Skapa skyddszoner närmast alla vattendrag och sjöar

Hindra direkt tillförsel av slam och oönskade kemikalier till ytvattnen genom att skapa skyddszoner närmast alla vattendrag och sjöar. I skyddszonen är det särskilt viktigt att undvika markskador, lagring av virke, skogsgödsling, askåterföring och hantering av bekämpningsmedel och oljeprodukter. Trädfria skyddszoner ger inte samma skydd för de vattenlevande organismerna som trädbevuxna skyddszoner. De kan ändå ge goda ekologiska effekter genom minskad transport av partiklar och kemikalier.

I båda bilderna finns en skyddszon närmast vattendraget. I den trädlösa skyddszonen fastnar eroderad jord i vegetationen närmast vattendraget. Det är positivt för de vattenlevande organismerna. I skyddszonen med träd får vattnets organismer viktig näring, skugga och död ved. Orginalfoto: Eva Ring, Bearbetning: Nils Jerling.

I skyddszonen ska man undvika att:

• köra med terrängmaskiner i största möjliga utsträckning (5-10 m)
• markbereda (5-10 m)
• hantera bekämpningsmedel (se Naturvårdsverkets föreskrifter SNFS 1997:2)
• lagra plantor som behandlats med växtskyddsmedel (se Naturvårdsverkets föreskrifter SNFS 1997:2)
• hantera oljeprodukter (10 m)
• gödsla med kväve (25 m längs sjöar och vattendrag som är vattenförande året om enligt Skogsstyrelsens allmänna råd SKSFS 2007:3)
• tillföra aska (25 m längs sjöar och vattendrag som är vattenförande året om enligt Skogsstyrelsens rekommendation, Meddelande 2/2008)
• lagra virke (10 m)

Avstånden som anges kan användas som riktvärden för hur bred skyddszonen bör vara. Då skogsbruksåtgärden görs på båda sidorna av ett vattendrag bör en skyddszon lämnas på vardera sidan. Man måste även ta hänsyn till de lokala förhållandena, t.ex. vattnets skyddsvärde, jordart och topografi.