Skogstermer

Det finns gott om fackuttryck inom skogen. Som skogsägare kan det vara nödvändigt att känna till några i alla fall. Det underlättar läsningen av denna grundkurs, och dessutom alla kontakter med virkesköpare, rådgivare och myndigheter. Här är några. Fler kan du hitta i Ordlista och Skogsencyklopedin i Kunskap Direkt. Vanliga skogsvårdsbegrepp förklaras senare i grundkursen.

Ståndort

En växtplats som har något så när enhetliga förhållandet, till exempel fuktighet, markvegetation och jordart. Olika ståndorter kan kräva olika skogsskötsel, och passa för olika trädslag.

Bestånd

Ett stycke skog som sköts på ett likartat sätt, det vill säga röjs, gallras och föryngringsavverkas samtidigt. Ett bestånd kan vara allt från ett halvt till tiotals hektar stort.

Hektar

Det vanligaste måttet för yta i skogen. Ett hektar är 100x100 meter. Många skogliga mått anges per hektar, till exempel virkesförråd, stammar eller värde. Bestånd och skogsfastigheter anges också i hektar. 1 km² är 100 hektar.

Kubikmeter

Skogen mäts i kubikmeter. Skogskubikmeter (m³sk) är volymen av stammen inklusive bark, men utan grenar och stubbe. En 26 meter hög gran med en brösthöjdsdiameter på 32 cm är ungefär 1 m³sk. När träden har avverkats och ligger i trave kan volymen räknas som fastkubikmeter på eller under bark, eller som kubikmeter toppmätt volym. Om det är flisat används kubikmeter stjälpt mått.

Virkesförråd

Ett mått på hur många kubikmeter virke som står i skogen. Virkesförrådet mäts oftast i skogskubikmeter per hektar.

Brösthöjd

1,3 meter över markytan är en "arbetsvänlig" höjd för att mäta hur tjocka träden är. Diametern i brösthöjd är ett vanligt ingångsmått när man ska räkna ut virkesförrådet, avverkningskostnaden eller något annat. Åldern mäts också oftast i brösthöjd.

Grundyta

Grundytan är ett mått på summan av tvärsnittet av alla stammar i beståndet. Det mäts oftast i brösthöjd per hektar. Grundytan är enkel att mäta med ett relaskop, och det används när man ska räkna ut till exempel gallringsbehovet eller virkesförrådet.

Bonitet

Ett mått på hur snabbt skogen växer i genomsnitt. Boniteten anges oftast i skogskubikmeter per hektar och år i medeltal under en hel omloppstid.

Ståndortsindex

Ett annat mått som anger hur bördig marken är, och som används för att räkna ut hur snabbt skogen kan växa. Ståndortsindex står i alla skogsbruksplaner. En G24 betyder att granen vid 100 års ålder har nått 24 meters höjd, åtminstone de grövsta träden i beståndet. Ståndortsindex kan översättas till bonitet när man vet läge i landet och en del annat.

Omloppstid

Beståndets livscykel från planta till avverkningsmogen skog. Omloppstiden från föryngring till föryngringsavverkning kan variera från 50 år i södra Sverige till en bra bit över 100 år i norra Sverige. Snabbväxare som hybridasp och hybridlärk kan ha betydligt kortare omloppstider.

Senast ändrad: 2011-09-05

Vad är VERKTYG?

Ordlista

Relaskop

: Syftinstrument för att bestämma grundytan per hektar i ett bestånd.

Skogsencyklopedin

relaskop

: syftinstrument för direkt bestämning av grundyta per hektar i ett bestånd. Relaskop förekommer i olika utföranden, t.ex. kikarrelaskop, prismarelaskop, spaltrelaskop, spegelrelaskop. Relaskop används för att på ett enkelt sätt uppskatta grundytan och trädslagsfördelningen i ett bestånd.
Vid relaskopmätning räknas antalet träd som fyller spaltöppningen. Antalet representerar grundytan i m² per hektar. Relaskopmätning fordrar mycket träning för att ge säkra värden. Felkällorna är många. Lutningar ger t.ex. systematiskt för låga värden och måste kompenseras. De främsta fördelarna med ett relaskop är att mätningen snabbt kan utföras av en person samt att uttagningen av provträd underlättas. Nackdelarna är svårighet att avgöra om gränsträden skall hänföras till ytan eller ej samt vid arbete i lutande terräng. I bestånd med skymd sikt måste klave och måttband användas liksom vid all kontroll av gränsträden. Relaskopinventering är en skogsinventering som bygger på relaskopmätning. Relaskopklave är en klave försedd med syftanordning för tillämpning av relaskopklavemetoden där man med hjälp av relaskopklave och ett basmått uppskattar grundytan i ett bestånd och dess fördelning på träddiametrar. Relaskoptabeller används för uppskattning av ett bestånds volym med grundyta och övre höjd som ingångsvärden. I Jonsons relaskoptabell finns även hjälplinjer för bedömning av beståndets massaslutenhet. Relaskopytan är en form av variabel cirkelprovyta. Ytans areal (den s.k. gränscirkeln) varierar med diametern på träden så att större träd automatiskt räknas på en större areal än mindre träd. Vid mätning med relaskop motsvarar alla träd som täcker relaskopöppningen (dvs. befinner sig inom gränscirkeln) en viss grundyta, t.ex. 1m²/ha vid en relativ ytradie av 1/50. Den relativa ytradie (förhållandet träddiameter/ytradie), som normalt används, varierar mellan 1/25 och 1/50. Då man erhållit grundytan för respektive provyta, fås volymen per hektar i någon tabell med ingång vanligen efter medelhöjd och grundyta.
Relaskopets funktion bygger på likformiga trianglar där referenstriangeln utgörs av instrumentets spaltbredd och avstånd till ögat. Dess principer klargjordes av den österrikiske praktikern och skogforskaren Walter Bitterlich (1908–2008), som redan år 1931 hade utrett idén bakom relaskopets funktion, men p.g.a. världskriget presenterades inte teorierna skriftligen förrän 1948 i hans doktorsavhandling (Die Winkelzählprobe) året därpå vid Universität für Bodenkultur, Wien, där han senare blev professor.

Ändrad: 2011-09-05