Effekter på den biologiska mångfalden av skogsbränsleuttag

Död ved är en bristvara i skogen

Död ved är livsmiljö för många arter, som utnyttjar olika trädslag och olika stadier av nedbrytning. Ungefär en fjärdedel av alla skogslevande arter i Norden är beroende av döda träd i någon form. Veden används som växtplats, föda, skydd och boplats av allt från däggdjur och fåglar till mossor och svampar.

I det brukade skogslandskapet finns i genomsnitt 7,3 kubikmeter död ved per hektar. I de nordiska naturskogarna kan det finnas så mycket som 20-90 kubikmeter per hektar. Miljökvalitetsmålet Levande skogar hade som mål att mängden hård, död ved skulle öka med 40 % från 1998 till 2010. Målet har nåtts med råge; ökningen var så mycket som 60-80 %. Men den döda veden är fortfarande en bristvara i skogen.

Med skogsbränslet tas mer död ved ut

Uttag av skogsbränsle betyder att ved som tidigare lämnats i skogen i stället plockas ut.

Klen död ved i form av grenar, toppar och klena stammar anses vara mindre viktiga för många vedlevande arter. Men när avverkningsrester från lövträd tas ut kan många rödlistade arter drabbas även om veden är klen. Sett till de stora volymerna klena avverkningsrester som skapas vid en slutavverkning kan den klena veden totalt sett hysa många arter, trots att den enskilda, klena pinnen hyser färre individer än en grov, död stam. Uttag av grövre stammar och stubbar påverkar både rödlistade och vanliga arter.

Avverkningsrester och stubbar har även indirekta effekter på skogslevande arter genom att erbjuda skugga och skydd för marklevande arter mot den extrema miljöförändringen en avverkning innebär.

Vedlevande insekter lockas till stora samlingar död ved för att lägga ägg. Det finns en risk att grot- och stubbhögar lockar till sig insekter som lägger ägg i veden, och att den sedan transporteras till förbränning innan äggen kläckts.