Terrängtransport
- kostnader för att motverka markskador

Enligt både Skogsvårdslagen och Miljöbalken ska inte miljökraven leda till orimliga konsekvenser för brukaren. Därför är det viktigt att både tillsynsmyndigheten och markägaren skapar sig en uppfattning om vilka kostnader olika åtgärder för med sig och väger dessa mot de förväntade positiva effekterna.

Kostnaden för tekniska hjälpmedel och åtgärder vid körning i terräng utgörs av ökad arbetstid och/eller en kostnad för materielen. Kostnaden per avverkningsobjekt beror på hur stort objektet är och vilken avskrivningstid åtgärden har (se tabellen). Generellt kostar materiel som används många gånger per år lite per objekt, även om investeringskostnaden är hög. Lösningar som medför extra arbete, t.ex. att bygga kavelbroar eller att risa, kan vara lämpliga vid enstaka tillfällen men tenderar att bli kostsamma om många objekt ska behandlas.

 Investeringskostnader och avskrivningstid för några tekniska hjälpmedel eller åtgärder som kan användas för att minska markskador vid körning i terräng.

Kostnaden för att avverka och transportera ut virket (drivningskostnaden) från ett objekt påverkas bl.a. av markförhållandena och risken för markskador. Om drivningen utförs med otillräcklig planering kan det uppstå kostnader för att maskinerna kör fast och blir stående, att produktiviteten sänks pga. besvärliga och onödigt långa transporter och att markskador måste åtgärdas med grävare efteråt.

I exemplet tallheden visas exempel på hur drivningen kan planeras för olika förhållanden. Oavsett vilken åtgärd man vidtar för att undvika markskador innebär det alltid en extra utgift. Åtgärden kan dock bidra till att sänka drivningskostnaden genom att terrängtransportavståndet blir kortare. När detta blir ekonomiskt fördelaktigt avgörs av hur ofta hjälpmedlen används (markskonare och broar), hur mycket terrängtransporten förkortas och hur stor virkesvolym som ska köras ut.