https://www.skogforsk.se/kunskap/kunskapsbanken/1997/skordare-eller-gravare-vid-anlaggning-av-brandgator/
Syftet med studien var att jämföra olika fällningsmetoder för att få en risfri brandgata samt att undersöka om skördarens prestation påverkades av att lämna en risfri zon på ca 5 m runt 40 fröträd/ha.
Slutsatserna blev att:
- Tillskapandet av en risfri zon ökar avverkningskostnaden med ca 50 % för brandgatan och närmast intilliggande slag.
- De studerade metoderna för upptagning av en risfri zon medförde unge-fär samma avverkningskostnad i det studerade beståndet.
- Kostnaden för att köra en extra gång och upparbeta fällda stammmar var i stort sett densamma som att fälla in i stående skog. Med tanke på föra-rens arbetssituation är det i relativt stamtäta slutavverkningar (600−1000 stammar/ha) troligen bättre att köra en extra gång.
- Att lägga träden med rotänden mot den parallellt slag gav en smalare brandgata med mer avverkningsavfall på backen på grund av att kvistar bröts av när träden släpades mot den angränsande stickvägen. Eftersom metoden inte gav några nämnvärda kostnadsfördelar, samtidigt som föraren upplevde det lättare att fälla träden med toppen före, finns det inga starka skäl som talar för att använda sig metoden.
- Avverkning av slaget bredvid brandgatan tog något längre tid om virket lades enkeltsidigt. Den extra tidsåtgången kompenserades dock av att fällning och upparbetning av träden i brandgatan tog kortare tid. Om virket i slaget bredvid brandgatan läggs dubbel- eller enkelsidig är därför kanske mest en smaksak.
- Vid gles skog och då få träd behöver fällas i brandgatan är det antagli-gen kostnadsmässigt bättre att fälla in i stående skog och upparbeta de liggande träden samtidigt som intilliggande slag avverkas, än att avverka intilliggande slag först och upparbeta de liggande träden i en extra vända.
- Prestationen och kostnad påverkas inte nämnvärt att lämna en risfri zon på 5 m runt 40 frötallar per ha.
