Vad säger skogsvårdslagen om röjning?

Skogsvårdslagen har inget särskilt avsnitt om röjning. Det finns inga "röjningskrav" eller föreskrifter för hur röjningen ska utföras. Det finns dock en hel del regler som röjaren måste ta hänsyn till. Här är några exempel.

Täthet

Beståndet får inte bli så glest att det inte tillvaratar markens virkesproducerande förmåga. Om antalet huvudplantor är mindre än hälften av det lägsta antal huvudplantor som ska finnas vid senaste tidpunkt för hjälpplantering, och definitivt när antalet huvudplantor är mindre än 500 per hektar, måste beståndet återbeskogas. Det kan betyda omplantering, eller hjälpplantering i de fall beståndet har stora luckor.

Trädslag

De trädslag som lämnas som huvudplantor ska vara de som "med hänsyn till växtplatsens förutsättningar kan ge en tillfredsställande virkesproduktion".
Inslag av lövträd ska behållas, om växtplatsen är lämplig för sådana träd.
Ett bestånd som uppfyller kraven för ädellövskog får inte röjas så att de ädla lövträden blir för få.

Insektshärjningar

Reglerna om skyddsåtgärder mot insektshärjningar har förenklats med nya föreskrifter som gäller såväl vid röjning som vid skador på skog, till exempel efter stormfällning. Högst 5 skogskubikmeter av rått granvirke grövre än 10 cm på bark eller tall med skorpbark får lämnas per hektar. Fortfarande rekommenderas dock att man följer rekommendationerna om röjningstidpunkt för tall och gran som är grövre än 7 cm (se länk).

Hänsyn till naturvård och kulturmiljövård

Värdefulla kulturmiljöer och hänsynskrävande biotoper får inte skadas av röjningen.

Skyddszoner med träd och buskar ska lämnas mot t.ex. skogliga impediment, vattendrag och jordbruksmark.

Äldre träd, boträd, ovanliga buskar och trädslag, ska lämnas kvar.
Röjning får inte ske på skogliga impediment som är större än 0,1 hektar.

Enstaka träd får dock röjas bort "om det inte förändrar naturmiljöns karaktär".