skogsägare, förvaltare, entreprenörer m.fl. att inse att lövskogen behöver en mer intensiv och tidigare skötsel än granskogen. Det gäller att visa att dessa investeringar är lönsamma på sikt, även om arealer och volymer många gånger är begränsade och mindre än i barrskogen.
