Åtgärder vid slutavverkning
- hyggesarealens storlek

Det enskilda hyggets storlek, närhet till vatten samt den sammanlagda hyggesarealen i ett avrinningsområde har stor betydelse för avrinningen och utlakningen av näringsämnen. Ökad terrängtransport som följer med slutavverkningen ökar också risken för körskador och slamtransport.

Avrinning

Avrinningsområdets andel med hyggen i olika åldrar och väderleken under hyggesperioden avgör hur mycket avrinningen ökar efter slutavverkning. I takt med att det nya beståndet växer upp minskar påverkan på avrinningen. Det är framför allt vid små vattendrag och sjöar man ibland kan behöva ta hänsyn till avrinningsökningen, t.ex. på erosionskänslig mark och vid biologiskt värdefulla vatten. Det kan göras genom att man begränsar hyggesarealen i avrinningsområdet och eventuellt föryngrar under högskärm.

Slamtransport

Slamtransporten till sjöar och vattendrag kan öka om det blir markskador nära ytvatten. Läs mer om skador vid terrängtransport.

Utlakning av kväve och fosfor

En tumregel är att kväveutlakningen från hyggen är förhöjd så länge marken inte är täckt av vegetation. Allteftersom hygget täcks av gräs, buskar och nya skogsplantor minskar utlakningen.

Ibland finns det särskilda skäl att försöka begränsa utlakningen av kväve och fosfor vid slutavverkning, t.ex. i vattenskyddsområden. Man kan minska utlakningen genom att:

• begränsa hyggesarealen inom avrinningsområdet (gäller kväve; hur fosfor påverkas vet vi inte),


• motverka en ökad transport av slam till följd av markskador nära ytvatten genom att skapa skyddszoner (gäller både kväve och fosfor) (se sid. 10).


• föryngra under högskärm på friska marker (gäller kväve; hur fosfor påverkas vet vi inte).