Askåterföring och kalkning

Syftet med askåterföring och kalkning är att:

• skapa jämvikt mellan tillskott och förluster av mineralnäringsämnen
  
  
• minska utlakningen av aluminium och vätejoner till grund- och ytvatten.

Vid helträdsskörd, dvs. skörd av stam, grenar och toppar, ökar risken för att marken ska försuras. För att motverka detta rekommenderar Skogsstyrelsen att man på vissa marker ska tillföra aska från förbränning av biobränslen (Läs mer med länken till höger).

I markens övre skikt blir det mindre surt när man tillför aska eller kalk, men markvattnet kan bli surare under en period. Det är mycket tveksamt om man påverkar surheten i ytvattnen på lång sikt när man tillför kalk eller aska enbart i inströmningsområden. Det gäller åtminstone när man tillför 3 ton kalk per hektar, vilket har varit den aktuella dosen i Sverige.

Skogsstyrelsen rekommenderar en 25 m bred skyddszon vid askåterföring längs sjöar och vattendrag som är vattenförande året.

Stora mängder aska bildas vid förbränning av biobränslen i värmeverken. Aska och kalk är basiska ämnen som använts för att motverka försurning i skogsmark som människan orsakat. Askan innehåller de flesta ämnen inklusive tungmetaller som fanns i biobränslet utom kväve. Foto: Hagos Lundström