Svampar i ädellövskog

Bläcksopp, en mykorrhizasvamp i ädellövskog. foto Örjan Fritz

Koralltaggsvamp, foto Örjan Fritz

Oxtungsvamp, foto Örjan Fritz

Många ädellövskogar och hagmarker hyser artrika svampförekomster. Olika arters förekomst är bland annat beroende av markens surhetsgrad och trädskiktets sammansättning. Speciellt i äldre blandädellövskogar kan man förvänta sig en stor mångfald av mykorrhiza- och förnanedbrytande svampar. Symbiosen mellan mykorrhizasvampar och växter är av stor betydelse för skogarnas näringsdynamik. Viktiga mykorrhizasvampar i våra ädellövskogar är till exempel karljohansvamp och andra soppar, kantareller, kremlor och riskor. Många marksvampar anses vara bundna till kalkrik mark. Markförsurning är därför ett allvarligt hot mot många arter och undersökningar visar att mykorrhiza-svampar missgynnas även av kvävedeposition.

När träden får åldras och den döda veden lämnas kvar uppstår goda förutsättningar för vednedbrytande svampar. Arterna lever antingen parasitiskt på levande träd eller saprofytiskt på död ved. Svampar av olika släkttillhörighet ingår som vednedbrytare, men mest iögonfallande är tickorna Polyporaceae. I bokskog är fnösketicka en viktig nedbrytare. Den orsakar vitröta och finns på en stor del av de färska bokhögstubbarna. På äldre bokhögstubbar förekommer bland annat den sällsynta koralltaggsvampen. På ek är svavelticka vanlig.  Liksom den lite sällsyntare oxtungsvampen orsakar den brunröta. I mycket gamla ekar lever många tickor, bland annat sällsynta arter som saffransticka och tårticka.