Våra skogar innehåller flera typer av äldre vägar. En del är skyddade av kulturminneslagen, andra av skogsvårdslagen. Klicka på bilden för att se en kort film om hålväg.

Som kulturmiljöer har stigar och vägar ett särskilt värde då de binder samman landskapet och genom att de kan användas för bland annat vandring, motion och ridning. Om man är aktsam mår gamla vägar bra av att användas.

Byvägar och flyktstigar

Det fanns många olika typer av vägar och stigar: byvägar, landsvägar, tingsvägar, kyrkovägar, fäbodstigar etc. Det finns också mer ovanliga vägar som cykelstigar från mellankrigstiden, flyktstigar från andra världskriget och hästbasvägar från tiden för de stora drivningarna.

Våra äldsta vägar är inte några byggda vägar med vägbank och diken, utan snarare stigar eller stråk som på sin höjd röjts på sten och hållits ren från växtlighet. Till skillnad från många av dagens vägar följer dessa de naturgivna förhållandena. De går ofta på väldränerade höjder mellan inägorna och skogen.

Ökade krav

Med tiden ökade kraven på vägarna och på 1600- och 1700-talen började de viktigaste vägarna förbättras med grus i vägbanan och diken för dränering. Under 1800-talet började makadam (krossad sten) användas som fyllning i vägbanan. Med utvecklingen av biltrafiken ökade kraven och de vägar som vi använder idag började byggas.