Typer av ekskog

Ängsekskog

Ängsekskogen växer på bördigare marker än hedekskogen och jordmånen är vanligen en brunjord. Ekens krona släpper igenom mycket ljus vilket gynnar en artrik busk- och fältskiktsflora. På våren täcks marken av vit- och blåsippa. På fuktigare marker växer svalört. På sommaren dominerar ofta buskstjärnblomma. Andra vanliga arter är tandrot, lundslok, lundgröe, liljekonvalj och på rikare marker skogsbingel. Vid kusten är murgröna och kaprifol karakteristiska inslag i lundarna.

Skogsek dominerar i trädskiktet, framför allt bland de äldre träden. Ofta finns en inblandning av flera andra trädarter. Hassel bildar ofta täta bestånd under ekarna. Andelen hassel varierar dock mycket, bland annat beroende på tidigare hävd. Andra buskar som hagtorn, olvon och skogstry förekommer.
  

Hedekskog

Hedekskogen förekommer främst på grunda hällmarksjordar och på magra morän- och sandmarker. I kustbandet är bestånden ofta utformade som lågvuxen krattskog. Både skogs- och bergek är vanliga. Bergeken dominerar bland krattskogarna. Björk, asp, rönn och tall är vanliga, och ibland finns även bok, avenbok eller gran i trädskiktet.

Enbuskar är vanliga på hällmarker. På fuktigare marker finns i regel brakved. Vildkaprifol är ett typiskt inslag i de kustnära skogarna.

I fältskiktet finns nästan alltid kruståtel, men även blåbär och lingon är vanliga. Andra vanliga arter är liljekonvalj, ekorrbär, harsyra, skogsstjärna, ängskovall, stenmåra och skogsbräken. Ibland bildar örnbräken större bestånd. Ekskogar som har betats nyligen har ett artrikt fältskikt med ängs- och betesmarksarter som gökärt, teveronika, liten blåklocka, smultron, ängssyra, rödven och vårbrodd.