Älgskador i röjningsskogen

För muspekaren över älgen för att se hur den rangordnar skogens läckerheter

Älgen skadar främst tall i plant- och ungskogar. Under den avlövade vinterperioden är tall stapelföda för älgen, men även sommarbete kan vara allvarligt. Vanliga skador är barrmasseförlust, stambrott och barkskador samt krökar och bajonetter uppkomna efter toppskottsbetning. Täta viltstammar kan spoliera satsningar på kvalitetsvirke, och betesskadorna sänker också tillväxten. Viltbetet kan också spoliera satsningar på lövskog.

En vuxen älg äter 20-30 kg foder per dygn under sommaren och 8-10 kg under vintern. För att bedöma hur mycket älg en mark kan bära måste man studera betningen på lövvegetationen och tallungskogen. Om de smakligaste lövträdsarterna är hårt betade är det hög tid att minska älgstammen.

Skaderisken för tallungskogar varierar och beror främst på:

• Älgtätheten i området
• Arealen tallungskogar
• Den allmänna fodertillgången
• Plantornas smaklighet. Älgen föredrar kraftiga och näringsrika barr. Träd i glesa förband kan därför drabbas hårdare än träd som står och trängs.
• Luckiga, ojämna tallföryngringar drabbas hårdast, särskilt om det finns förväxande löv.
• Benägenhet för säsongsvisa vandringar

Hög älgtäthet under längre tid innebär hårt betestryck på foderväxterna.

Röjningen...

...är i sig ett medel för att minska älgskadorna eftersom den ger:

• kraftigare skott och större barrmassa som tål betning bättre
• grövre toppskott som kan undgå betning
• högre diametertillväxt, som snabbt ger träd som inte kan brytas ned lika lätt.