Brandpräglade skogar

På torra och friska lavmarker brann det tidigare med 50-100 års mellanrum, ibland till och med oftare. Efter bränderna skapades talldominerade, flerskiktade och olikåldriga skogar. Eftersom bränderna inte var så intensiva här överlevde ofta äldre tallar och vårtbjörkar med skorpbark. Dessa träd fungerade sedan som frökällor till den nya trädgeneration som växte upp.

I områden med näringsrikare jordar och mossmark brann det mer sällan - med 100-200 års mellanrum. Här var bränderna däremot mer intensiva. I bördigare områden fick man ofta en omfattande lövträdsföryngring, så kallade lövbrännor. På dessa näringsrika marker blev gran på sikt det dominerande trädslaget.

Men slumpen gjorde att det inte brann överallt. Denna oregelbundna geografiska fördelning av skogsbränderna bidrog till en stor variation i landskapet med en mångfald av biotoper som följd.

Skogsbränder skapar stora mängder död ved, både stående och liggande stammar. Ett annat karaktärsdrag efter skogsbränder är de olika stadierna i bestånden där olika arter följer på varann och självgallringen är stor. Ålder och grovlek varierar stort mellan träden i bestånden.

Så gallrar du brandpräglad skog
Du kan uppnå samma effekter som vid skogsbrand genom att tillämpa modifierat trakthyggesbruk. Då bör du särskilt tänka på följande.

• Öka lövträdsandelen.
• Lämna partier för fri utveckling. Därigenom ökar efterhand självgallringen.
• Fäll och lämna enstaka grova träd i anslutning till äldre vindfällen.
• Skapa högstubbar och låt en del av dem stå exponerade för sol och vind.
• Lämpliga aspar, sälgar och grovgreniga tallar bör friställas. Då får de utrymme att utvecklas till evighetsträd. I södra Sverige gäller detta även ekar.
• Lämna träd med häng- och skägglavar och mossor i trädgrupper. Spara även underväxten.
• Lämna hålträd och träd med risbon.
• Lämna bärande träd och buskar.