Forntida gravar och andra lämningar

Förhistoriska lämningar är lämningar från stenåldern, bronsåldern och järnåldern. De vittnar om annorlunda gravskick och bosättningsmönster i äldre tid. Alla förhistoriska lämningar skyddas i kulturminneslagen. Klicka på bilden för att se lämningarna i landskapet. Ill: Martin Holmer.

Spår av boplatser

De äldsta boplatserna är från jägarstenålder och har vanligen inte avsatt några spår som nu syns ovan jord. De identifieras i stället genom fynd av flinta, kvarts, brända ben m.m. samt härdar och sotfläckar strax under markytan. I den mån de är kända är de markerade med (R) på ekonomiska kartan. Parentesen innebär att boplatsens utsträckning är okänd. I norra Sverige förekommer boplatsvallar och hyddlämningar i form av runda eller ovala svackor omgivna av flacka vallar.

Spår efter brons- och järnålderns boplatser finns som stenröjda ytor, röjningsrösen, stensträngar samt terrasseringar och andra åkerformer och andra typer av lämningar som hällristningar, inklusive skålgropsstenar, kokgropar och hålvägssystem.

Vanliga gravtyper

Vanliga gravformer är t.ex. hällkistor, rösen, stensättningar, högar, domarringar och resta stenar. Dessa kan förekomma enstaka eller i grupp. Om de bildar gravfält betraktas hela gravfältet som en fornlämning.

Kom ihåg att en förhistorisk grav nästan aldrig förekommer helt ensam, även om det inte finns någon mer fornlämning registrerad. Boplatslämningar kan ligga mycket grunt i marken. Dessa är mycket känsliga för mark- och körskador.