Fornlämning eller övrig kulturhistorisk lämning?

Den vanligaste skillnaden mellan en fast fornlämning eller övrig kulturhistorisk lämning är åldern. Men en masugn från 1920 kan mycket väl klassas som fornlämning, medan ett torp från 1800-talet ofta betraktas som en kulturhistorisk lämning.

En fornlämning och en övrig kulturhistorisk lämning, hällkista respektive torpgrund. Äldre torpgrunder kan dock ibland klassas som fornlämningar. Ill: Martin Holmer.

När bedömningen görs om en lämning är en fast fornlämning eller en övrig kulturhistorisk lämning utgår man ifrån lagens definition. Den säger att en fornlämning är "lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna.".

I Kulturminneslagen finns sedan olika fornlämningar uppräknade:

• gravar, gravbyggnader och gravfält samt kyrkogårdar och andra begravningsplatser,
• resta stenar samt stenar och bergytor med inskrifter, symboler, märken och bilder samt andra ristningar eller målningar,
• kors och minnesvårdar,
• samlingsplatser för rättskipning, kult, handel, och andra allmänna ändamål,
• lämningar av bostäder, boplatser och arbetsplatser samt kulturlager som uppkommit vid bruket av sådana bostäder eller platser, liksom lämningar
  efter arbetsliv och näringsfång,
• ruiner av borgar slott, kloster, kyrkobyggnader och försvarsanläggningar samt andra märkliga byggnader eller byggnadsverk,
• färdvägar och broar, hamnanläggningar, vårdkasar, vägmärken, sjömärken och liknande anläggningar för samfärdsel samt gränsmärken och labyrinter. Fasta fornlämningar är också naturbildningar till vilka ålderdomliga bruk, sägner eller märkliga historiska minnen är knutna liksom lämningar efter äldre folklig kult.

De lämningar som inte omfattas av dessa bestämmelser är övriga kulturhistoriska lämningar. I de allra flesta fall kan det vara lätt att avgöra vad man har framför sig, men ibland måste en sakkunnig tillfrågas. 

Lagen tolkas av länsstyrelsen i enskilda fall.