Naturhänsyn vid röjning

Försiktig röjning i känsliga miljöer

I sumpskogar och surdrog röjs i första hand för att maximera lövinblandningen. Gynna alen och lämna de fuktigaste partierna för fri utveckling.

Lövkärr lämnas oröjda för att skapa självgallring och därmed död ved. Enstaka individer kan röjas fram för att bli grova träd.

Stäng

Lämna skyddszon mot impediment

Röj inte i impedimenten, lämna i stället en orörd skyddszon mot hällmarker, myrar och kärr.

Stäng

Visa detaljhänsyn

Enstaka exemplar av förväxande träd kan röjas fram.

Gynna sälg och bärande träd och buskar, t.ex. rönn, en, fågelbär och apel.

Lämna enstaka "vargtyper" av barrträd där de inte hämmar omgivande träd, eller i svårframkomlig terräng som blockmark.

Undvik röjning under störningskänsliga perioder på spel- och boplatser.

Stäng

Bevara och förstärk bryn och kantzoner

Övergångszonen mellan olika miljöer, till exempel skog-sjö och skog-jordbruksmark, är särskilt värdefull för många arter. Här finns föda, skydd och boplatser. Kantzoner är viktiga längs vattendrag - beskuggning ger en jämnare vattentemperatur, trädrötterna stabiliserar strandkanten och näring tillförs från blad och småkryp som faller ner från träd och buskar.

Bevara och utveckla variationen och skiktningen. Gynna bärande träd och buskar samt lövträd. Mot sjöar och vattendrag lämnas en naturlig, orörd kantzon på 10 meter - smalare vid torr mark och bredare på fuktig mark. Längs småvatten kan zonen vara smalare. Röj bara för att förstärka naturvärden och skapa lövdominerade, variationsrika kantzoner.

Mot skog- och jordbruksmark kan brynen göras sluttande, med låg vegetation nära den öppna marken och innanför en stegvis lövrik övergång mot skogen.

Stäng