Rotröta och andra svampskador

Träd som drabbas av röta växer långsammare, blir stormkänsligare och drabbas oftare av insektsangrepp än friska träd. Rotrötan beräknas kosta skogsbruket ca en miljard kronor per år. Detta i form av minskade intäkter på grund av kvalitetsnedsättning, tillväxtminskning och kostnader för extra skötselinsatser.

Hur kan man veta om ett träd drabbats av röta?

Rötan måste vara långt gången om du ska kunna se den på trädet. Men du kan spåra den på annat sätt. Om du hittar en rötskadad stam kan du utgå ifrån att andra träd runt om också kan vara skadade.

Rotröta | Rotröta gran | Rotröta tall | Toppröta | Törskatesvamp

Hur kan man mäta röta?

En del menar att man kan spåra röta genom att knacka på stammen med en yxa. Om ljudet är ihåligt tyder det på röta. Man menar också att rotansvällningar och kådflöde kan vara ett tecken på röta i trädet. De här metoderna är inte så tillförlitliga. Det är bättre att ta ett borrprov och titta på veden. En ännu säkrare metod är att mäta med rötdetektor, som utnyttjar en elektrisk ström för att få en skattning på om trädet är rötat eller ej. Läs mer på kommande sida.

Den vanligaste rötskadan orsakas av rottickan. Svampen sprids via sporer. De infekterar trädet genom färska stubbar, skador på stammar och rötter eller genom rotkontakter. Risken för nya infektioner är störst under vegetationsperioden, det vill säga då medeltemperaturen är högre än +5ºC.

Det första stadiet av rotrötan leder till lätt missfärgning, så kallad anilinved. Det medför ingen nämnvärd minskning av vedens användbarhet, varken till pappersmassa eller sågat virke. Nästa stadium, faströtan, innebär en obetydlig minskning av massautbytet. Men hållfastheten hos sågat virke minskar. Det sista stadiet, lösrötan, gör virket helt oanvändbart.

Ungefär 20% av de avverkningsbara granarna är drabbade av röta. Rotrötan är speciellt vanlig i vissa områden som Skåne, Halland, Småland, Östersjökusten, Västernorrlandskusten, centrala Jämtland omkring Storsjön samt Västerbottens fjälltrakter. Generellt sett är granens rotröta vanligare i södra Sverige än i norra, p g a längre vegetationsperiod och tätare gallringsingrepp. Särskilt utsatta är bördiga marker, främst de med hög kalkhalt.

Ju äldre beståndet är, desto större är förekomsten av rotröta. Granbestånd med hög frekvens av rotröta löper också större risk att drabbas av vindfällning.

Vid upprepad odling av gran ökar rötfrekvensen. Det går inte att minska andelen rötskadade träd genom gallring. Om beståndet är svårt drabbat brukar man istället avverka det och byta trädslag. Du kan också anlägga blandbestånd eftersom lövträdsinblandning minskar kontakten mellan granarnas rötter. Detta gör att eventuell röta sprids långsammare.

Norr om Dalälven förekommer rotröta på tall i mycket liten omfattning. Tallen angrips främst i de sydligaste landskapen. Det är främst yngre bestånd som drabbas. Ett tecken på angrepp är barravfall. Rötan leder på sikt till att tallarna dör.

Granens toppröta angriper virket genom sår i bark och rötter, som kan ha orsakats av toppbrott, körskador eller borrhål. Topprötan sprids inte via rotkontakter. Den är också vanlig som lagringsröta på avverkat virke. Topprötan är ett betydligt mindre problem än rotrötan.

En av de få svampar som orsakar skador på medelålders och äldre tallar är törskatesvampen. Svampen är allmänt förekommande i hela landet och angriper och dödar barken på stammen eller grenar. Angreppet ser ut som ett långt platt sår och blir efter en tid indränkt med tjära och kallas därför ofta tjärgadd.

Ett angrepp nära toppen gör att den snörs av och dör. På liknande sätt kan också grenar dö. Längre ner i kronan, där stammen är grövre tar det längre tid innan hela stammen blir avsnörd och dör. Angripna träd i norra Sverige lever längre eftersom svampens utveckling följer trädets tillväxt.

Senast ändrad: 2012-01-09
Du verkar surfa från en mobil enhet.
Vill du använda den mobilanpassade sidan?