Transport av skogsbränsle med lösgrotbil

Det är inte särskilt effektivt att frakta lös grot på lastbil eftersom materialet är skrymmande. Vid korta transportavstånd kan det dock vara motiverat. Den dyrare transporten kan till viss del uppvägas av att det är billigare att flisa groten på terminal än ute i fält.

Lösgrotsmodellen är ett ”kallt” system och fungerar bra på rimliga transportavstånd.

De ekipage som används kan vara specialbyggda med fasta baljor på lastbilen och ett förstärkt flissläp med skjutbord i botten. Det är också vanligt med lösa baljor eller täckta sidor på de befintliga bankarna på en timmerbil. 

I normala fall komprimeras lasten med kranen av föraren vid lastningen. Komprimeringsresultatet beror mycket på förarens skicklighet och materialets karaktär. Ren barrgrot komprimeras lättare än ett blandat material med inslag av grova lövtoppar. Olika försök av komprimeringsutrustning studeras för närvarande. Grotbilarna väger ca 28 – 32 ton och lastvolymen är upp till 140 m³.

Systemets fördelar:  Snabbt och effektivt. Inget behov av andra maskiner vilket ger ett kallt system. Man kan således arbeta på flera objekt samtidigt och styra flöden mot flera olika mottagare. Detta system fungerar ypperligt på mindre objekt genom att man sparar in den extra framkörningskostnaden för en separat flishugg. Det finns även möjlighet att lasta om från bil till släp även om detta ska undvikas. Den okrossade groten kan också lagras vid terminal/mottagare. Okrossat material material klarar lagring bättre än sönderdelat material.

Systemets nackdelar: Till nackdelarna hör framförallt problemet med den låga lastviken. Systemet är känsligt för trädslagsblandningar och grotens karaktär. Detta begränsar transportavståndet jämfört med övriga system.