Skogsbränsle och klimatet

Skogens koldioxidbalans

Kolflödet i skogen kan enkelt förklaras som trädens och vegetationens upptag och lagring av luftens koldioxid genom fotosyntes under tillväxten och utsläpp av koldioxid under andning (respiration) och nedbrytning. Skillnaden utgör koldioxidbalansen. Är koldioxidbalansen positiv är skogen en kolsänka (binder mer koldioxid än den släpper ut). Är koldioxidbalansen negativ är skogen en kolkälla (släpper ut mer koldioxid än den binder in). Kolet försvinner från skogssystemet när träddelar skördas, och till viss del vid urlakning med markvattnet. Koldioxidbalansen varierar under omloppstiden. Under hyggesfasen är skogen en kolkälla. Då är utsläppen från marken större än upptaget av kol, särskilt efter markberedning. Inbindningen av kol tilltar under ungskogsfasen, men det kan dröja 20-30 år innan skogen blir en kolsänka. Gallringar i den växande skogen ökar sedan utsläppen av kol igen under några år.

Figuren visar om skogen är en kolkälla under hyggesfasen, men en kolfälla när ungskogen har vuxit upp. Både utsläppen under hyggesfasen och inbindningen under "skogsfasen" är högst på en bördig mark. (förenklad från Egnell m.fl. 1997)

Om man tar ut skogsbränslen plockas kol bort från systemet och utsläppen av kol minskar under hyggesfasen. Den markomrörning som stubbskörd innebär kan däremot ge ökade koldioxidutsläpp, vilket skulle jämna ut skillnader mellan olika nivåer av skogsbränsleuttag. Forskare gör idag bedömningen att om skogsbränsleuttag inte leder till en produktionsminskning på längre sikt liknar koldioxidbalansen vid skogsbränsleuttag den utan skogsbränsleuttag.