Markavvattning

Nydikning för virkesproduktion syftar till att permanent sänka grundvattennivån. Åtgärden är tillståndspliktig i norra Sverige. I södra Sverige råder i princip förbud mot nydikning men det går att söka dispens.

Ett dike måste också underhållas (rensas) ibland för att fungera. Dikesrensning är tillåten så länge diket inte blir djupare än när det anlades, men man bör i förväg göra en anmälan för samråd till Skogsstyrelsen (enligt 12 kap 6 § miljöbalken). Om diket har växt igen och omgivande mark åter försumpats så att ett "nytt naturtillstånd" uppstått, jämfört med förhållandena efter den ursprungliga dikningen, måste man ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen för markavvattning. Det finns juridiska oklarheter angående dikesrensning. De berörda myndigheterna arbetar med att klargöra de regler och tolkningar som ska gälla.

Skyddsdikning är en tillfällig dräneringsåtgärd som görs för att förbättra förutsättningarna för föryngring på hyggen med högt grundvatten. Man ska i förväg anmäla detta till Skogsstyrelsen. Ett skyddsdike är normalt 30-50 cm djupt. Tanken är att skyddsdikets dräneringsförmåga ska ha upphört när avdunstningen från ungskogen motverkar försumpningen. Skyddsdiken ska inte rensas.

Rensning av ett gammalt igenväxt dike. Vid all markavvattning transporteras slam bort med dikesvattnet. Slammet sätter igen bottnarna nedströms och försämrar miljön för vattenorganismerna. Översilning och slamgropar är åtgärder som kan minska slamtransporten. Foto: Eva Ring.