Plantering
Plantering är den vanligaste och säkraste metoden för återbeskogning. Vid plantering kan föryngringen få ett försprång så att den växer ifrån konkurrerande vegetation. Jämfört med sådd och naturlig föryngring är plantering mindre känslig för klimatläge och väderlek.
Planteringen kan kombineras med skärm eller fröträd, och användas som komplement till sådd och självföryngring.
Plantering, liksom sådd, ger möjlighet att ändra sammansättning på den nya skogen. Det är inte säkert att den gamla skogen var den bästa från tillväxtsynpunkt. Plantor från fröplantager eller förflyttade provenienser är ofta härdigare och växer snabbare.
Hur många plantor?
Utgå från att det är 2 meter mellan markberedningsspåren och att plantorna sätts på i snitt varannan meter. Det betyder 2500 plantor per hektar (2x2 meters förband). På svagare marker kan du plantera glesare, på bördigare marker tätare. I fuktiga partier, eller områden med mycket självföryngrade plantor, kan du hoppa över planteringen. Det viktigaste är att du får en tät och jämn föryngring. En del plantor dör, och blir föryngringen för gles kan du behöva hjälpplantera (se skogsvårdslagens regler).
Planttyper
Det finns tre huvudsakliga planttyper:
|
|
|
|
| Täckrotsplantan kan vara 1, 1,5 eller 2-årig. Den dominerar helt i norra Sverige men börjar komma även i Götaland. Den är lätt att plantera med planteringsrör. |
Barrotsplantan odlas på friland och är oftast större än täckrotsplantan. Den sätts med borr eller hacka och passar bra där gräset blir högt eller vid hjälpplantering. |
Pluggplusett eller Teplusett startar med en täckrotsplanta som omskolas till friland och får ett mer förgrenat rotsystem. Pluggplantorna är ofta stora och robusta. |
.
Senast ändrad: 2011-09-05